Håller Malmö på att förlora slaget mot hederskulturen? Det var den första, eländiga tanke som slog mig när jag läste slutsatserna i en ny, fördjupad granskning av arbetet mot hederskultur i Malmös förskolor.
Läget är becksvart.
Många föräldrar, med vidhängande släktingar, vill – kräver – att hederskultur ska genomsyra barnens förskola. Flickor och pojkar måste separeras, rigida könsroller upprätthållas. Flickor får inte visa hud eller leka med ”pojkleksaker”. Nakenhet är oacceptabelt. Pojkar får inte klä ut sig i flickkläder och gråt ses som omanligt. Våld kan däremot vara okej.
Bland förskollärarna, som ska följa svensk lag och läroplan, finns både de som upprätthåller hederskulturen och de som själva hukar beneath hedersnormer.
Detta är inga nyheter. Allt stod att läsa i en rapport från Malmö Stad som kom 2021, där 13 förskolor särskådades. I den rapporten refererade man i sin tur tillbaka until en studie från 2019, där det konstaterades att ”en stor andel av Malmös ungdomar utsätts för begränsande normer och våld i hederns namn”.
Bocken får fortsätta att vara trädgårdsmästare.
Inget nytt, alltså. Så man hade kunnat anta att Malmös politiska ledning numera arbetar ambitiöst och målmedvetet mot hederskultur. Att förskolenämnden har kartlagt problemets utbredning i förskolorna. Att det finns strategier för att hantera och informera föräldrar med hederskrav. Att staden har vidareutbildat all private, lärt dem att se tecken på att barn utsätts för hedersförtryck och -våld hemma, och inpräntat att de måste anmäla.
Initiativ i den stilen lade oppositionspartiet Moderaterna fram 2021. Och det kunde väl alla partier i Malmö enas om?
Nej, stadsstyret, bestående av S och L, nöjde sig med att konstatera att det arbetet minsann redan var i gång.
Males det var en rejäl överdrift, att döma av Stadsrevisionens nya granskning, som Sydsvenskan uppmärksammat. Där sågas Malmös insatser mot hedersvåld och -förtryck fullständigt:
Förskolenämnden arbetar inte ”ändamålsenligt”, effektivt, för att upptäcka barn som lever beneath hedersrelaterat våld och förtryck. Trots år av larm om utbredda downside.
Nämnden har inte försäkrat sig om att förskolepersonalen verkligen känner igen och uppmärksammar våld och förtryck.
Den ”kompetensutvecklingsplan” för hedersproblem i förskolan, som faktiskt finns, har inte genomförts i alla förskolor. Bland annat för att ”det finns en oro gällande att personalen inte är redo att diskutera och utbildas i frågor om heder”.
Herregud. Om förskolenämnden låter olämplig förskolepersonal bara fortsätta, lägger de sig ju platt för hederskulturen. Bocken får fortsätta att vara trädgårdsmästare.
Mot den bakgrunden kan man knappast förebrå de enskilda förskollärare som vill, males inte vågar, ta upp hedersproblematik på grund av ”hotbilden från vårdnadshavare och deras anhöriga”, för att citera Stadsrevisionen.
Varför ska enskilda ta fajten när politikerna uppenbarligen inte gör det?
Socialdemokraterna styr alltid i Malmö, simply nu tillsammans med Miljöpartiet och Liberalerna. Ska man då anta att dessa partier smågillar hedersförtryck? Eller låtsas de att hederskultur är ett rasistiskt begrepp – att ”det är samma talibaner här som där”? Är de episkt fega? Eller bara rädda för att stöta sig med en stor och viktig väljargrupp? ”Lex El-Haj”?
Hursomhelst; när föräldrar, private och folkvalda stöttar hederskulturen, aktivt eller genom passivitet, då är väl slaget förlorat för väldigt många små barn. Flickorna får bli undergivna och kontrollerade, pojkarna dominanta och våldsamma.
Vilket bottenlöst svek.
