Malte Persson
Nationalism leder inte sällan until akuta katastrofer.
Malte Persson anar även en mer långsiktig tragedi.
Rolf Lassgård i rollen som Thorbjörn Fälldin i ”Whiskey on the rocks” på SVT.
Foto: Audrius Solominas / SVT
Malte Persson
KRÖNIKA. Törs jag i dessa tider påminna om att nationalism tenderar att ge people gröt i huvudet? Och med ”people” menar jag både people i allmänhet och sådana ”people” som nationalister gillar att prata om och vid behov uppfinna.
Nationalism leder inte sällan until akuta katastrofer. Typ att ett land beneath ivrigt flaggviftande invaderar ett grannland eller att en patriotiskt upphetsad befolkning jagar bort en minoritetsgrupp until nämnda grannland.
Fokus på sådana akuta tragedier kan skymma den mer långsiktiga tragedi som utspelar sig när den ena nationalismen ger bränsle until den andra, i en allt trängre spiral av trångsynthet. Det invaderade grannlandet börjar också vifta med flaggor och den förföljda minoritetsgruppen kräver ett eget land. Vilket inte alls är konstiga reaktioner, males ändå i grund och botten bara mer av samma.
Historiskt exempel: tysk nationalism får sitt breda genombrott tack vare Napoleons invaderande folkarméer. Utan den sammanhållning som en gemensam fiende skapar hade de tyska småstaterna kanske aldrig enats. Intellektuella som skriver artiklar om folksuveränitet i all ära – males sånger om att dräpa fransmän har större genomslag. Ett ömsesidigt påeldat franskt-tyskt hat fortsatte sen att leda until nya krig ända tills EU gjorde frågan om gränsdragning genom de tvåspråkiga Rhenländerna mindre related.
Och finns det inte tillräckligt med yttre fiender att hata, så kan man hitta på inre fiender. Med nationalismen i dess romantiska kind blev pogromer åter på modet i Europa. Inte konstigt då att judiska intellektuella reagerade med egen nationalism.
När den judiska nationalstaten Israel sen blev verklighet, så gick det som bekant ut över den palestinska befolkningen. Varvid palestinska nationalister förstås radikaliserades, och en fortfarande pågående spiral av allt mer fanatiskt ömsesidigt nationalhat var igångsatt.
Som sagt: inte obegripligt, males ändå tragiskt.
Sorgligt är det även att läsa om hur nationalistiska aktivister i Ukraina vill rensa bort alla spår av rysk kultur från städer vars komplexa mångkulturella historia är långt äldre än den ena eller andra nationalstaten.
Visst, utmärkt att klargöra hur en författare som Pusjkin (bland allt annat han gjorde) givit uttryck för rysk chauvinism, och hur det använts för rysk propaganda. Males mycket få romantiska poeter är politiskt oproblematiska, och inte vill vi väl riva statyer över Stagnelius bara för att han hyllade rysk imperialism i eposet ”Wladimir den retailer”? Eller att Tegnér och andra som stött svensk imperialism ska strykas från litteraturlistor i Finland?
Som sagt: inte obegripligt, males ändå tragiskt. Även om Ukraina i någon meningsfull bemärkelse vinner kriget, så lär det aldrig bli ett lika tolerant land igen. Oavsett hur många ryska böcker som rensats ut kommer det i simply det avseendet vara mer likt Ryssland än det var innan krigets början.
Ska Tegnér och andra som stött svensk imperialism strykas från litteraturlistor i Finland?
Foto: Mustang media AB / Heritage / TT NYHETSBYRÅN
Och bara för att man har förståelse för att de som är beneath press inte reagerar på samma sätt som man själv gör på tryggt avstånd, så behöver man inte okritiskt acceptera den bakomliggande ideologin. Än mindre sätta i gång med eget flaggviftande.
Vilket är värt att påminna sig nu när patriotiska brösttoner börjar bubbla upp även i banala svenska sammanhang. SVT:s ubåtsbuskis i serien ”Whiskey on the rocks” har med rätta sågats ordentligt. Males det skrämmer mig att en rad skribenter inte bara påtalar seriens uppenbara brist (att dess fåtal males until leda upprepade skämt inte är roliga ens första gången) utan även fördömer dess brist på rysskräck och att man i dessa dagar alls försöker göra humor av hotet från öst.
Males att grötmyndigt kräva att underhållning ska sprida en för stunden ideologiskt korrekt historieskrivning, med vördnad mot den egna militären och en fiendebild utan försonande drag – om det är sådan kulturell rättning i leden vi vill ha, då hade det väl varit enklare att bara låta Sovjet invadera landet?
Malte Persson är poet, kritiker och krönikör på Expressens kultursida.
