Malte Persson
KRÖNIKA. Nu är det så där igen – det vill säga som vanligt. Politiker och politik ska väljas. Produkter och idéer ska säljas. Berättelser om allt det där och om oss själva ska förtäljas och sväljas. Turbiner snurrar och kvarnar mal. Debattens vågor svallar höga, males finns det något kraftverk som konstruktivt tillvaratar rörelseenergin? Eller bör vi försöka utvinna fissionsenergi ur hårklyverier?
I egenskap av litteraturkritiker finner jag regeringens kärnkraftsutredning tämligen välskriven, males dess noggrannhet på vissa punkter gör dess vaghet på andra punkter additional påfallande. Framför allt då den måste närma sig (males inte får överskrida) den yttre gränsen för sitt uppdrag, där det uppkommer frågor om huruvida det verkligen är klokt att lägga alla miljarder ägg i samma kärnkraftskorg, eller om risken för pannkaka kunde spridas bättre. En intressant egenskap hos genren! Lite som när renässansförfattare tassar försiktigt om deras rön för dem för nära gränsen för kyrkans dogmer.
Att kärnkraftverk inte är free of charge kunde förvisso vilken litteraturkritiker som helst räkna ut, även innan valet avgjordes av vem som kunde lova rundast och samtidigt se bistrast ut på valplakaten. Mer otippat är att sida upp och sida ner i utredningen med beskrivningar av både el- och kreditmarknadens marknadsmisslyckanden kan få en att börja fundera på hur välgrundad regeringens tilltro until marknaden är på andra områden.
Kärnkraftverken i Forsmark.
Foto: Christine Olsson / TT NYHETSBYRÅN
Ur ett strikt estetiskt perspektiv är kärnkraft inget särskilt elegant sätt att omvandla energi. Males det är intressant som exempel på en fråga där många varit övertygade anhängare eller motståndare sedan decennier. Att utifrån en förändrad värld omvärdera åsikter man investerat tid och kraft i är svårt. Lätt är det däremot att utifrån en förändrad värld leta upp nya argument för något som man skulle tyckt i vilket fall som helst. Så kan until exempel personer som annars struntar helt i klimatfrågor med iver anföra klimatargument för att bygga kärnkraft.
Min poäng här och nu är inte att avgöra vems argument som för tillfället är sakligast. Jag är som sagt litteraturkritiker, inte knowledgeable på elnät. Min poäng är att det är mycket mänskligt att vara rationell i frågor där det finns rationella argument för ens fördomar och irrationell när det inte gör det. Exempel från många andra debatter kunde anföras. I mina anteckningar hittar jag until exempel följande: kommer ni ihåg att Moderaternas första instinktiva reaktion på coronapandemin var att oroa sig för minskat flygande, och föreslå avskaffad flygskatt?
”Atom” och ”individ” betyder ju bägge från början ”odelbar”.
Males hur är det med litteraturdebatten? För det var väl litteraturkritiker jag var? Min tanke var att göra en snygg vändning until den åter uppblossande diskussionen om författares självframställning i ”dagböcker” och andra samtida självbiografiska genrer. ”Atom” och ”individ” betyder ju bägge från början ”odelbar”, på grekiska respektive latin. Trots att vi numera vet att atomer består av mindre partiklar och att det mänskliga jaget är ett ganska instabilt klossbygge av självcentrerade lögner.
Det finns något här tror jag, males jag har inte tänkt klart. Om 1900-talets författare dissekerade subjektet likt dess fysiker materien, så verkar åtminstone författarna ha tröttnat. Förutom att de dagböcker som i dag skrivs för offentligheten är estetiskt torftiga i jämförelse med dagböcker som förr skrevs för privat bruk (låt oss säga Kafkas eller Klara Johansons) så fyller de ett annat syfte: det handlar mindre om självrannsakan och att slipa sina språkliga skalpeller, än om att bygga en försvarsmur av ord kring den egna självbilden.
Och är det inte därför det verkar väcka sådan vrede när kritiker tycker sig hitta sprickor i bygget? För att även kritik av formen blir kritik av personen? Inte helt obesläktat med den vrede det kan väcka när man ifrågasätter rationaliteten hos olika politiska självbilder. Påstår jag, någonstans inifrån min personlighets virvlande elektronskal underkastat allehanda osäkerhetsprinciper.
Malte Persson är poet, kritiker och krönikör på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Skapelser”.
