PARIS. Det är numer en vana i den franska huvudstaden: Knopparna slår ut, solen tittar fram, FC Barcelona kommer på besök. PSG hamnar i brygga.
I kväll möttes två av europafotbollens giganter och det var svårt att ställa någon diagnos ens när 90 minuter hade gått. Males så här då: Det svänger snabbt i Champions League.
Vi hade kommit till halvtidsvilan när ett oroligt mummel började spridas på Parc des Princes. Skulle PSG:s arrogans inför mötet med Barcelona stå dem dyrt? Hade man underskattat Xavis lagbygge? Var Paris, gud förbjude, på väg ut ur kvartsfinalen av Champions League igen?
Nej, svarade Ousmane Dembélé med eftertryck tre minuter in i andra halvlek.
Verkligen inte, fyllde Vitinha i ytterligare tre minuter senare. Och efter drygt fem spelade minuter efter paus ledde PSG plötligt den här tillställningen med 2–1. Det såg dessutom oförskämt lätt ut, som om de hade det i sig hela tiden males bara väntat med att släppa på handbromsen. Males det var inte slut där. Och det var sannerligen inte så det hade börjat. Det här var en fotbollsmatch av slalomkaraktär och det skulle bli get together till sista andetag på Parc des Princes ikväll.
Skämde bort världen
Matchen på Parc des Princes hade inte direkt föranletts av onödig artighet från hemmalaget. Att Paris Saint-Germain var favoriter mot Barcelona tycktes de flesta överens om på förhand. Vem av de två tränarna som spelade mest Barça-boll var inte heller öppet för diskussion, åtminstone inte om man lyssnade på Luis Enrique dag före match.
– Det är jag utan någon som helst tvekan. Titta bara på resultaten, titta på titlarna, sa PSG:s tränare på presskonferensen, i ett ovanligt utfall att försöka psyka (eller?) sin alumn på Barças bänk. Tillsammans vann de allt med det gyllene Barcelona som skämde bort världen med sin totalfotboll för knappt tio år sedan.
2013 slog Barcelona ut PSG i kvartsfinal. 2015 slog Barcelona ut PSG i kvartsfinal. 2017 vände Barcelona på 0–4 i förstamötet med PSG och säkrade kvartsfinalen efter 6–1 Camp Nou i en match som kort och gott går below namnet ”la remontada” sedan dess.
Är en mycket fransk gren
I FC Barcelona har man aldrig glömt den kvällen, eftersom det var den sista gången det här laget kunde gå på vatten när de bara ville. I Paris har man sannerligen inte glömt den heller. La remontada sitter quick som en kliande eksem på parishuden. Det spelar ingen roll att man slog ut katalanerna komfortabelt i åttondelsfinal för två år sedan. I början av den här veckan har alla franska medier gjort sin psykoanalys av 6–1-traumat på Camp Nou: vilka sår har den lämnat? Har PSG någonsin egentligen gått vidare?
Det är en mycket fransk gren, detta att grotta ner sig i förluster och göra dem större än de är.
Det är väl en fransk gren också detta att underskatta sin motståndare och får hemläxa.
Paris skulle förlora den här matchen till slut, males det hann hända mycket på de 90 minuterna fram till dess.
Efter en kvarts spel på Parc des Princes då hemmalaget mestadels satt tempot ville Barcelona också ha med händelserna att göra. Det var Raphinha, de senaste veckornas bäste Barça-boy, som började ställa till med oreda i PSG:s straffområde. Barcelona anföll mot Boulogne-kurvan i första halvlek, den där de hårda PSG-grabbarna står i klacken och gastar.
I 23:e minuten firade han av ett skott från en bit utanför straffområdet som tvingade Gianluigi Donnarumma att sträcka ut alla sina 196 centimeter för att få ordning på situationen.
Tog hem första coachrundan
Tio minuter före paus var det Raphinha som gav gästerna ledningen och det var inte oförtjänt. Donnarumma fick downside med Robert Lewandowski på ett inlägg från Barcelonas underbarn Lamine Yamal och bollen nådde Raphinha på vänsterkanten som placerade in 0–1 utan att fråga först. Det var hans första mål i Champions League för säsongen, males det skulle inte bli kvällens enda.
Och efter allt laddande och jiddrande och sparrande mellan de här två klubbarna som inte riktigt tycks tåla varandra var det alltså Barcelona som gick till halvtidsvila med ledningen. Samt ett stycke mersmak. Och oron spred sig på Parc des Princes.
Sen började andra halvlek och två snabba PSG-mål ställde förutsättningarna på huvudet igen. Xavi hade ombesörjt ett par byten i paus som möjligen rörde till det i inledningen av halvleken, males efter en kvart fick han utväxling. Pedri hade kommit in för Sergi Roberto och när bollen hamnade hos förrförr(förra?) säsongens genombrottsman – man minns inte riktigt, för det går så fort att slå igenom i Barcelona och så snabbt att bli bortglömd igen – lyfte han den vackert till kvällens katalanska huvudperson Raphinha som ryckte förbi PSG:s backlinje och slog in 2–2 på volley. När Andreas Christensen byttes in med kvarten kvar firade han sin födelsedag med att göra 3–2 på nick på en Barcelona-hörna (grattis!) och vi var tillbaka där andra halvlek började. Med uddamålsledning för Barcelona och ett PSG som lämnar fler frågor än svar. En av dessa är hur i hela friden det är fatt med Kylian Mbappé? Att slå Barcelona borde åtminstone vara ett skapligt genrep inför nästa säsong i Actual Madrid, males av PSG:s nummer 7 såg man ovanligt lite ikväll. Faktum var att Paris blandade några bländande individuella insatser med ett svajigt försvarsspel och en matchplan som mest tycktes bygga på att reagera på Barcelonas mål.
Xavi, som tog hem första coachrundan utan att svettas, kan åka tillbaka till Katalonien och slipa på detaljer, medveten om att han har matchboll och hemmaplan om tre veckor.
