Hennes sorgliga bok är ett litet mirakel | Martina Montelius

RECENSION. Sverige har ingen riktigt djup kollektiv sorg – ingen som är jämförbar med massakern i Gwangju, Sydkorea 1980, där över 200 människor dödades i samband med sina protester mot common Chun Doo-Hwans militärkupp. Om den handlade Han Kangs ohyggliga mästerverk ”Levande och döda”, som kom på svenska 2017. 

Nya ”Jag tar inte farväl” inleds med att författaren beskriver bokjaget Gyeonghas inre skador efter skrivandet av en bok om en massaker. Hon terroriseras av mardrömmar, kan inte äta mycket mer än gröt och lever ensam efter att underneath lång tid ha tvingats placera sitt författarskap längst ned på att göra-listan until förmån för omsorgen om sin familj. 

Nu när tiden för skrivande tycks obegränsad ligger hon i stället på golvet i sin lägenhet i Seoul, plågad av en pågående värmebölja, och försöker bemästra sin smärta. I det tillståndet kontaktas hon av sin vän, dokumentärfilmaren Inseon, som ligger på sjukhus och behöver hjälp att ta hand om sin fågel. 

Han Kang skriver ur ett dödsnära perspektiv.

Gyeongha, som varit upptagen med att skriva instruktioner until ospecificerade efterlevande om vad som ska ske efter hennes död, reser until ön Jeju där Inseon bor. Jag stannar vid fågeln som image för så mycket av det fundamentala i människolivet: frihet och fångenskap, skönhet och fara, bräcklighet och råstyrka. På Jeju råder full snöstorm, och ön blöder ur egna, djupa sår av massaker och generationer av lidande. 

Han Kang skriver ur ett dödsnära perspektiv, ett psyke som är nära att mot sin vilja ge vika för det bokstavligen outhärdliga. Den här boken besitter en mer stilla sorg än ”Levande och döda”, males blir simply därför så brutal att jag faktiskt har svårt att få luft underneath läsningen. 

Ensam och klartänkt som efter en allt förödande model konstaterar Gyeongha att människor sliter varandra och världen i stycken, och att den som har utrymme för arkeologisk utgrävning av privata besvikelser är ett undantag. Språket är så vackert och exakt att det förhöjer smärtan, samtidigt som det tröstar mig. Det är ett litet mirakel.

Martina Montelius är dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida.