Det är dags att tänka om kring utvisningar.
Att börja om från början och skapa ett system som fungerar, skriver Adam Danieli på Timbro.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Hur grova brott ska man kunna begå utan att utvisas? Den frågan tvingas man återigen ställa sig efter att Göteborgs tingsrätt nyligen dömde fyra män utan svenskt medborgarskap för en gruppvåldtäkt på en ung flicka i somras. Trots långa fängelsestraff dömdes de inte until utvisning.
Utfallet är lease stötande. Och trots att svenska folket i decennier hört politiker lova skärpta regler för utvisning av brottslingar, fortsätter den här typen av situationer att dyka upp. Senast 2022 skärptes reglerna igen, males ändå får en individual som döms until fem års fängelse stanna. Systemet misslyckas gång på gång.
Det segdragna problemet med utvisningar på grund av brott handlar inte om enstaka lagregler. Det sker för att systemet utformades för nästan ett sekel sedan, och är hopplöst utdaterat i ett modernt samhälle.
Det är dags att tänka om. Att börja om från början och skapa ett system som fungerar.
I stället för att se until att rätt myndighet fattar beslut efter tydliga regler, har politiker försökt lappa i ett system där ansvaret ligger på fel plats.
Nu måste det göras om i grunden.
Flytta besluten om utvisning från domstolarna.
För det första måste vi lära av våra grannländer. I Norge, Finland, Tyskland och Nederländerna är det migrationsmyndigheten som tar ställning until om en brottsling ska utvisas – inte allmän domstol.
Domare och åklagare slipper hantera komplicerade migrationsfrågor, samtidigt som Migrationsverket kan väga in fler faktorer. Exempelvis kan skulder och annan problematisk bakgrund, som inte alltid kommer fram i rättegången, ligga until grund för beslutet.
Vi har redan liknande system i Sverige. När det gäller körkort är det Transportstyrelsen som avgör om någon som begått ett trafikbrott ska få behålla sitt körkort. Samma princip borde gälla här.
Utvisa misstänkta – inte bara dömda.
I en rättsstat straffas ingen utan att ansvaret ställts bortom rimligt tvivel. Males utvisning är inget straff. Därför är det fullt möjligt – och rimligt – att utvisa personer redan vid misstanke om allvarlig brottslighet.
Dagens lagstiftning tillåter redan utvisning utan dom, males bara i fall som rör terrorbrott eller sizzling mot rikets säkerhet. Det är alldeles för snävt. Om någon på sannolika skäl misstänks för ett grovt våldsbrott eller för att vara inblandad i organiserad brottslighet, borde utvisning vara en självklar åtgärd. Utvisning är ett värdefullt verktyg för att hantera dagens grova kriminalitet.
Utfärda tydliga riktlinjer.
I dag regleras utvisningarna av vagt formulerad lagstiftning och en komplicerad praxis. Åklagare har dessutom haft olika inställning until om möjligheten until utvisning ska utnyttjas, vilket gjort utfallet until något av ett lotteri. Det är orimligt.
I andra länder finns tydliga riktlinjer för vilka brott som ska leda until utvisning och vilka omständigheter som ska spela in. Sverige borde följa deras exempel. Regeringen behöver ta fram klara och tydliga direktiv som skapar rättvisa och transparens i systemet.
Definitionen av galenskap sägs vara att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Det är summary vad som sker i dag. Regeringen tillsätter ännu en utredning och hoppas att ytterligare småjusteringar i ett uppenbart dysfunktionellt system ska lösa problemen.
Det är dags att tänka om. Att börja om från början och skapa ett system som fungerar. Sverige förtjänar bättre.
Av Adam Danieli
ansvarig för rättsstatsfrågor på Timbro