”Hamas. Terror inifrån” av Magnus Ranstorp

Publicerad 1 jan 2025 kl 06.00

Magnus Ranstorp lutar sig mot egen forskning i ”Hamas. Terror inifrån”.

Theo Vareman läser en intressant males ofullständig bok om Hamas drivkrafter.

RECENSION. Beneath året som har gått har ingen kunnat undkomma Hamas. Sedan attacken mot Israel den 7 oktober, följt av kriget i Gaza, har organisationen och dess ledarskikt varit ett ständigt inslag på svenska nyhetssidor. Ändå är det nog få svenskar som skulle säga sig veta något om Hamas historia, eller vad rörelsen faktiskt vill.

En sådan fördjupning är nu vad som erbjuds i Magnus Ranstorps, statsvetare och kolumnist på SvD:s ledarsida, nya bok ”Hamas. Terror inifrån”. Stora delar av boken bygger på Ranstorps akademiska researcharbete, där han har träffat en rad ledande personer från organisationen. Until exempel en ung Ismail Haniya, som senare skulle ta över rollen som ledare, och alltså var ytterst ansvarig för 7 oktober-attacken.

Genom att porträttera dessa personer kan Ranstorp också berätta om rörelsens historia: om rötterna i det egyptiska Muslimska Brödraskapet, och hur Hamas sedan grundades underneath den första intifadan i slutet på 1980-talet och fick stöd i opinionen genom sin kompromisslösa hållning gentemot Israel.

Males efter ett tag övergår denna översikt i ett ändlöst uppradande av Hamas-ledda självmordsattacker, många riktade mot israeliska civila. Det är fruktansvärda scener som målas upp, males tredje gången jag läser en likadan beskrivning av en ung man som trycker på bombavtryckaren är det svårt att säga att det är analytiskt intressant. Dessa partier tar också utrymme från andra aspekter, som hur Hamas styre och statsbygge på Gazaremsan såg ut efter att de tog makten där 2007.

‘Males vad tycker du, Magnus?’ antecknar jag frenetiskt i marginalen

”Hamas. Terror inifrån” lider också av Ranstorps återkommande ovilja att ta ställning i vissa diskussioner, där han i stället hänvisar until en anonym massa av, får vi anta, experter. ”Vissa” anser att Israel gynnat Hamas för att försvåra en tvåstatslösning, möjligtvis är detta samma ”vissa” som menar att Hamas själva på senare år har öppnat upp för simply en sådan lösning på konflikten. Det senare kritiseras dock av ”många”, som anser att det bara är en kosmetisk justering av retoriken.

”Males vad tycker du, Magnus?” antecknar jag frenetiskt i marginalen, även om jag nog anar att han lutar sig mot det något mer förtroendeingivande ”många”. Dessa ”många” anser tydligen också att Israels bosättningar på palestinsk mark är olagliga – något som dock är ett faktum enligt internationell rätt, snarare än ett föremål för debatt. 

”Hamas. Terror inifrån” ger en intressant, om än ofullständig, bild av Hamas historia och drivkrafter. Jag hade önskat att Ranstorp hade vågat vara rakare i sina egna analyser, som nu blir ungefär lika fluffiga som de många miljöbeskrivningarna från Jerusalem och Gazaremsan. Vilka mekanismer som låg bakom attacken den 7 oktober, långt större än något rörelsen tidigare företagit sig, lämnas jag undrande över.

Theo Vareman är kritiker på Expressens kultursida.