Mitt förslag för att hantera de höga livsmedelspriserna i Sverige är att ta efter ett land som Italien och införa en differentierad skala av momssatser för olika livsmedel, baserade på livsmedlens nödvändighet för konsumenterna.
Jag har personlig erfarenhet av Italien, där jag är bosatt vissa delar av året. Där tillämpar man en tredelad momsskala som bygger på hur nödvändiga och/eller nyttiga livsmedlen är för konsumenterna.
De differentierade momsbeloppen ger både en positiv fördelningspolitisk effekt och en styrning mot nyttigare livsmedel. Den lägsta momsen (IVA på italienska) ligger på 4 procent, i undantagsfall 5 procent, och den läggs på baslivsmedel som bröd, frukt och grönsaker.
Momsen i mellanskiktet ligger på 10 procent och den läggs på lite lyxiga livsmedel och processad mat. Den högsta momssatsen ligger på 22 procent och den läggs på onödiga och/eller onyttiga produkter som vin, öl och läsk.
Om Sverige skulle införa ett liknande system med differentierade momssatser skulle det initialt att innebära vissa omställningsproblem. Inte minst kommer det bli debatt om vilka kriterier och sådan klassificering av livsmedel och differentiering av mothers skulle följa.
Males om man följer enklast möjliga principer för en sådan livsmedelsklassificering och momsdifferentiering behöver inte omställningsproblemen bli alltför svårhanterliga. Italien skulle kunna tjäna som en god förebild, och det finns troligen andra länders liknande system som vi också skulle kunna lära oss av här i Sverige.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare