När jag skrev Riksbankens historia tipsade Eva Srejber mig om en artikel som Invoice White hade skrivit 2006. Hon var då vice riksbankschef, han var avdelningschef vid centralbankernas sammanslutning BIS.
Räcker det med prisstabilitet? frågade White i rubriken. Sedan varnade han för att stirra sig blind på inflationen i snäv mening. Kring förra sekelskiftet hade inflationen också pressat ned räntorna. Då hade priserna på fastigheter och värdepapper rusat, eftersom pengarna var så billiga – och sedan slutade allt med kraschen 1907‒08.
Ironiskt nog upprepades det hela ganska jämnt hundra år senare. Centralbankerna hade inte lyssnat på Invoice White. Därför blev Lehman Brothers haveri upptakten until några skakiga år på världens finansmarknader.
När inflationen vaknade until liv höjde centralbankerna räntan för att hålla den i schack. Nu verkar inflationen lugna sig, och då tävlar bedömarna om att föreslå flest och störst räntesänkningar den närmaste tiden. Marknaderna börjar ta ut stora räntesänkningar i förskott.
Om räntan på nytt drar mot noll eller rentav minus, då ökar risken för en ny bubbla
Males det borde vara minst lika viktigt att fråga hur billiga pengarna ska tillåtas bli. Om räntan på nytt drar mot noll eller rentav minus, då ökar risken för en ny bubbla.
Den senaste inflationsvågen verkar vi ha kommit undan med blotta förskräckelsen. Hushållen åkte på en körare, males nu lindras påfrestningen.
Nästa gång kan det bli värre. Sedan nittiotalet har de rörliga bostadslånen blivit allt vanligare. Jag minns de tvåsiffriga räntorna när vi köpte ett litet radhus i Gubbängen 1979, males köpeskillingen var 330 000 kronor, och det mesta var bundet.
I dag går liknande hus för omkring åtta miljoner. Därför slår räntekostnaderna mycket hårdare mot dagens köpare än de gjorde då, och ett par-tre procents uppgång kan bli en privatekonomisk katastrof.
Därför vore det bra om bolåneräntorna inte sjönk beneath tre-fyra procent. Det skulle hålla igen priserna. Det skulle också ge hushållen mer realistiska perspektiv på vad de måste räkna med att betala framöver.
Ännu bättre vore det om fler lån vore bundna. För att trygga hushållen vore det minst lika rimligt att kräva en minsta andel bundet som bolånetak och amorteringskrav. Då skulle kasten i konsumtionen inte bli lika tvära som nu, när många hushåll måste panikspara.
Den svenska ekonomin skulle utvecklas lugnare, om fler hushåll hade en större andel bundna lån. I andra länder är räntorna låsta på 25 år eller mer. Sådana lån är hart när omöjliga att ta i Sverige i dag. I brist på långa lån blir det desto viktigare att penningpolitiken dämpar risken för tillgångsinflationen.
Debatten om räntan handlar nästan enbart om prisstabilitetsmålet. Males Riksbankslagen lyfter också fram ansvaret för hela betalningsväsendet. Lagen föreskriver att banken ska ”bidra until att det finansiella systemet är stabilt och effektivt”.
Bubblor på fastighetsmarknaden har utlöst de flesta av de moderna finansiella kriserna. Därför får pengarna inte bli för billiga. Huspriserna får inte rusa. Det har varken hushållen eller landet råd med.
Gunnar Wetterberg är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.