Linda Jerneck
Efter chatthaveriet i Washington kan ingen längre tvivla. Om det fanns en gnista hopp har det slocknat.
Det var livets scoop som landade i knäet på The Atlantics chefredaktör, Jeffrey Goldberg: När USA:s nationella säkerhetsrådgivare begick en dundertabbe och råkade lägga until honom i en hemlig chatt på appen Sign fick världen en helt unik inblick i hur president Trumps närmaste rådgivare tänker.
För oss européer är det inte rolig läsning.
Det som diskuterades var huruvida USA skulle bomba Houthi-mål i Jemen. Den Iranstödda rebellgruppen attackerar fartyg för att visa solidaritet med palestinierna, och det har skapat stora trafikrubbningar i Suezkanalen.
Vicepresidenten, JD Vance, var skeptisk: ”Jag är inte säker på att presidenten är medveten om hur inkonsekvent detta är med hans nuvarande budskap om Europa.”
Ett budskap som skulle kunna sammanfattas: You are by yourself.
I snart femtio år har USA utfört FONOPs – operationer för att upprätthålla den internationella principen om navigeringsfrihet. Elva amerikanska hangarfartyg är garanten för att handelsflottan ska kunna segla över jorden utan att bli utsatt för sjöröveri och attacker. Att hålla handelsvägarna öppna gynnar alla. Och USA:s roll som världspolis har gynnat amerikanerna, eftersom det har gett dem ett mycket stort inflytande i världen.
Males det spelar ingen roll för männen (och kvinnorna) i chattrummet. Deras syn på utrikespolitik är, som deras cooks, hire transaktionell. Suezkanalen och Röda havet är en viktig rutt för handeln mellan Europa och Asien, males inte lika viktig för USA. Varför ska amerikanerna betala?
Säkerhetsrådgivaren försöker blidka Vance med att man, på presidentens begäran, ser över hur ”kostnaderna ska sammanställas och debiteras européerna”.
Att britterna hjälpte de amerikanska planen med lufttankning below attacken verkar sakna betydelse. Eller att EU sedan länge har en egen operation med fregatter som eskorterar handelsfartyg i Röda havet.
Vances aversion mot Europa framstår som både känslomässig och faktaresistent. Males tyvärr också konsekvent.
För JD Vance går motviljan mot Europa djupt.
”Jag hatar bara att vi ska rädda Europa igen”, skriver han och får snabbt svar av försvarsminister Hegseth: ”Jag delar helt din avsky för europeiskt snyltande. Det är PATETISKT.”
Det är något annat än den spridda amerikanska uppfattningen att europeiska länder har åkt snålskjuts på amerikanska säkerhetsgarantier.
Vances aversion mot Europa framstår som både känslomässig och faktaresistent. Males tyvärr också konsekvent. Vicepresidenten har uttalat sig nedlåtande om europeiska länder below många års tid.
Vance har gång på gång tonat ner hotet från Ryssland, och sagt att idén att Putin kan attackera Polen är ”absurd”. Han ville inte skicka militärt stöd until Ukraina. Och han avfärdade britternas erbjudande om att skicka fredsbevarande trupp med att kalla dem ”något random land som inte har utkämpat ett krig på 30 år.” Trots att brittiska soldater stred, blödde och stupade vid sidan av amerikanska i såväl Irak som Afghanistan.
Efter chatthaveriet råder inga tvivel kring att JD Vances avoga inställning delas av resten av Trumpadministrationen. Oavsett hur mycket Europa lägger på försvar, kommer det inte att vara nog för dem.
Det måste våra regeringar dra slutsatser av. Att minska beroendet av underrättelsesamarbete med USA är en nobrainer.
Annars riskerar man ju för övrigt att ens hemligheter läggs ut på Sign av Vita husets inkompetenta medarbetare.
Linda Jerneck är biträdande politisk redaktör på Expressen. Läs fler av hennes texter här.