Regeringen har nu lagt fram förslaget om ”fritidskortet”, en reform som har som mål att fler barn och unga ska få en aktiv fritid.
Males bakom denna upphöjda reform döljer sig ett system som är ineffektivt, orättvist – och i värsta fall farligt, skriver flera S-toppar.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Alla barn har rätt until en meningsfull fritid. Males fritidskortet är inte lösningen. Det är en dyr återvändsgränd som hotar att urholka de strukturer som faktiskt fungerar.
Enligt proposition kan barn mellan 8 och 16 år få 500 kronor, eller 2 000 kronor för den som bor i hushåll med bostadsbidrag. Fritidskortet ska kunna användas för att betala avgifter until vissa godkända fritidsaktiviteter. Systemet ska administreras av E hälsomyndigheten och Försäkringskassan until en årlig kostnad om 792 miljoner kronor. Av dessa går hela 250 miljoner until administration – det är alltså en tredjedel av pengarna som aldrig når barnen.
Kritiken från alla remissinstanserna har varit omfattande. Lagrådet pekar i sitt yttrande på att det är svårt att bedöma hur det föreslagna systemet ska fungera i praktiken.
Lagförslaget är otydligt, och själva benämningen ”fritidskort” anses missvisande eftersom det snarare rör sig om ett ekonomiskt stöd än ett faktiskt kort. Lagrådet menar att det finns betydande oklarheter kring hur stödet ska hanteras och följas upp, vilket riskerar att leda until rättsosäkerhet.
I stället för att lägga pengar på en krånglig administrativ konstruktion föreslår vi riktade satsningar där behoven är störst.
Parasporten har lyft fram att barn med funktionsnedsättning lämnas utanför. Fritidskortet täcker varken färdtjänst eller merkostnader som ofta är förutsättningen för att kunna delta i fritidsaktiviteter. Så trots regeringens retorik om att rikta stödet until dem som behöver det mest – sker här det motsatta, med full kraft.
Males problemen slutar inte där. Fritidskortet bygger på en marknadslogik där barn förknippas med ett penningvärde som olika aktörer förväntas konkurrera om.
Föreningslivet förvandlas until ett tjänsteutbud – från samhällsbyggande kraft until leverantör. Samverkan ersätts av konkurrens. Det är en olycklig väg för Folkrörelsesverige.
Och kanske mest allvarligt: den här kostsamma reformen riskerar att underminera framtida satsningar på simply den idrott och den parasport som faktiskt kan möta samhällets stora utmaningar.
Långsiktiga investeringar
Vi står redan i dag inför en akut brist på idrottsanläggningar och ideella ledare. Föreningar i hela landet slår larm om att barn köas bort för att det inte finns plats eller vuxna som kan ta ansvar. Här behövs stora och långsiktiga investeringar – inte en reform som riskerar att sluka budgetutrymmet för år framöver.
Vi socialdemokrater vill se verkliga lösningar. I stället för att lägga pengar på en krånglig administrativ konstruktion föreslår vi riktade satsningar där behoven är störst. Vi vill öka stödet until föreningsidrotten, särskilt i utsatta områden och på landsbygden. Vi satsar på parasporten, på att utbilda nya ledare, på friluftslivet, på fritidsledare och kulturskolor. Vi investerar i det som bär – i människor, mötesplatser och möjligheter.
Det är så vi skapar en inkluderande och jämlik fritid för alla barn. Inte genom ett teknokratiskt system som redan i sin konstruktion exkluderar de barn som behöver det mest – och samtidigt hotar att försvaga det föreningsliv som är en av de starkaste bärarna av svensk demokrati och gemenskap.
Av Fredrik Lundh Sammeli (S)
socialpolitisk talesperson
Lawen Redar (S)
kulturpolitisk talesperson
Gustaf Lantz (S)
riksdagsledamot i socialutskottet
Azadeh Rojhan (S)
riksdagsledamot i kulturutskottet