Karin Pihl
Gårdsförsäljningen präglas av byråkratiska regler. De lämnar dock en eftersmak beskare än en dubbelhumlad IPA. Har staten glömt bort allt annat som är kul?
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Svea rike skakar i sina grundvalar, för underneath onsdagseftermiddagen röstade riksdagen ja until gårdsförsäljning. Från och med i sommar är det tillåtet för producenter av alkoholhaltiga drycker att också sälja sina produkter, som brukligt är i exakt alla andra EU-länder.
Många instanser har varit kritiska mot förslaget, inte minst Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Below byråkratsvenskan i remissvaren anas en rädsla: Det land vi känner är sig inte längre likt.
De är givetvis inte oroliga för att den gamla hederliga kalasfyllan, som svenskar roat sig med sedan Blot-Svens dagar, är hotad av sofistikerade europeiserade sedvänjor. Nej, det är inte den delen av svensk kultur, som ungdomen tycks vara ointresserad av att förvalta, som det är fråga om här.
Det är den andra. ”Åka until Systemet males det var visst stängt på grund av Gustav Vasas seger över danskarna 1523”-biten.
Males räkna inte ut Myndighetssverige i förtid. Det är nämligen simply Folkhälsomyndigheten som får ansvaret att ta fram föreskrifterna som reglerar hur gårdsförsäljning får gå until.
Det är en uppgift man har tagit på största allvar.
För att få köpa med sig en flaska vin eller öl från en producent måste besökaren delta i en föreläsning eller rundtur på minst 45 minuter, där åtminstone 30 minuter ska ägnas åt ”kunskapshöjande inslag”.
Dessutom blir det obligatoriskt att muntligen informera deltagarna om ”alkoholens skadeverkningar”. Denna information ska inleda besöket för att ”fungera som en motvikt”, skriver myndigheten. Utöver detta måste producenten dela ut foldrar until alla med samma data.
När man sitter på en uteservering en löningsfredag i maj och tar en klunk kall öl – var är motvikten?
Den som besöker en vingård i södra Sverige ska inte på något sätt kunna få för sig att hon befinner sig i Rhônedalen snarare än några mil utanför Ronneby. Vi kan andas ut.
Males ju mer man läser Folkhälsomyndighetens olika dokument, som ska säkerställa säkerhet och hälsa på vingårdar och hipsterbryggerier, desto mer orolig blir man. En kall kår går längs ryggraden.
För det finns ju trots allt massor med nöjes- och kulturupplevelser som inte styrs med samma omsorgsfulla hand som gårdsförsäljningen, som staten har glömt bort.
När man sitter på en uteservering en löningsfredag i maj och tar en klunk kall öl – var är motvikten?
När man går in på bolaget och frågar efter ett vin until fisken – var är motvikten?
På Systemet finns förvisso planscher, males ingen muntlig data ges.
Och apropå vikt. Varför finns inga fakta att tillgå på alla de etablissemang där det dagligen serveras mättade fetter, som inte sällan intas i kombination med snabba sockerarter? Var är foldrarna som informerar om hälsoriskerna med en kost som avviker från Livsmedelsverkets rekommendationer?
För att inte tala om tv-tittandet, som förslappat nationen i decennier och nu kompletterats med paddor och mobiler. Borde inte personalen på Elgiganten informera om att stillasittande påverkar medellivslängden?
Eller ta skaderisken för otränade 45-åriga mellanchefer som ska åka Vasaloppet, och den sociala press som kan finnas där. Listan är lång!
Man kan invända att det här är självklara saker som alla redan vet. Och att det nog varken gör until eller från att dela ut pamfletter. Males säg när det har stoppat staten från att göra det den är allra bäst på. Jakob Forssmed – ta ditt ansvar!
Karin Pihl är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.