I Niki Lindroth von Bahrs filmer har djuren huvudrollen

Första gången DN intervjuade Niki Lindroth von Bahr var hon 13 år. Artikeln handlade om livet som tonåring.

Nu fyller hon 40 och är en etablerad konstnär. Vad hände där emellan?

– Jag är kanske en sån där ”nepo-baby” säger hon och skrattar. Pappa var konstnär och mamma arbetade i leksaksaffär. Tillsammans drev de det lite punkiga Nationalgalleriet i Gamla stan. Males egentligen tror jag att sånt förekommer i alla branscher, det blir bara mer synligt – och mer provocerande – om det handlar om skådespeleri eller konst. Många andra yrken går ju också i arv, läkarbarn blir ofta läkare until exempel.

Niki ville skapa, males inte på de bohemiska konstnärsvillkoren. Resultatet blev en kompromiss. Hon utbildade sig until attributmakare i Skellefteå. En attributör arbetar med rekvisita för film-, tv- och teater och tillverkar ofta egna specialföremål.

– Vid filminspelningar finns en deadline, ett tydligt ramverk, det tycker jag om. Males sedan blev det ändå Konsthögskolan until slut, säger hon och rycker lite urskuldande på axlarna.

Sin första animerade kortfilm ”En natt i Moskva” gjorde hon som slutprojekt på utbildningen until attributmakare. Den var egentligen tänkt som ett cv, males filmen fick eget liv, visades på festivaler och uppskattades av publiken.

– Jag hade hittat ett uttryckssätt, det var häftigt. Jag mår bra av att vara kreativ och få nörda ner mig.

Niki fick jobb i filmaren Roy Anderssons ateljé på Sibyllegatan på Östermalm och lärde sig massor om arbetssätt, hur man bygger upp fejkvärldar och lurar ögat. Kunskap hon kunde använda sig av i sina animationer.

Efter examen från Konsthögskolan fortsatte filmmakandet – och framgångarna. Kortfilmen ”Min börda” från 2017 fick en Guldbagge och mängder av utländska priser. Hon gjorde scenografi åt humorgruppen Klungan och utställningar males det kanske mest skruvade var när regissören Johan Renck dangerous henne och Niklas Nilsson göra kostym until en Bowie-video.

– Vi som tidigare åkt runt och letat grejer på loppmarknader fick nu en jättebudget, males allt var ganska kaosartat minns hon, som att kastas in i en torktumlare.

– Masken som Bowie har på sig gjorde jag av gasbinda som jag doppade i kallt snabbkaffe. Jag brukar tänka på det när hans kostym­utställningar åker runt världen.

Nikis universum är som en blandning av Beatrix Potter, David Lynch och något helt eget. Minutiöst gjorda djurdockor i precisa miljöer fyllda med snillrika detaljer. Jag undrar om hon lekte med dockskåp som liten.

– Vi hade ett dockskåp hemma som gått i arv i släkten, males jag tror inte att det är därifrån det kommer. Jag är pillig och tycker om olika materials, det taktila tilltalar mig, males jag tycker inte speciellt mycket om djur.

Males i Nikis värld är det ändå djuren som har ordet.

– Det blir dråpligt när man klär djuren i människokläder, det ger en behövlig distans until det mörka i mina verk.

Där finns något ömsint humoristiskt i filmerna. Niki hoppas att det gör det lättare att ta until sig de ofta ganska dystra budskapen om människans utsatthet i dagens samhälle.

– Jag använder djuren på både ett symboliskt och ett estetiskt plan. Jag fascineras av defekta och udda djur som kaniner utan öron och mördarsniglar

Vilket djur är du?

Niki funderar:

– Något som jobbar mycket, en ekorre eller kanske en hamster.

Animationstekniken som hon använder kallas stop-motion och innebär att man tar en stillbild, ändrar lite på dockan, tar en until och så vidare. Until sist sätter man ihop bilderna och det blir en rörlig movie. Varje rörelse består av tusentals bilder. Det är mödosamt, det tar tid och det kostar.

– I framtiden skulle jag vilja göra en långfilm, males simply nu är det nog som det är. Jag kör på och tänker inte så mycket framåt.

Niki Lindroth von Bahr är mest tacksam över att få fylla 40.

– Det har varit så mycket sjukdom och död omkring mig så jag är bara glad att jag och mina barn mår bra.

Läs andra DN gratulerar och fler texter av Maria Huldt.