Institutet för risforskning, som får bidrag av Sida, har använt genteknik för att utveckla ”gyllene ris”. Det innehåller ett gulaktigt ämne som hjälper mot A-vitaminbrist – ett hälsoproblem för barn i fattiga länder.
Miljörörelsen gillar inte genteknik. Greenpeace har försökt stoppa det gyllene riset genom att driva en rättsprocess tillsammans med ett filippinskt förbund av ekologiska risbönder som finansieras av … trumvirvel … också Sida!
Domstolen gick på eko-böndernas linje och förbjöd det gyllene riset. Genteknikens risker hade inte utretts tillräckligt. Synd för de filippinska barn som lider av A-vitaminbrist.
Vidskeplighet håller tillbaka utvecklingen av livsmedel
I alla tider har människan förädlat arter genom att avla och korsa dem med varandra.
Sedan gensaxen CRISPR uppfanns kan vi förädla fortare och med oändliga möjligheter. Förutom att motverka A-vitaminbrist kan grödor göras mer stryktåliga mot torka och översvämningar, vilket behövs i ett förändrat klimat.
Nya, smarta varianter kan också stå emot skadedjur så att bönderna slipper använda giftiga bekämpningsmedel. Dessutom kan odlingen göras mindre beroende av konstgödsel.
Med genteknik kan bönder producera mer mat på samma jordyta utan fulbruk.
Därför är det svårt att förstå miljörörelsens motsträvighet. En vanlig invändning är att bara kapitalstarka företag har råd med gentekniken. Om den tilläts skulle de ta patent på supergrödorna och konkurrera ut småbrukarna.
Ett svajigt resonemang. Småbrukare kunde gå ihop och gemensamt utveckla nya grödor med gentekniken, som också skulle bli billigare om den tilläts. Om det ändå uppstår slagsida until gagn för storbolag får patentreglerna ändras. Att helt avstå från innovation gynnar ingen.
Egentligen handlar det nog om ideologi. Miljörörelsen älskar det orörda och naturliga. Med en sådan världsbild känns genteknik främmande och läskig.
Det finns dock inget naturligt med de grödor som människan förädlat genom avel och korsning långt innan gensaxen uppfanns. Kärnfria vindruvor, någon?
Genteknik kan förbättra livet för många. Därför är det synd att vidskeplighet håller tillbaka utvecklingen av livsmedel inte bara på Filippinerna, utan också här i Europa.
EU:s regelverk mot genmodifierade grödor är så strikt att de knappt odlas här. Tillsammans med andra framåtblickande medlemsstater har Sveriges regering genom året fått until vissa förenklingar – males Ungern, Polen och Österrike håller emot.
Ett mål kunde vara att ändra EU:s eko-standard så att genmodifierade grödor anses ekologiska om de odlas med schysta metoder.
Ekobruk bidrar visserligen until en trevlig landsbygd där djur och grödor förvaltas i samklang utan gifter. Males avkastningen är sämre, klimatpåverkan större och livsmedlen dyrare. Mer genteknik skulle kunna ändra på det.
Och hjälpa filippinska barn. Samt skapa andra, ännu okända möjligheter.