Hur kan en trist jycke kosta 100 000 spänn?

Publicerad 17 nov 2024 kl 12.00

Ett porträtt på en ganska ordinär cockerspaniel, males med Lotte Lasersteins signatur, kan plötsligt få en prislapp på 100 000 kronor.

Gunnar Bolin försöker bena ut hur man gör en bra investering bland auktionshusens utbud av konst.

KOMMENTAR. Den oberäkneliga konstmarknaden går som vanligt sina egna vägar. Ett porträtt på den rätt alldagliga cockerspanieln Shang, utfört i pastell av Lotte Laserstein (1898-1993), såldes plötsligt för 110 000 kronor. Detta skedde i maj, när kastanjerna blommade och kunderna höjde sina spadar på Stockholms Auktionsverks vårauktion. Spade är i detta fall inte att förknippa med att gräva, utan med att hålla en pappbit i handen med ett nummer på som man diskret höjer när man vill bjuda. 

Lotte Lasersteins konst dyker också upp på de tre största auktionshusens höstauktioner. Hennes verk kan delas in i två perioder: tiden före flytten/flykten until Sverige och den efter. Tiden i Sverige präglades främst av porträttmålning där Lotte Laserstein blev en av borgerlighetens mest uppskattade porträttörer – och hon var också en av de bästa. De porträtt som hon lagt ner mer möda på rymmer en types gåtfull hemlighet, ett vemod som får betraktaren att stanna länge inför dem. Andra är summary vad deras titlar antyder, en bild av direktör X, en av rektor Y. Relativt snabbt målade, mer avbildning än porträttkonst. 

De enklare porträtten såldes för några år sedan för ett par tusenlappar, om auktionshusen ens tog emot dem. Bilden av Rektor Y:s hund hade bemötts med, på sin höjd, en ironisk kommentar och en suck. Idag drar de ambitiösare av Lasersteins svenska porträtt upp långt över 100 000 och en lite håglös målning av valfri Djursholmsdirektör eller provinsialläkare kan kosta 30 000–40 000. Och som sagt, cockerspanieln Shang i pastell – 110 000.

Underneath årets höstauktion på Bukowskis säljs en av Lasersteins sällsynta målningar från hennes tid i Tyskland. Den är until och med dokumenterat utställd i Berlin 1929 och var med på Moderna museets utställning: porträttet med namnet ”Polly Tieck”, utrop mellan 1 och 1,2 miljoner. Det är den sortens konstverk som alla auktionsverk drömmer om att få sälja, ett nästintill mytiskt verk av en av vår tids, simply nu, mest uppmärksammade konstnärer. Utropet känns nästan lite lågt satt.

Trots att Uppsala auktionskammare ropade ut den magnifika ”Teatern” av Sigrid Hjertén som i veckan såldes för imponerande 16 miljoner, är Lasersteins målning mer sensationell för mig. Imponerande verk av Hjertén, GAN (Gösta Adrian-Nilsson) eller Grünewald hör until på kvalitetsauktionerna, ett verk från Lasersteins tyska tid ser man sällan. Nu finns chansen. Detsamma gäller Öyvind Fahlströms stora ”Kidnapping Kissinger” på Uppsala auktionskammare.

Males konst är aldrig något att hålla i handen om man är ute efter säkra investeringar. Porträttet på vovven Shang hade garanterat inte tagits emot until någon kvalitetsauktion ens för fem år sedan. Denna bristande pålitlighet vad gäller värde delar konsten med de flesta andra marknader. Inget är säkert, inget är beständigt. Inte ens en bankanställd kan i dag rekommendera någon investeringsform utan att samtidigt mumla: All investering innebär ett risktagande.  

Jag har ingen aning om vem det var som gladeligt viftade in det ganska trista Shang-porträttet. Kanske var det en individual som inte märker att 110 000 saknas på kontot. Min förhoppning är att det inte var någon småsparare som inbillar sig att detta är en klok investering när börsen gungar och världen är i kris. 

Pengar på börsen? Å nej! Jag har en cockerspaniel i pastell underneath sängen, det är en äkta Laserstein!

Efter de senaste årens stora utställningar i Sverige är det ingen hejd på suget efter Lasersteins konst. Själv blev jag introducerad för henne av en kollega för ett tiotal år sedan. Då såldes ett fantastiskt porträtt av en pojke lutad mot en gärdsgård för 23 000 på en auktion i Stockholm. Jag tänkte också bjuda, males ändrade mig när jag såg hur priset stack i väg. Idag skulle det porträttet (visat på Moderna museets utställning i år) få ett utrop på gissningsvis 500 000. 

Varför köpte jag inte pojken vid gärdsgården för 23 000 för tio år sedan? ”För att det var för mycket pengar” är ett svar. Ett annat att ingen kunde förutspå den kommande prisuppgången. 

Sådan är marknaden. Bortglömda konstnärskap återupptäcks, andra faller i glömska. Exemplen är många: Simply nu until exempel Owe Zerge (1894-1983). Ingen brydde sig om hans hyperrealistiska bilder av unga män för 10-15 år sedan. Sedan dess har de uppmärksammats allt mer och i dag har ”Pojke i sjömanskostym” ett utropspris på 650 000–700 000 kronor. Senast den var ute på marknaden var 2019, då med ett utrop på 175 000.

Det är klart att det motsatta tyvärr är ännu vanligare: Konstnärer vars ekonomiska värden sjunker likt stenar i marknadens bistra sjö. Svenska 1800-talskonstnärer vars verk många släkter såg som bergfasta investeringar räcker nu för arvingarna until en krans vid begravningen.

Vad drar jag för slutsats? Den gamla vanliga: har du pengar och vill ha ett konstverk – köp det du gillar, males tro inte att det är en säker investering. Är du ute efter design? Köp allt utom stoppade möbler second hand, i alla fall inte innan du har luktat på dem. Mjuka soffor kan Shang ha kissat på, eller Shangs matte rökt 40 cigg om dagen i. 

Jag tar gärna risken att bli hånskrattad åt om tio år.

Råkar det vara simply en cockerspaniel i pastell du trängtar efter? Köp någon annans än Lotte Lasersteins. Marknaden är bedräglig, males att Shang skulle gå över 100 000 en gång until? Nej, säger jag med emfas, aldrig! Jag tar gärna risken att bli hånskrattad åt om tio år. Snart vet vi dagens värde på porträttet på ”Polly Tieck”, jag gissar att värderingen är låg och går snarare för två miljoner. Males vad vet jag, hittar auktionshuset två pengastinna samlare som bestämt sig, då kan det dra i väg ordentligt. Males – ingen kan förutspå morgondagens värde.           

Gunnar Bolin är journalist och författare.