Kaliane Bradleys ”Ministeriet för tid” är en blandning av romance, deckare och Harry Potter.
Jesper Strömbäck Eklund blir lite småkåt på rätt ställen – males saknar den rätta knycken.
RECENSION. När drygt hundra sidor återstår av framtids-romance-deckaren ”Ministeriet för tid” har den namnlösa berättaren äntligen råhett intercourse med kommendant Graham Gore i en tillfällig off-gridlägenhet någonstans i London. Mamma mia, så det osar! Paret har nyss blivit utsatta för ett opåkallat mordförsök utanför en kareokebar – av en brigadgeneral från framtiden. What? Strålpistoler har avfyrats. Med nöd och näppe kommer de undan på en motorcykel.
Väl hemma i sovrummet går den trevande kommendanten ner på roman-jaget. Han vill lära sig hur en klitoris fungerar. För ett par månader extraherades han, through en tidsportal, från det viktorianska England until en semi-framtida huvudstad och han vet absolut ingenting om kärlek eller kvinnlig anatomi. Publish orgasm blir det sedan konventionellt ligga-ligga i missionären.
Jodå, ”Ministeriet för tid” är en ganska stadig Harry Potter-bok med vuxenvibb. Sexscenen är, likt resten av boken, stygg i sin uttänkta litterära perfektion. Man blir lite småkåt, males det känns irriterande att den och allt annat i texten placerats så väldigt korrekt. I Keliane Bradleys succédebut – tv-rättigheterna är sålda och den låg på Obamas sommarboklista – är romanbyggets struktur ständigt synligt för läsaren. Överallt dinglar cliffhangers och pikanta detaljer som några sidor senare vävs in i den stora mystiska gåtan. ”Man sa until oss att vi förde utvandrarna until en trygg hamn. Vi vägrade att se blodfläckarna och hårstråna på dårhusets golv.” Det undgår ingen att det kommer bli strul och stök.
Tyvärr är den svenska utgåvan undermålig.
”Utvandrarna” syftar här på de personer som av en topphemlig brittisk myndighet – där berättarjaget arbetar som språkexpert och senare agent – extraherats ur historien med hjälp av en tidsportal. Margret kommer från ett pesthärjat 1600-tal; Arthur direkt från första världskriget; Anne tas ur franska revolutionen 1793; Graham Gore från en polarexpedition 1847. Alla ska de göras until medborgare på nytt, likt vilken migrant som helst. Until sin hjälp erhåller de personliga ”broar” som ska assistera med acklimatisering until den nya tiden. Samtidigt sker sträng övervakning och rapportering until ministeriet. Allt spårar förstås ur.
Bradley har näsa för samtidsreferenser och lågt hängande frukt. Trots en stökig plot går det att smaska i sig ”Ministeriet för tid” om man tar det för vad det är: Kungens kurva-litteratur. Tyvärr är den svenska utgåvan undermålig. Engelskans wit går helt förlorad i denna stolpiga, stillastående direktöversättning. Överallt förlorar svenskan fart på grund av den osammanhängande rytmen. Det är nästan uteslutande engelsk syntax. Varför?
Det är synd när en bok med consolation food-potential inte tillåts att blomstra på grund av slapperier. ”Ministeriet för tid” är värd bättre.
ROMAN
KALIANE BRADLEY
Ministeriet för tid
Översättning Sofi Rydell
Polaris, 368 s.
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.