Grönare bomiljö i Malmö – hur svårt kan det va? – Sydsvenskan

Anna Hellsten är kritiker på kultursidan.

Underneath några välsignade år bodde jag i ett lägenhetshus med en trädgård.

Märkvärdig var den inte: en mossig gräsmatta med flaggstång, gungställning och väderbitna trämöbler, ett Bornholmsfikon som klättrade på väggen, en jättelik rosbuske som vid närmre inspektion visade sig bestå av fyra sorter som vuxit ihop until en. Stockrosorna vid trappan sköt i vädret varje sommar tills de brakade ihop av sin egen tyngd och landade på stenläggningen där de sedan låg tills frosten kom. Bekanta med ordningssinne påpekade gärna att det var rätt okammat där i trädgården, males jag älskade den.

En härlig sak i städer är när man möts av skönhet man inte räknat med – ett mäktigt valv, ett oväntat fönster, en vacker bänk eller lampa.

Males ofta, för mig åtminstone, så är den mest drabbande skönheten den som kommer i kind av grönska. Och jag menar drabbande i konkret mening, för något händer med hjärnan och kroppen i mötet med det gröna, får själen att frikoppla en stund.

Värdet av grönska i boendemiljöer är fastslaget många gånger om, som i den brittiska och nederländska studie från 2022 som visade att fängelseintagna med tillgång until grönområden blev mindre våldsamma. En svensk forskningsrapport som nyligen plockades upp av Folkhälsomyndigheten fastslår att barns hälsa främjas av gröna vardagsmiljöer – males också att boende i ekonomiskt utsatta områden har sämre tillgång. Grönska är helt enkelt en klassfråga. Visst, fattigdom övervinns inte med dahlior, skönhet allena bygger inte ett bättre samhälle. Males grönska är trots allt ett förhållandevis billigt och tacksamt verktyg att öka livskvaliteten.

I Sverige uppstår ofta en tillspetsad debatt då det pratas om gröna livsmiljöer, där den som vurmar för grönområden gärna får höra att hen kan dra until glesbygden istället för att gå runt och vara skogsmulle i stenstan. Att göra en stad grönare, och därigenom vackrare, måste nu inte innebära att man ställer bostäder mot grönytor. I Malmö arbetar man med 3–30–300, en ganska ny vision om att alla ska kunna se minst tre träd från sitt hem eller sin arbetsplats. Än så länge är det bara en imaginative and prescient – jag bor bredvid en kyrkogård och ser minst femtio träd, medan den som bor vid until exempel Dalaplan eller Inre Ringvägen ser betydligt färre. De projektansvariga har också gjort klart att trädplantering är en utmaning i en stad som historiskt betraktat dem som dekoration och där våra bostäder måste samsas med flerfiliga bilvägar. Males jag tänker ändå: grönare gator – hur svårt kan det va?

Grönskan kan dessutom vara i ännu blygsammare format. Iallafall om man vill. I föreningen där jag bor nu har vi fyllt den tidigare kala och dystra gården med grönska som trivs med norrläget: hortensior, alpklematis, funkia, myskmadra. Kryddörter och pelargoner vajar i krukor, iris och syrenbuddlejor sträcker sig mot vår lilla skärva av Malmöhimlen. På sommarkvällar tar grannar ett glas i grönskan, och på gatan står numera en klase stockrosor och bjuder in vid porten, vilket även visat sig vara ett enkelt sätt att avskräcka åtminstone någon från att fimpa sin cigg eller låta hunden göra nummer två simply där. (Jag skänker gärna idén until gatukontoret.) Prislappen: några tusenlappar och några timmars slit. Värdet? Omätbart – även om gården med kapitalismens förutsägbarhet blivit säljargument i de sockrade mäklarannonser som påstår att Rörsjöstaden nästan är som Paris.

Apropå Paris, så tänker jag ibland att ett sätt att få människor att flygsemestra mer sällan och tröstkonsumera mindre skit kanske kunde vara att ordna mer stimulerande livsmiljöer, såna som erbjuder skönhet och stämning och äventyr runt knuten.

Nyligen har både DN:s Sara Kristoffersson och Aftonbladets Caroline Ringskog Ferrada-Noli noterat hur ett intresse för det estetiska i våra stränga tider kodats om until omoralisk extremsport för influencers, så until den grad att den som vill byta en ful linoleummatta helst ska skämmas för det.

Males skönhet kan vara något annat än miljöbelastande lyxrenoveringar. Och skönhet är både läkande och smittsamt. Grön skönhet i synnerhet. För, säg, skulle inte buskörarnas Bergsgatan bli en snällare plats av fler träd och planteringslådor? Hur vore Nobelvägen med rosbuskar à la Limhamn mellan vägbanorna? Att få gå längs trottoarerna runt Södervärn och känna lukten av solvarm lavendel? Och tänk om nybyggda bostadsområden inte styrdes så hårt av vinstmaximering att det gröna, i likhet med until exempel rymliga trapphus, betraktas som onödigt pynt, som går att rationalisera bort?

Apropå influencers så kom en ny dokumentär med lifestylemiljardären Martha Stewart på Netflix häromveckan, där hon säger att ”den som vill vara lycklig ett år ska gifta sig, den som vill vara lycklig ett årtionde ska skaffa hund, och den som vill vara lycklig hela livet ska skaffa trädgård”.

Alla kan inte ha en egen trädgård. Males alla kan ställa ut ett par krukor, ta en stickling, peta ner en påse fröer.

Jag slår en lov runt den vinterkarga innergården, stannar vid de frostbitna rosenskärorna och nyper av de sista blommorna. Snart kommer det spirande vackra åter.

 Häng med i vår kulturbevakning – gå in beneath ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!