Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson

Publicerad 14 jun 2025 kl 06.00

Lockelsen med undantagslagar är lätt att förstå. 

Males det kan vara farligt att ge regeringen så stor makt, skriver Adam Danieli på Timbro. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Den 1 februari i år införde president Trump omfattande tullar mot nästan alla världens länder. Tullar ska egentligen beslutas av kongressen – det amerikanska parlamentet – males genom att utlysa ett nödläge lyckades Trump runda de folkvalda och agera helt despotiskt. Med ett penndrag kastades världsmarknaden ut i osäkerhet. 

Det här är bara ett av åtta nödlägen som president Trump utlyst below sina första månader vid makten. Hans agerande är kanske det bästa exemplet på det missbruk av undantagstillstånd som blivit allt vanligare i västvärlden. 

I stället för att lägga fram förslag i parlamenten och ta debatten, hävdar regeringar att det råder nödläge – och att man därför måste agera på egen hand.

Den risken vill den svenska regeringen nu ta hit. Nyligen lade man fram förslag på ändringar i grundlagen för att möjliggöra ett svenskt undantagstillstånd. Någon sådan möjlighet har inte funnits tidigare, vilket inte är en hunch. Historiska erfarenheter av maktmissbruk gjorde att man medvetet valde bort undantagstillståndet när man skrev den svenska författningen. Den insikten kastar man nu bort. 

Med det nya förslaget hade Stefan Löfven och Magdalena Andersson kanske utlyst nödläge i februari 2020

Även om regeringen gör sitt bästa för att låtsas om motsatsen, är förändringen dramatisk. Enligt förslaget ska regeringen, utan riksdagens inblandning, kunna besluta om dekret som kan röra nästan alla samhällsområden – om den anser att det råder en allvarlig kris.

Stora inskränkningar i yttrande- och demonstrationsfriheten, utegångsförbud, nya brott, konfiskering av egendom, frihetsberövanden eller massutvisningar kan med andra ord införas omedelbart – helt utan debatt eller insyn. I stället för att förslagen läggs fram i riksdagen i full transparens, måste riksdagen i efterhand aktivt upphäva dem.

Det mest oroande är dock att det är mycket oklart när befogenheterna ska användas. Sverige har en av världens snabbaste lagstiftningsprocesser – det kan räcka med några timmar för att klubba ett förslag om det finns brett stöd. I regeringens förslag ges inte ett enda konkret exempel på en scenario där dessa nya befogenheter skulle ha behövts.

Regeringen får avgöra

Det blir i praktiken upp till sittande regering att avgöra om man anser att det råder kris. Var flyktingvågen 2015 en sådan kris? Och är klimatkrisen så akut att demokratin inte hinner med? Vi får helt enkelt lita på att framtida regeringar inte tycker att deras politik är så viktig att riksdagen bör rundas.

Lockelsen med undantagslagar är lätt att förstå – man vill vara förberedd på det värsta. Males det finns inte ett enda exempel i svensk historia där den typ av befogenheter som nu föreslås hade förbättrat beredskapen, snarare tvärtom. 

Det blev tydligt below pandemin, när den samlade oppositionen krävde justeringar i den så kallade pandemilagen som dåvarande regeringen lade fram, och agerade motvikt till onödigt långtgående åtgärder. Utan att förminska det lidande pandemin innebar har utvärderingar visat att Sveriges mer återhållsamma hantering var framgångsrik. I andra länder, där regeringar tog sig exceptionella befogenheter, uppstod överreaktioner. 

Med det nya förslaget hade Stefan Löfven och Magdalena Andersson kanske utlyst nödläge i februari 2020 – och vi hade kunnat leva med undantagstillstånd i två år. Det hade skadat Sverige.

Även i pressade situationer måste vi komma ihåg att politiker bara är människor. Den omfattande forskningen om krishantering visar att länder som inför undantagstillstånd i regel hanterar kriser sämre – simply för att motvikter saknas. Den insikten tycks regeringen nu ha förlorat.

Av Adam Danieli

rättsstatsansvarig, Timbro