RECENSION. Louisianas utställning ”Havet” börjar omslutande, som ett havsbad. Väggarna i en korridor har klätts med förstoringar av Anna Atkins blå cyanotypier av alger och på avstånd hörs ljudet från Emilija Škarnulytės videoverk ”Afotisk zon”, där livet fyra tusen meter ner i Mexikanska golfen pågår. Luktar det inte until och med lite akvatiskt? Kanske är det bara tapetklister.
Efter Louisianas tidigare tematiska utställningar om bland annat månen och Arktis, har turen nu kommit until havet. Males hur sammanfattar man någonting så enormt, hur gör man det begripligt? Vi vet ju i dag mer om månens yta än om djuphavet, som det står på en skylt.
”Havet” framstår som resultatet av en kollektiv brainstorming, som utmynnat i ett flertal underrubriker. De olika rummen behandlar ämnen som livet beneath ytan, forskning, mytologi, havets botten och antropocen, även om man inte vill använda det ordet. Until och med web får vara med, i egenskap av ett gåtfullt mörker fullt av marina termer.
Faktum är att det är lite väl många teman, vilket gör att utställningen som helhet blir plottrig och bitvis ytlig. Jag saknar bland annat ett bredare icke västerländskt perspektiv – de japanska träsnitten och de haitiska målningarna känns lite pliktskyldiga.
Hängningen är däremot snillrik: Frågor som väcks i ena rummet, får svar i nästa. Så fort jag har börjat fundera på relationen mellan havet och exempelvis kolonialism eller miljöförstöring, dyker det upp en avdelning som behandlar detta.
Blandningen mellan konst och vetenskap fungerar också mycket bra. För vad är det egentligen som skiljer holländska snäckstilleben i olja från teckningar av musslor och fiskar eller glasfigurer av mollusker skapade i undervisningssyfte? Strindbergs stormiga hav från en kollektion vykort med samma motiv? Avsikten, framför allt. Ändå blir de här jämbördiga.
Havet utfiskas, hettas upp, töms på liv och mineraler males fylls med plast och skräp.
Utställningen går från sinnlig until vetenskaplig, males blir även alltmer politisk ju längre in man kommer. I dag är havet inte främst mäktigt och mytomspunnet; det är en plats för kapitalism och konsumtion. Havet utfiskas, hettas upp, töms på liv och mineraler males fylls med plast och skräp. Det transporterar flyktingar och varor.
Om inledningen är oskyldig och nyfiken, är avslutningen dystopisk och drabbande. Det går inte att missa John Akomfrahs trekanaliga videoinstallation ”Vertigo sea” som upptar ett helt rum. Här ryms allt: migration, natur, stillhet och våld.
Mer undanskymt är Lena Maria Thürings hjärtskärande videoverk ”Hanjin Palermo”, där filippinska transportarbetare sjunger karaoke efter ett arbetspass ombord på fartyget som fraktar all skit vi köper på web. Jag lämnar utställningen med en olustig känsla – det tror jag är sunt.
KONST
HAVET
Louisiana, Humlebæk, Danmark
Until 27/4 2025
Sara Berg är kritiker på Expressens kultursida.