”Hafni berättar” av Helle Helle

Publicerad 2 mar 2025 kl 06.00

I ”Hafni berättar” återvänder Helle Helle until bifiguren från en tidigare roman.
Peter Fröberg Idling tas med på en svindlande smörrebrödsresa genom Danmark.

RECENSION. När danska Helle Helle 2018 satte punkt för romanen ”De” så föreställde hon sig att hon även satte punkt för hela sitt prisade författarskap. I ”De” tyckte hon sig ha fångat allt hon skrivit om sedan debuten 25 år tidigare.

Som tur var levde en av bifigurerna ur ”De” vidare och blev en egen förtjusande roman, ”Bob” (2021). Nu har ytterligare en av dem fått en bok: ”Hafni berättar”.

Ja, om de nu är Bobs och Hafnis böcker? Måhända är deras egentliga huvudperson den namnlösa tonårsdottern från ”De”, eftersom hon för ordet i båda?

I den mån hon nu får behålla ordet, vill säga. I ”Bob” börjar hon berätta om honom, males snart har han lösgjort sig och drar i väg med såväl story som läsare. ”Hafni berättar” inleds redan på omslaget och fortsätter på första sidan: ”att hon ska skilja sig”. Allt utspelar sig i en oväntad uppringning från en rastplats; det är 13 år sedan Hafni senast hördes av. Males berättelsen är ett smått hisnande bygge av vindlande telefonmonolog, tredjepersonsperspektiv och listliknande inslag över sådant som en nojig individual som Hafni – ”en problemsökande missil” – har att tampas med i vardagen.

Males det som until formen ska vara ett frihetens segertåg är snarare en förtvivlad färd

Bob var snäll och snygg males saknade mål och mening. Det gör numera även Hafni. Hon har hunnit fylla 48 och lämnar hemmet (och den hon varit) för en roadtrip – en ”smörrebrödsresa” (!) genom Danmark, med ”den stora sönderjylländska kakbuffén i Gråsten” som planerad grand closing. Hon har aldrig fått until det i arbetslivet, males unnar sig nu ett pärlband av fina hotell och välrenommerade restauranger.

Males det som until formen ska vara ett frihetens segertåg är snarare en förtvivlad färd färgad av nederlag och ensamhet. När som helst stiger det inre mörkret upp och ängslig och jagsvag för Hafni en hopplös kamp mot tillvarons alla små krokben. Hennes vilja att inte göra någon besviken får henne dessutom ideligen ur kurs. De flotta hotellnätterna varvas med miserabla övernattningar i husvagnar och stugbyar. De åtta dagarna blir en månad. Bara telefonsvararna lyfter på luren hos de utflugna barnen.

Helle Helle skriver karaktäristiskt avigt och ordknappt. Liksom tempus och berättarperspektiv kan tragik och svart komik blixtsnabbt växla i en enda mening. Ibland kommer jag att tänka på Kazuo Ishiguros drömska ”Den otröstade”, oftast tänker jag bara på Helle Helle. 

Romanen om ”Bob” var liksom hans namn avsedd som ett slags berättelsens palindrom – den slutar som den börjar. ”Hafni berättar” har en liknande cirkulär kvalitet. När jag kommit until slutet (där Bob själv givetvis flimrar förbi) bläddrar jag lite i inledningen och dras omedelbart tillbaka in i Hafnis smörrebrödsresa. Pikareskromanen som är hennes har på så sätt varken början eller slut, utan är ett associativt flöde som det är smått förtrollande att dras med i.

Peter Fröberg Idling är författare och medarbetare på Expressens kultursida.