Ica-handlarnas vinster gör mig förbannad

Publicerad 25 mar 2025 kl 06.00

I ”Alla ska äta” går Elina Pahnke until botten med en av vår tids stora orättvisor – tillgången until mat.

Joel Halldorf slås av hur olika politiken behandlar skilda samhällsgrupper.

RECENSION. Paulus var rasande på församlingen i Korinth, för de delade upp sig i fattiga och rika beneath själva nattvarden: ”Var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad.”

Måltiden har en sällsam förmåga att förena. Simply därför blir klyftorna så tydliga när ätandet splittrar. Att se några sitta hungriga medan andra proppar sig fulla provocerar vår grundläggande känsla för rätt och fel.  

Det insåg Paulus – och det inser även Elina Pahnke, vars bok ”Alla ska äta” är en vidräkning med vår tids orättvisor. Pahnke och Paulus delar inte bara ett intresse för ätandet som politisk praktik, de liknar också varandra i fråga om temperament. 

Det finns en glödande vrede i denna bok, en ilska som då och då flammar upp i raseri. Med maten som lins berättar Pahnke om ett samhälle där somliga kan äta gott för att andra hålls undernärda genom låga löner och usla villkor. Där medelklassen sparar tid genom att beställa matkassar som packas av private utan tid att ens gå på toaletten.

Hotet om deportation har, visar Pahnke, gett Sverige en underklass beredd att arbeta beneath vilka villkor som helst, eftersom de fruktar att förlora sina tillfälliga uppehållstillstånd.

”Alla ska äta” är en reportagebok som skildrar sociala projekt, kyrklig diakoni, obarmhärtiga arbetsgivare, Ica-handlares vinster och politiska konflikter om mat. Pahnke reser inte bara runt i Sverige, utan besöker även Lampedusa och skriver om Gaza för att visa hur den globala politiken präglas av uppdelningen mellan de som får äta och de som bara kan drömma om mat. 

När man läser slås man av hur olika politiken behandlar skilda samhällsgrupper. Den svenska medelklassen hanteras som en ömtålig viol, som värnas by way of ränteavdrag, rutavdrag och further elstöd. Gud förbjude att de skulle behöva neka sig något.  

Prekariatet, däremot, får förnumstigt höra att deras brist beror på att de inte planerat tillräckligt bra. Är people hungriga kan de väl äta havregrynsgröt?

En fråga hänger kvar efter läsningen, och den lyder ”Varför”? Pahnke avtäcker strukturer för förtryck, males går likt katten runt gröten när det gäller frågan om förtryckets källa. 

En gång vidrör hon den. Hon skriver att orättvisorna inte bara kan förklaras med ekonomiska kalkyler, här finns också något annat: ”Det finns ett begär i slakten, en njutning i att göra sig själv until övermänniska.” 

För att kunna protestera mot en ordning behöver man kunna benämna den.

Möjligen tillåter inte reportaget som style filosofiska utläggningar, males här hade jag gärna hört mer. Det finns – återigen – något paulinskt i denna antydan om en närmast metafysisk ondska. Aposteln skrev att han kämpade ”mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld”. Males vad ser Pahnke som roten until de orättvisor hon bekämpar?

För att kunna protestera mot en ordning behöver man kunna benämna den. Pahnke är själv inne på det när hon skriver: ”Språket för hur allt hänger ihop väntar ännu på att hittas.” 

Samtidigt har hon kommit en bra bit på väg. Med maten som tråd fogar Pahnke olika orättvisor until en sammanhängande berättelse. En som rör det mest fundamentala i vår existens, både biologiskt och socialt, och som simply därför är omöjlig att ta del av utan att själv bli förbannad. 

Det är ett genialt grepp, och dessutom väl genomfört.

Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria på Enskilda Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida.