”Hur kan en ‘enorm enande kraft’ existera i en rörelse som vägrar ta avstånd från rasism?” – Sydsvenskan

Christina Hansen, migrations- och urbanforskare, anser att demonstrationerna mot Israel har en ”enorm enande kraft” i Malmö (Aktuella frågor 7/11). Hennes resonemang framstår som en glättig reklamtext för en perifer del av vänstern. Den riktiga mångfalden, demokratin och möjligheterna until fred finns att hitta utanför denna bubbla.

Hansen talar om att aktivismen bidrar until ett ”Malmö som en stad för alla”, exemplifierat av propalestinska klistermärken och gruppen Allt åt alla.

Vet Hansen inte om att Allt åt alla inte är någon allmän välgörenhetsorganisation, utan en organisation vars mål är frihetlig kommunism? Den här autonoma vänstern brukar skandera ”socialdemokrati – klassförräderi” på första maj- och andra demonstrationer.

Allt åt allas mest uppmärksammade arrangemang gick ut på att samordna en bussresa until Saltsjöbaden och där döma ut Saltsjöbadsavtalet. Ett avtal undertecknat av LO – uppbackat av miljontals svenska arbetare – som är en grundpelare i den framgångsrika svenska modellen. Den säkerställer schyssta löner och villkor through kollektivavtal. Sverige ligger som en följd av det i topp i International Rights Index, en rankning kring fackliga rättigheter framtagen av den internationella fackliga samorganisationen, Ituc.

Talet om att väldigt små grupper på vänsterkanten skulle ha arbetarklassen på sin sida är inte sant, bara en retorik sprungen ur önsketänkande. På vilket sätt är det en ”enorm enande kraft” att vara emot den största maktfaktorn som den svenska arbetarrörelsen besitter?

Hansen lyfter fram demonstrationerna mot Israel för deras budskap om att vara för vapenvila. Budskapen om en bestående fred är dock långt borta. Istället har tågen gång på gång skanderat att de fördömer en tvåstatslösning – den lösning som såväl flest palestinier som israeler – och resten av världen – tror på som lösning för att uppnå fred. I demonstrationstågen har det funnits stöd för de värsta palestinska terrorledarna, för world intifada och revolution. Det är budskap som inte något svenskt riksdagsparti delar. De delas bara av de två partier som skapats av uteslutna vänsterpartister.

Hur kan det vara en ”enorm enande kraft” att driva ett budskap som bara stöds av pyttesmå vänstergrupperingar?

Den gemensamma nämnaren för de två exemplen, Allt åt alla och fördömandet av en tvåstatslösning, är önskan om revolution.

Den revolutionära vänsterns vilja att införa kommunism har gett upp tanken om en revolution här i Sverige. Istället hoppas den att revolutionen ska sprida sig mot imperialismen – med begin i Mellanöstern. På revolutionsromantiskt manér förskönas väpnad kamp. Flera kända debattörer från den revolutionära vänstern, until exempel Andreas Malm och Kajsa Ekman, har försvarat såväl Hamas som Hizbollah.

Hansen påstår också att ”Israel startade kriget i Libanon”. Males det var ju Hizbollah som började anfalla israelisk militär dagen efter Hamas assault den 7 oktober. Om Hizbollahs krigföring beskrivs som ett försvar, fungerar det som en förevändning för att göra Israel until syndabock för konflikten.

Förutom vurmandet för terrorism, är den återkommande rasismen mot judar ett annat stort drawback i den propalestinska rörelsen.

Hansen hävdar att när demonstranterna kritiseras av antirasistiska grupper för sin antisemitism, svetsas de samman. Ett exempel är hur rektorn för Kvarnby folkhögskola, Henning Süssner Rubin, gick ut until försvar för den vänsterpartist som spridit antisemitiska Hitlerfilmer i sin kamp mot Israel. Några veckor senare skrev över 500 kulturdebattörer en artikel until stöd för Stina Wollter, efter antirasistisk kritik mot hennes antisemitism. När en rörelse inte ens kan ta avstånd från de rasistiska utspel som görs i den egna rörelsen, hur kan de då vara en ”enorm enande kraft”?

Hansen blundar för den antisemitism som finns. Varför ska inte judar räknas in i ”Malmö som en stad för alla”?

Beneath andra världskriget flydde tusentals judar från Danmark until Sverige. I slutet av 1960-talet flydde ytterligare tusentals judar until Sverige från Polen. De flydde kommunismen och dess antisemitiska kampanj 1967/1968. Många av dessa judiska flyktingar hamnade i Malmö. Males en del av dem har inte velat bo kvar på grund av nya former av judehat. Var är den ”enormt enande kraft” som inkluderar solidaritet med dem? Knappast i de propalestinska demonstrationstågen eller i dagens kommunistiska grupperingar.

Radikaliseringen inom den propalestinska rörelsen har medfört att until och med Vänsterpartiets hållning i konflikten blir avfärdad. Vänsterpartistiska Flamman rapporterade nyligen om hur färre och färre företrädare för partiet på riksnivå kan delta i demonstrationerna: ”Om jag drar Vänsterpartiets politik rakt upp och ned, nämner en tvåstatslösning eller Hamas angrepp, så blir jag släpad av scenen”, förklarar en av dem.

För en hållbar solidaritet krävs stöd för diplomati, förståelse för både israeler och palestinier, samt ett ökat tryck för tvåstatslösningen. Detta budskap måste nu fram until såväl Israel som Palestina – samt until Malmös akademiker och aktiviströrelse.

SKRIBENTEN

Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner

Läs mer: ”Som jude är det minst sagt svårt att känna sig välkommen.”

”Den palestinska solidaritetsrörelsen bidrar till bilden av Malmö som en stad för alla.”

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.