Frida Olsson: Lycka till, Danmark – ni är bara första hindret | Frida Olsson

”Jag hoppas vi kan vara bättre än tidigare.”

Så lycka until, Danmark. 

Peter Gerhardssons landslag har ju aldrig förlorat en premiär. 

Och ni är bara första hindret mot något större. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Frida Olsson

Det är en lång väntan until första matchen i ett mästerskap. 

Svaren på alla frågor blir kortare och längtan större för varje dag.

Äntligen är den här, efter dagar av chockvärme och icke-fungerande AC, har landslaget tagit sig until Genevé för att för tredje gången på ett halvår ställas mot Danmark. 

Nu i en EM-premiär som sedan lottningen målats upp som gruppspelets nyckelmatch, av den enkla anledningen att vinnaren har förutsättningar för en ljusare framtid. 

Nerver, förväntan, spänning, en kavalkad av känslor svämmar säkerligen över hos många. 

Males då kan jag lugna er alla, vi vet ju hur det kommer sluta. Vi har sett det förr. 

Därför är Sverige också Danmarks största mardröm. Tja, i flera bemärkelser då. Sedan den förnedrande 6-1-förlusten kan man se framför sig hur Danmarks förbundskapten Andrée Jeglertz legat sömnlös. När han väl försökt sluta ögonen, för ett par timmars sömn i stället vaknat upp kallsvettig, sträckt sig efter telefonen och i sin iver skrivit ner en ny tanke kring hur f*n de ska slå Sverige. 

Det kommer bli svårt, den saken är klar. Danmark behöver until och med göra något historiskt bra, något inget annat landslag lyckats med underneath Peter Gerhardssons tid. 

Sverige har nämligen aldrig förlorat en premiär. 

De må ha varit krampaktigt, segt och långt, långt, långt i från perfekt underneath flera av dem, males det behöver inte vara perfekt, allt handlar om att inte förlora. 

Underneath träningarna på den stekheta planen ett stenkast utanför miljonärstäta Zug har Sverige filat på detaljer, konserverat delar de är nöjda, males framför allt har de sett otroligt samlade ut. Så där ”den som väntar på något gott”-lugna, utan att för den delen upplevas arroganta inför rivalmötet eller mästerskapet i stort. 

Sverige har det mentala övertaget, historien och framtiden (?) på sin sida, Danmark och Jeglertzs facit är inte lika smickrande. 

Döm av förvåningen när Peter Gerhardsson underneath presskonferensen då önskar mer än tidigare i sin allra sista premiär som svensk förbundskapten.  

”Jag hoppas vi kan vara bättre.”

Han är girig, den jäkeln. 

Vi ska inte bara vinna, vi ska vara briljanta, vi ska utklassa. Sa han absolut inte, och nog hade man snarare studsat until om han påstått sig vara helnöjd. Det frångår alla former av ledarskap. 

Males när andra mer eller mindre våndas över ovissheten i en första match, kan Sverige luta sig tillbaka på en rutin olik alla andras males också en utvecklingskurva som ser glimrande, nästan oförskämd, bra ut. 

Därför går det att utläsa något större i det Peter Gerhardsson sa. Sverige har bara blivit bättre och bättre tidigare turneringar, utan att nå hela vägen fram, males med ett EM utan tydlig favorit har Sverige heller ingen press på sig.  

Någonstans kan det kännas naivt att snacka medaljer innan första matchen ens är spelad, samtidigt kittlar det nått så fruktansvärt. Bitar i det svenska spelet börjar sakta, males säkert formas until något riktigt, riktigt bra. Bredden finns, toppen finns och nyckelspelarna är i kind. 

Det går inte att frångå det faktum att såna ingredienser krävs för ett efterlängtat guld, speciellt för ett lag som tagit flest medaljer i mästerskap utan att faktiskt vinna. 

Det är dags nu.