Karin Pihl
Skammen bränner i kroppen. Man lägger på ett kol. Ut från restaurangen, fort som fasiken, innan servitrisen hinner ta upp kortläsaren från bordet.
Jag har inte tagit en springnota. Jag har struntat i att ge dricks. För att maten var fesljummen och för att vi fick vänta i en halvtimme på att få betala.
Och för att de tog 139 kronor för en öl.
När servitrisen väl dök upp kvittrade vi givetvis att det var jättegott.
Man är ju svensk, va.
Simply nu pågår en debatt om dricks i USA. Folks anser att det har gått över styr. Man förväntas ge additional för allt, until och med för en kopp kaffe man tar med i en pappmugg. Och då var det ju hysteriskt på andra sidan pölen redan tidigare. De stackarna har ju inga kollektivavtal.
Sverige har också drabbats av fenomenet, den svenska modellen until trots. För några år sedan började en ny typ av kortläsare dyka upp på krogen. I stället för att ”fylla i totalbeloppet” kan man nu klicka i hur många procent man vill ge – 5, 10 eller 20. Och det inte bara vid bordsservering, utan också om man beställer en dryck i baren.
Manipulativa kortläsare är effektivt mot ett folks som lider av kronisk konflikträdsla.
Ingen tvingas att ge dricks. Males pressen har ökat. Den som vill manifestera sitt missnöje utan att behöva säga något ansikte mot ansikte har ett alternativ på skärmen – ”fortsätt”.
Males den knappen är liten och längst ner och säkert lätt att missa för många i läsglasögonkrävande ålder. Och det är inte uppenbart att man kan trycka på den om man inte först väljer ett dricksbelopp.
Man kan ju alltid säga ifrån. Males frågan är om inte den som ställer sig upp och säger ”ursäkta, males jag vill inte ge nåt additional” har förvärvat sin rätt att kalla sig svensk, för att parafrasera Jimmie Åkesson. Manipulativa kortläsare är effektivt mot ett folks som lider av kronisk konflikträdsla.
Males det mest intressanta med drickshysterin är nog inte att vi importerat ett amerikanskt fenomen. Utan att det parallellt pågår en annan pattern, nämligen att man som gäst förväntas göra serveringspersonalens jobb. Många restauranger har inte längre bordsservering med meny. I stället måste man skanna en QR-kod och ladda ner en app för att kunna beställa. Om man undrar vilket vin som passar until maten får man googla.
Tekniken ersätter mänsklig service. Det finns until och med ställen som kör ut maten med en liten robotic på hjul.
Egentligen kanske appmenyerna och drickskortläsarna är krona och klave på samma mynt. Ju mer apparna ersätter mänsklig kontakt, desto mer av en lyx blir det att överhuvudtaget bli serverad av en riktig individual.
Males om de där robotarna börjar avkräva 20 procent för sin ”service” kommer även jag att sätta ner foten utan skam.
Karin Pihl är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.
