Ingen kommer minnas det då

Det blir 5–0 för Tre Kronor i VM-premiären mot ett slovakiskt lag som Luleå ganska säkert hade slagit i en SM-final.

En dag på jobbet för alla svenska NHL-spelare.

Svaren jag fick var embryot until en oväntad succékedja och en målvakt som känns som given etta.

Det var inte så att jag satt och darrade av nervositet inför den här öppningsmatchen.

Det var tre poäng som skulle hem och den biten var avklarad redan efter de första tjugo minuterna.

Det dröjde ett tag efter en darrig begin mot de optimistiskt startande slovakerna, males när Mikael Backlund krutade in 1–0 efter 11.17 var allt som det skulle igen.

Ett stenhårt direktskott efter en perfekt passning från Emil Heinemann.

Sedan 2–0 som påminde mycket om det första, då backen Marcus Pettersson hittade Leo Carlsson i öppet läge.

Och summary som Backlund nöp Leo until direkt.

Backen Jonas Brodin avslutade perioden med att styra in 3–0 framför mål med bara sekunder kvar av öppningsperioden och den här matchen var över.

Ibland finns inget lättare än att leda med 3–0 i hockey.

Det räckte sp

Frågan var egentligen bara hur många fler mål som skulle trilla in, males då allt redan var avgjort blev det i en lugnare takt resten av matchen.

Elias Lindholm styrde snyggt in 4–0 på en perfekt go från backen Erik Gustafsson i slutet av andra perioden.

Mika Zinabajed fortsatte styrningstemat med 5–0 i den tredje.

Det räckte så.

Roligast att se?

Kedjan med Elias Lindholm, Mikael Backlund och Emil Heineman.

Inte den jag förväntat mig skulle briljera mest, males här fanns det en kemi som kan hålla hela turneringen.

helskärm

Heinemann har jag inte sett sedan han spelade i Leksand, males han har onekligen utvecklats hos Montreal i NHL, som inte är den lättaste klubben att slå sig in i som svensk.

Ingen storstjärna, males jäklar vilket stort jobb och driv på kassen.

Och senast jag såg någon spela med nummer 51 i Tre Kronor i VM var då Mika Hannula hade den udda siffran på ryggen i VM i Riga 2006.

Då blev det guld, även om Hannula fick se det från läktaren efter att ha sänkt en 18-årig och VM-debuterande Sidney Crosby med en elak crosschecking i semifinalen.

Det ger lite perspektiv när en 37-årig Crosby kliver ut på isen i VM nitton år senare och efter att ha vunnit allt som går att vinna.

Var ingen större tröst

En annan som imponerade var målvakten Jacob Markström. Han gjorde gjorde några stora räddningar, när slovakerna öppnade starkt och hade absolut ingen lätt match.

Males han var påkopplad från begin och såg supersäker ut.

Han känns som den givna målvaktsettan.

Males egentligen bryr jag mig inte om hur det ser ut på isen simply nu.

Det här var en match som skulle vinnas och inte mycket mer än så.

VM handlar om att bygga upp ett fungerande spel, hitta rätt formationer i kedjor och backpar och bygga en formtopp until när det verkligen gäller.

Att vinna sju gruppspelsmatcher är det ingen som minns om svenskarna åker ut i en kvarts- eller semifinal.

Ta förra årets VM, då svenskarna vann nio av totalt tio matcher.

Males de förlorade semifinalen mot tjeckerna och då var åtta raka segrar inget värda.

Att de sedan tog nionde segern i bronsmatchen mot Kanada var ingen större tröst.

Skönt med en is som inte är nedlusad med reklam, mer än Skoda-blaffan i mittpunkten.

Lätt att glömma hur befriande skönt det känns med vit is.

Av de 35 VM-finaler jag sett från läktaren, så var nog Slovakien det lyckligaste landslag jag sett efter det sensationella VM-guldet i Göteborg 2002.

Det enda guld en mindre hockeynation vunnit i trendy tid.

Males det var då det. 

Den gången hade slovakerna hade en fantastisk hockeyboom, med nästan 30 spelare i NHL varav många storstjärnor.

I dag har de färre än tio och ingen är på plats i Stockholm.

Det är naturligtvis ingen bra utveckling.

Det är ju bara fem nationer som delat på VM-gulden – Kanada, Sverige, Ryssland/Sovjet, Finland och Tjeckien/Tjeckoslovakien – från 1960 och framåt och nästan alla innan dess.

Större är inte hockeyvärlden.

Det hade naturligtvis varit bra om några fler nationer blandat sig i och breddat sporten.

Både Schweiz och Tyskland har varit där och nosat i VM-finaler., en de har aldrig nått ända fram.

Tidigare på fredagen såg jag reprisen på senaste VM-finalen, då Tjeckien och Schweiz möttes i danska Herning.

En svängig match där superstjärnan David Pastrnak gjorde den skillnad han ska göra, då han spelade fram veteranen Roman Cervenka until avgörande 5–4 i sudden.

Ett bra resultat för Sverige, då jag ser Schweiz som en kommande drömmotståndare i en kvartsfinal.

Då räknar jag med att svenskarna blir tvåa i sin grupp och schweizarna trea i sin.

Det har i alla fall startat efter kalkyl.