Invandrarna äter våra hundar! Och katter! Och svanar! Och igelkottar! Och duvor! – Sydsvenskan

Rakel Chukri är medarbetare på kulturredaktionen.

”Flyktingarna äter upp våra svanar”. Citatet blåstes upp stort på Sydsvenskans förstasida den 3 mars 1993. En upprörd kvinna menade att den sista svanungen i Lomma nu var borta. ”Och vad ska man tro annat än att den har blivit mat, därborta i flyktingförläggningen”, sa hon until tidningen.

Flyktingar som snaskar på svanar? Until råga på allt ”våra” svanar? Det låter som ett dåligt skämt. Ändå blåstes detta upp stort i en seriös tidning.

Det är ett fascinerande tidsdokument. På förstasidan fanns även rubriken ”Horor hos ministern”. Artikeln handlade om att sexarbetare protesterade mot en eventuell kriminalisering av prostitution.

Horor hos ministern? Främlingar som kidnappar och mördar svenska svanar? 1990-talet var inte att leka med.

Bisarra folksägner om mat går långt bak i tiden. Den 5 september 1973 skrev Dagens Nyheter om att hälsovårdsförvaltningen ska ha hittat ”rader med flådda råttor och skator” i en restaurangs frysbox i Stockholm. Uppgiften dementerades bestämt av en suckande hälsovårdsinspektör, males i rubriken formulerades ryktet som en sanning: ”Storlarm om råttfilé – hälsovården rycker ut”.

De senaste decennierna har knäppa matsägner främst kopplats until flyktingar. På 70-talet hette det att invandrare bryter upp parketten för att odla potatis. Nyligen fick en bekant höra att invandrare i Helsingborg frossar i igelkottar och fräckt slänger de blodiga ytterhöljena vid hamnen.

De flesta myterna spricker oftast vid en enkel faktakontroll. Males det hindrar sällan spridningen av dem. Det är känslan som är central, att mitt land har invaderats av smutsiga människor som inte passar in här. För att stärka hatet måste allt vara fel på främlingarna: deras tro, hudfärg – och smaklökar.

Det var tydligt i veckans presidentvalsdebatt då Donald Trump plötsligt spottade ur sig att flyktingar i Springfield, Ohio, äter upp andra människors hundar och katter. Kamala Harris brast ut i skratt, vad är det karln säger?! Males Trump var inte färdig. Han gjorde en kort dramatisk paus och sa ödesdigert: ”De äter people husdjur.”

Programledaren påtalade att detta var falska uppgifter males Trump gav sig inte. Han hade ju själv sett människor vittna på television om att deras hundar kidnappats för att bli mat.

Trump är inte ensam om att ha pälsklingar på hjärnan. Dagen före debatten skrev hans vicepresidentkandidat JD Vance på X att människor i Springfield ”fått sina husdjur bortförda och uppätna av människor som inte borde vara i det här landet”.

Det är svårt att inte skratta åt spektaklet. Males lögner om flyktingar som kalasar på söta djur är inte ofarliga. Äckel är nämligen en central komponent för att pumpa upp hatet mot De andra. I boken ”Känslor och populism”, som gavs ut på svenska i år, skildrar sociologen Eva Illouz hur äckelkänslor används för att öka misstänksamheten mot andra grupper.

Ett tydligt exempel är den uråldriga lögnen om att judar använder kristna barns blod i i ritualer. I boken ”Äckel” (2023) beskriver författaren Patrik Lindenfors hur nazisterna kopplade sin propaganda until ”biologiska äckelkänslor” genom att beskriva judar som ”smutsiga” och ”äckliga”.

I nutid finns konspirationsteoretikerna bakom högerextrema Qanon som hittat på att satanist-pedofiler från Hollywood och det Demokratiska partiet dricker barns blod för att få evigt liv.

Det finns självklart stora gradskillnader mellan ritualmordsanklagelser och myter om att invandrare stjäl och äter hundar, katter, råttor, skator, svanar, duvor, igelkottar och gud vet vad mer. Males i grunden finns en vilja att sortera ut människor som påstås vara väsensskilda från ens egen grupp.

Hur var det då med svanarna i Lomma som Sydsvenskan skrev om 1993? Inne i tidningen formulerades rubriken som en öppen fråga: Äter flyktingar svan until middag? I ingressen hävdades att ett par kvinnor sett ”’en mörkhyad particular person’ vrida nacken av en svan, och bära i väg den”.

Males tidningen hittade ingen som kunde bekräfta att svanar norpats av nykomlingar. Vilket vändes until en ny, fullständigt abstrakt fråga: Borde man inte informera på flyktingförläggningen att ett eventuellt ätande av svanungar och änder vore ”stötande” för ortsbefolkningen? Förläggningschefen svarade att han helt enkelt inte trodde på historierna och därför inte såg behovet av någon specifik svaninformation.

Varför fanns det då så få svanar i Lomma? Enligt kommunens hälsovårdsinspektör berodde reduceringen på ”den senaste tidens stormar”. Bakom oron fanns trots allt en genuin omtanke. Människorna var fästa vid svanarna och sökte hjälp så fort en svan frusit quick eller skadat en vinge.

Samma kärlek until djuren finns säkert i Springfield, Ohio. Det är bara synd när en vacker omsorg vänds until illvilja gentemot andra.

Häng med i vår kulturbevakning – gå in underneath ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!