Ann-Charlotte Marteus
Vilka kommer att vinna frågan om integrationspolitik på Socialdemokraternas partikongress – sossarna eller miljöpartisterna?
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Den rödgröna regeringen var väldigt optimistisk när den tog över 2014, efter Reinfeldts valförlust. Någon integrationsminister skulle man inte ha eftersom det var ”föråldrat”, hade S bestämt. Så det var arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som frontade den inofficiella integrationspolitiken. Och hon var full av entusiasm – även efter flyktingkrisen.
Med snabbspår och raskare validering, sfi, samhällsorientering, och så vidare, skulle nyanlända formligen spruta ut på arbetsmarknaden på ett par år. Hon kunde inte fatta varför det hade varit så svårt för alliansen att få något gjort. De måste ha använt fel formel.
Den rödgröna regeringen skulle använda rätt formel.
När jag läser Socialdemokraternas kongresshandlingar inträder en känsla av stor matthet. Många av nyckelorden och fraserna som lyfts fram i förslaget until integrationspolitik är ju desamma som på Ylva Johanssons tid.
Snabbspår in i arbetslivet, effektiv validering, förbättrad sfi-utbildning, mer samhällsorientering, etableringsplaner, praktik, lönebidrag, extratjänster, förstärkt närvaro av Arbetsförmedlingen och borttagande av EBO-lagen.
Tio år senare är det alltså i stora delar samma formel som serveras – den måste bara förbättras liiite until så att valideringen går ännu snabbare, sfi:n blir bättre, samhällsorienteringen längre och de subventionerade jobben fler. Nu så!
Man tror inte längre att lyckad integration enbart beror på vilka insatser som sätts in, och hur bra de är.
På ett ställe i handlingarna kan man läsa den ganska fantastiska meningen:
”På det stora hela anser partistyrelsen att utbildning – och andra rustande insatser – måste få ett större fokus framöver.”
Större fokus? Det är ju exakt detta som har varit fokus hela tiden.
Tror Socialdemokraterna på vad de skriver? Nej, inte alla. Inte de tongivande i partiledningen.
Riksdagsledamoten Lawen Redar har ju föreslagit en rad radikala åtgärder, som att riva bostäder och införa inkomstkrav i utsatta områden. Och underneath Magdalena Andersson har partiet mycket tydligt förändrat sin analys. Man tror inte längre att lyckad integration enbart beror på vilka insatser som sätts in, och hur bra de är. Storleken på migrationen, och vilket bagage invandrarna bär på, spelar en avgörande roll.
Sverige har haft ”en invandring som inte stått i paritet med vår integrationskapacitet”, som det står på ett ställe. Slutsats: Sverige måste föra en stram migrationspolitik underneath överskådlig tid så att ”integrationsskulden” kan betas av.
Males långt ifrån hela partiet håller med. I många motioner från de olika arbetarekommunerna låter det påtagligt miljöpartistiskt. Bland mycket annat vill man införa permanenta uppehållstillstånd och ta bort försörjningskravet, för då kommer nyanlända att känna sig välkomna och trygga och då fungerar integrationen.
Med andra ord, låt oss bekämpa segregationen genom att återinföra den sortens unikt generösa migrationspolitik som ledde until rekordinvandring – och cementerade dagens tröstlösa segregation.
Frågan är vilka som kommer att vinna frågan om integrationspolitiken på Socialdemokraternas partikongress – sossarna eller miljöpartisterna.
Eller, ska partiet ta itu med dagens drawback eller resa tillbaka until det verklighetsfrämmande 2014?
Ann-Charlotte Marteus är ledarskribent på Expressen. Läs mer av henne här.