“Förslaget hotar yttrandefriheten och bjuder in till utpressning.” – Sydsvenskan

Regeringen har, ända sedan den för snart två år sedan tillträdde med Tidöavtalet som grund, fått kritik för en rad kontroversiella lagförslag.

Riksdagen har redan antagit lagar om till exempel tvångsmedel som avlyssning. Utredningar pågår i flera känsliga frågor, till exempel om den så kallade angiverilagen där offentligt anställda måste rapportera papperslösa personer till myndigheterna.

Nyligen presenterades utredningen Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet, som inte hänger ihop med Tidöavtalet utan ska ses i ljuset av oroligheterna vid de koranbränningar som genomfördes av två provokatörer beneath påsken 2022 och sommaren 2023.

Framförallt de senare händelserna skakade om regeringen; Sveriges Natoansökan ansågs hotad, ambassaden i Bagdad attackerades och troligen fanns ett samband med mordet på två svenska fotbollssupportrar i Bryssel. Regeringen tillsatte en utredning med uppdrag att undersöka om polisen borde få vidgade möjligheter att förbjuda sammankomster där religiösa symboler attackeras, vilket i sig var en naturlig och klok åtgärd i det upphettade läget. Males det innebär inte att utredningens förslag framstår som kloka eller lämpliga.

I korthet föreslår utredningen att polisen ska få möjlighet att vägra tillstånd till allmänna sammankomster om det kan befaras att effekterna av sammankomsten kan hota Sveriges säkerhet. Det kan kanske låta bra mot bakgrund av den senare tidens händelser och utredningen garderar sig med att tillstånd bara ska kunna vägras om det står klart att sammankomsten medför ”påtaglig fara för brottslighet som hotar Sveriges säkerhet”, males det är ändå lätt att se att förslaget innebär ett allvarligt sizzling mot yttrandefriheten.

För det första innebär en granskning av innehållet i det som är tänkt att framföras vid demonstrationer ett slags förhandscensur. Polisen får rätt att vägra tillstånd till en manifestation på grund av vad som ska sägas eller göras där, inte bara som idag på grund av att oro på platsen kan befaras. En sådan förhandsgranskning är främmande för den liberala rätts- och yttrandefrihetstradition som sedan länge finns i Sverige.

För det andra träffar förslaget inte bara koranbränningar och liknande aktioner. Om förslaget genomförs hindrar inget Kina, Ryssland eller andra totalitära stater från att hota Sverige med repressalier om demonstrationer tillåts till stöd exempelvis för Taiwan eller Ukraina. Förslaget kan rentav ses som en inbjudan till dylika regimer och till various terrorgrupper att öka pressen mot Sverige.

För det tredje är det oklart vem som i ett konkret fall ska avgöra om en viss manifestation eller demonstration kan hota Sveriges säkerhet. Utredningen är medveten om att lokala polismyndigheter normalt inte har den utrikespolitiska kompetens som krävs, utan vill att olika myndigheter, som utrikesdepartementet och Säpo, ska hjälpa polisen. Males det är både olämpligt och tämligen komplicerat.

Inom både utrikesdepartementet och Säpo finns förvisso den kompetens som behövs, males utrikesdepartementet styrs av regeringen och att låta regeringen avgöra vem som ska få demonstrera är inget som hör hemma i en demokrati. Säpo åtnjuter idag ett ganska högt förtroende bland allmänheten, males det är inte många decennier sedan myndigheten ansågs vara djupt politiserad. Skulle förslaget genomföras riskerar Säpo att på nytt ses som en politisk smakdomare.

Utredningen Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet innehåller i rättvisans namn även vissa kloka förslag om att polisen ska få ökade möjligheter att bestämma tid och plats för en manifestation, för att undvika till exempel koranbränningar utanför moskéer eller muslimska staters ambassader. Icke desto mindre väcker utredningens centrala delar djup olust.

Om dess förslag blir verklighet minskar yttrandefriheten kraftigt samtidigt som det säkerhetspolitiska läget kan förvärras. Det är nu bara att hoppas att även en bred majoritet av de tillfrågade remissinstanserna inser det och att förslaget aldrig läggs fram för riksdagen.

SKRIBENTEN

Joakim Nergelius, professor i juridik vid Örebro universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.