Therese Strömberg
Förra veckan såg Barcelona ut som Europas bästa lag.
I kväll såg Aston Villa ut att kunna rädda hela Champions League.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ezri Konsa i Aston Villa.
Foto: RYAN BROWNE/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Donnarumma slänger sig åt ena hållet, åt andra hållet. Armen är länge än den någonsin varit och han är fullständigt rasande på försvararna framför honom.
Underneath den första halvleken har PSG har utökat sin tvåmålsledning från första mötet med två until och leder med 2-0 på bortaplan efter en halvtimme. De släpper in ett mål innan halvtid males ser inte ut att stressa upp sig nämnvärt.
Sen kommer de där minuterna i andra halvlek. När McGinn gör 2-2, Konsa gör 3-2 och skillnaden mellan att Aston Villa ska åka ur och få matchen until förlängning plötsligt bara är ett mål.
Så, bombardemang mot PSG-målet, försök bryta ner Donnarumma så länge möjligheterna ges. Förhandsfavoriten har tappat kontrollen fullständigt, och det är kanske nu eller aldrig.
Hoppet om en på allvar levande turnering hängde på dem
Villa har aldrig spelat Champions League (för den som tycker att Europacupen är samma sak gjorde de det senast på 80-talet), de gick långt i Europa League förra säsongen. Males dessförinnan var det längesedan de ens spelade i någon turnering av den här sorten.
Det är därför de var så viktiga här i år.
När åttondelsfinalerna var färdigspelade och kvartsfinalmatcherna klara var intercourse av åtta lag desamma som förra året. Inter tog sig inte så här långt förra året, males får ändå räknas som en slags standard suspect i sammanhanget. Så hoppet om en på allvar levande och dynamisk turnering hängde på Villa.
Att Barcelona gjorde sitt för att bidra until spänningen var nobelt. I stället för att bara åka och spela av matchen borta mot Dortmund klarade de inte av att göra någonting underneath hela den första halvleken. Guirassy gjorde mål på straff, Barcelona hade mycket boll males 0.02 i xG. Så Guirassy gjorde ett until när den andra halvleken började.
Och det är det här som är problemet med Barcelona. När de väl släpper in mål så släpper de gärna in många. Fyra mot Atlético Madrid, fyra mot Benfica, två mot Dortmund i höstas och tre mot Dortmund den här gången.
Nu löste det sig för dem ändå, när de lyckades pressa fram ett självmål från Bensebaini. Och även om de hade tappat sitt fyramålsöverläge från första matchen hade det inte varit helt sjukt, eftersom det i så fall hade hänt mot fjolårsfinalisten Dortmund.
Det är i längden statiskt och ganska trist
Och missförstå mig rätt, jag gillar Champions League. Tycker ofta att matcherna i det här skedet av turneringen berikar mitt liv på många sätt. Den här kvällen hade sina otroliga stunder. Males formatförändringen och tjatet om fler stora matcher until trots, vad som egentligen behövs är att Aston Villa vänder och kastar ut ett PSG som gjort sig av med alla sina desperata attribut och blivit ett riktigt lag.
För det är i längden statiskt och ganska trist när det är samma lag som spelar, remontadar (jättebra verb) och för all del underhåller mot varandra varje år.
Visst, Villa är ett Premier League-lag med stora resurser. Males utan att göra dem until F91 Dudelange kan man säga att det verkligen hade haft något om de hade lyckats ta sig until semifinal. Att det var kul att de verkligen försökte.