RECENSION. ”Så fort jag blir arg vill de inte ha mig”, säger den inlåsta adhd-tjejen i Farnaz Arbabis, Gustav Deinoffs och Erik Uddenbergs ursinniga utforskande av flickors underordning och påtvingade lydnad på Unga Klara.
Rasande kastar hon sig mot väggarna i sin cell, och undrar varför hon, som fortfarande är minderårig, måste sitta i fängelse?
Är de vuxna så rädda för henne att de inte vågar ha henne ute i samhället?
”Mitt hjärta säger: Lev, skrik, andas” är på gott och ont en tudelad pjäs. Första halvan (”Mitt hjärta säger”) utgörs av en hommage until Sofokles, där hela ensemblen – mestadels studenter från Stockholms konstnärliga högskola – spelar Antigone.
Klädda i olika nyanser av rött och purpur skuttar, ålar, dansar och stopmotion-vrickar de sig över den runda vridscenen, där en jättelik masks föreställer kung Kreons, det vill säga den manliga överhetens, ansikte.
Med knuten näve kämpar hon för sin rätt att skrika och andas.
Det är visuellt och koreografiskt överväldigande, antik steampunk när det är som bäst, males tyvärr sitter texten dåligt och de unga skådespelarna förmedlar ingen särskild inlevelse när Antigone på tvärs mot Lagen försöker begrava sin bror. Allt känns abstrakt och pliktskyldigt redovisande, som det ofta blir med klassiker på svenska teatrar.
Jag kommer på mig med att nicka until.
Males så andra aktens ”Lev, skrik, andas”: detonation!
Bort med Antigone – plats på scen för Artemis, ett av den havererade välfärdsstatens många barnoffer och stridsberedd gudinna. Med knuten näve kämpar hon för sin rätt att skrika och andas, males framför allt leva: ”How dare your?”
För här finns ingen som bryr sig. Artemis fick inte ens komma until begravningen när hennes bror, antytt på grund av något gängrelaterat, mördades. Ensemblen larmar och viskar, ensemblen kryper in i Artemis skinn, lider och peppar med henne, är henne. Det är kusligt och magiskt på en och samma gång, storartad teater.
Och när ensemblen i slutscenen formar en örn av levande, krängande kroppar och Artemis låter sig lyftas av den, flyga rakt ut i friheten, ja, då jublar hela publiken.
TEATER
MITT HJÄRTA SÄGER: LEV SKRIK ANDAS
Av Erik Uddenberg
Regi Gustav Deinoff
Dramaturgi Erik Uddenberg
Koreografi BamBam Frost
Scenografi Jenny Kronberg
Kostymdesign Matilda Hyttsten
Maskdesign Freja Stige och Sofia Långdahl
Kompositör och ljuddesign Maria Bergström
Ljusdesign Anna Wuotila
Med Hanna Elffors Elfström, Andrea Falk, Zoe Franzén Lakides, Rebecca Gorwat, Mia Helenelund, Fabian Lexner, Gloria Manzeyi, Sandra Medina, Karolina Mindell Kidanu, Louise Norlin, Hedda Paulsen, Björn Sahlin, Linnea Sidén Rosberg och Anna-Jackelin Thell
En samproduktion mellan Unga Klara och Stockholms konstnärliga högskola.
Rekommenderas från 11 år. Spelas för årskurs 5-7.
Unga Klara, Stockholm
Speltid 0.45 t.
Ulrika Kärnborg är författare och kritiker på Expressens kultursida.
