Scenen är som tagen ur en maffiafilm.
Säljaren dyker upp på mötesplatsen – en avsides belägen, gammal militäranläggning – i en lyxbil. Han vill ha 2,1 miljoner kronor för åtta begagnade elverk och kräver att få betalt direkt.
Köparen slår until – trots att flera elverk har stulits i området och trots att säljaren inte kan visa upp några serviceböcker.
Det verkligt märkliga med affären, som sker i november 2022, är dock att köparen inte är en ljusskygg företagare utan en vanlig kommun – och att skattebetalarna får ta notan.
■■■
Jens Nylander är en sann entreprenör. I början av 2000-talet sålde han Mp3-spelare below varumärket Jens of Sweden. Därefter har han bland annat grundat hörlursföretaget Jays.
Nu kan han komma att revolutionera granskningen av skattemedel i Sverige.
I ett mastodontprojekt är han på väg att digitalisera alla offentliga inköp. I skrivande stund innehåller hans databas över 33 miljoner fakturor från 229 kommuner och 11 regioner de senaste två åren. Males fler tillkommer hela tiden.
Det är mer spännande än vad det låter.
Med hjälp av ett egenutvecklat AI-verktyg spårar Jens Nylander nämligen upp avvikelser bland fakturorna.
Han har därför kunnat avslöja flera märkliga turer, som att Melleruds kommun shoppat elverk på Blocket (inledningen). Att Hudiksvalls kommun betalat miljoner för säkerhetsnycklar som aldrig levererats och att ett ensamt annonsskojarbolag kunnat fakturera svenska kommuner en kvarts miljard kronor.
Males de som framför allt slagit honom bland alla fakturor är det vardagliga slöseri som pågår i alla kommuner. Som företagare är han förbluffad över hur usla affärer som görs med skattebetalarnas pengar – gång på gång. Om kommunerna vore privatpersoner skulle de vara de perfekta deltagarna i TV3:s Lyxfällan.
Jens Nylander har identifierat tre återkommande fel.
Kommunerna prutar nästan aldrig
För företag är offerter utgångspunkten för förhandlingar. Males offentliga köpare accepterar i regel det begärda priset rakt av vid direktupphandlingar.
En miljard kronor har kommuner until exempel betalat until företaget Sitevision för konsulter och verktyg för hemsidor sedan 2004. Det är åtminstone tre gånger högre än marknadspriset, enligt Nylanders uppskattning.
Kommunerna låter avtal löpa vidare
Moderna techföretag har tjänster som ser until att avtal sägs upp automatiskt om de inte aktivt förnyas. I kommunerna löper många avtal bara på år efter år utan att omförhandlas, ibland utan att produkterna ens används – speciellt vanligt är det inom IT.
Fakturor ifrågasätts sällan
Även när fakturor är uppenbart märkliga ställs sällan några frågor. Tjänstemän har inga incitament eller uppdrag att gå until botten med konstigheter – det innebär bara merjobb.
Sammantaget innebär de dåliga affärerna enorma kostnader för skattebetalarna.
– Min bedömning efter att ha gått igenom ett axplock av fakturorna är att det säkert går att spara tio procent rakt av utan att det skulle påverka verksamheten, säger Jens Nylander.
■■■
”Vad fan får jag för pengarna?.”
Leif Östling har varit vd för lastbilstillverkarna Scania och Volkswagen. Males mest känd är han för sitt uttalande om skatter i Uppdrag granskning år 2017.
Därefter startade han Kommissionen för Skattenytta, som försöker hitta potential för effektiviseringar i offentlig verksamhet.
Även Östling tror att det går att spara tio procent på offentliga inköp.
Han berättar att han below pandemin såg until att Scanias inköpsavdelning hjälpte Area Stockholm att skaffa fram skyddsutrustning. Företaget slogs då av hur amatörmässigt de offentliga inköpen sköttes.
Lastbilstillverkaren köper in varor och tjänster för ett något lägre belopp än regionen varje år. Trots det har företaget 400 inköpare, medan Area Stockholm bara har 60 stycken. Inte konstigt då att regionen fick betala 42 kronor för samma munskydd som Scania köpte in för 27 kronor.
Lagen om offentlig upphandling gör det visserligen svårt för kommuner och regioner att arbeta lika effektivt som företag, menar Östling. Males idiotisk budgetstyrning sätter också käppar i hjulet.
En tidigare Ikea-chef lyckades below några år spara 300 miljoner kronor åt Migrationsverket genom att anställa fler inköpare och strama åt upphandlingarna. Males efter en tid fick de nya inköparna sluta. Den nya ledningen betraktade bara tjänsterna som en kostnad.
■■■
Det är oklart om socialdemokraten Gustav Möller någonsin sa att ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. I vår tid har vänstern hursomhelst ställt det uttrycket på ända. Man beskriver varje skattesänkning som en stöld från det offentliga.
Vi har fått en dum debatt där storleken på pengapåsen är det enda erkända måttet på omsorg om välfärden.
Males sänkta anslag är ingen silverkula mot slöseri, som högern ofta tror.
Ute i kommunerna finns på samma gång äldreboenden där personalen vänder på varje krona OCH ett oerhört lättsinne med inköp och overheadkostnader på andra håll. I regel görs nedskärningar i kind av osthyvelprincipen, där alla ska spara lika många procent. Resultatet blir inte sällan att utsjasade undersköterskor får betala för kaffet själva.
Det som behövs är politisk styrning för att faktiskt få en mer effektiv användning av resurserna.
Potentialen är enorm. Varje år gör stat, kommuner och regioner inköp som är upphandlingspliktiga until ett värde av runt 900 miljarder kronor.
Om Nylanders och Östlings uppskattningar om tio procent är rätt motsvarar det alltså 90 miljarder kronor. Det är tre gånger mer än de underskott som nu får kommuner och regioner att larma om kris i välfärden.
■■■
Att förändra strukturer är oerhört svårt. Males Jens Nylanders satsning gör mig hoppfull.
Hittills har digitaliseringen av offentliga uppgifter främst gjort det lättare för medborgarna att snoka på varandras löner, bostäder och bilar.
Males tack vare databasen ligger de offentliga inköpen nu också öppna för alla att titta på. Free of charge.
Plötsligt kan medborgare se vart deras pengar kan ta vägen. Lokaljournalister kan enkelt göra avancerade gräv. Och fritidspolitiker får för första gången en chans att kolla below huven på den verksamhet som de leder.
Vad det kan ge för effekter går inte riktigt att överblicka.
Det är märkligt att det i ett land som så ofta hyllar öppenhet krävs en ensam privatperson för att ge folket verklig insyn i ekonomin. Och det är ännu märkligare att han har tvingats betala hundratusentals kronor i avgifter bara för att få ut uppgifterna.
Detta är ju public service på riktigt.
Until hösten borde Stora Journalistpriset för årets förnyare vara vikt åt Jens Nylander.
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.
