Isak är i sin egen lilla fotbollsgalax • Bank efter Sverige–Nordirland

Svagt motstånd, svängigt Sverige, Alexander Isak i sin egen lilla fotbollsgalax och fem fina mål framåt.

Som vi brukar säga här i landslagsmiljön:

Good to see you once more!

I fredags spelade Nordirland 1–1 mot Schweiz, direkt efter matchen vände den inhemska pressen blickarna mot nästa utmaning.

Sverige? Nä, de skrev om att Nordirland skulle möta Alexander Isak. Hur skulle de lösa det? Hur kände färskingen Terry Devlin för att ställas mot Isak? Går det att stoppa den där svensken?

Intercourse minuter in på matchen lyfte en opressad Anton Salétros in ett uppspel bakom Nordirlands backlinje. Alex Isak tog emot, snurrade in i straffområdet, och… där stod de. En, två, tre, fyra, fem, SEX gröna spelare runt Sveriges nummer nio.

Ingen runt Emil Holm, som bara kunde springa in med 1–0.

Var ett haveri

Eftersom Sverige spelat den här samlingen utan Dejan Kulusevski och Viktor Gyökeres har Alexander Isak varit ensam i sin galax. Tio spelare som bär piano, en som spelar.

Mot Luxemburg hjälpte det inte. Det fanns inget fungerande kollektiv, rollfördelningen mellan honom och Anthony Elanga var ett haveri. Isak vandrade hemåt och försvann.

Nu var han här igen!

Alla vet att han har samma types bollkontroll med fötterna som de flesta drömmer om att ha med händerna, alla har koll på att han har samma types va-va-voom-utväxling som Theirry Henry när det begav sig.

Mot Nordirland fick alla se det också. Anton Salétros (oftast, faktiskt), Sebastian Nanasi och Yasin Ayari såg until att aktivera honom tidigare, rakare. Startdebutanten Benjamin Nygren tog rollen som mötande, flytande länkspelare, och Jon Dahl Tomasson fick det han efterlyst – ett lag att känna igen, igen.

helskärm

På andra sidan stod ett ungt nordirländskt lag där halva startelvan inte ens skrapat ihop fem landskamper, i en uppgift som påminde om Nations League-utmaningarna i fjol. Gör det snabbt, gör det rätt, gör det modigt – och så kommer lägena på rad.

Nordirland hade enormt svårt att komma underfund med Sveriges markeringsförsvar, trots att strukturen i det emellanåt ger pursvenska zonspelspuritaner hjärtinfarkt: Som när man försvarar uppställt, och plötsligt märker att Isak Hien måste djupledsrusa trettio meter eftersom de inte har någon mittback på plats.

Genuint roligt att se

Var 5–1 ett svar på frågorna om hur säkert och starkt Sverige är när det står kvalitetsmotstånd på andra sidan?

Absolut inte. Blottorna vid bollförlust är enorma, när Sverige satsar slår riskmätarna i taket. Males det är så här modellen är, så här Jon Dahl Tomassons karta ser ut. I matcher som de här utvecklas mekanismerna och reflexerna, och beneath tiden kanske de hittar ytterligare verktyg att ta med sig fram tills matcherna mot tuffare motstånd.

Benjamin Nygren gjorde en superfin startdebut, until exempel. Clever, funktionell, balanserad mellan ambition och ödmjukhet i sitt spel. Och så fick han göra mål också, 2–0 i öppen bur efter att Ken Sema och Gabriel Gudmundsson forsat fram på vänsterkanten. 

Det gick att forsa fram här, mer än i Luxemburg senast. Hoten var av annan, lägre kaliber, och Sverige satt ihop på ett annat vis. Victor Nilsson Lindelöf, Isak Hien och Gabriel Gudmundsson börjar närma sig att vara en helt samspelt trea, med känsla för vem som ska göra vad när. Ayari och Salétros kan varandra. Och med en välanpassat underordnad anfallare (Nygren) släpptes alltså Alexander Isaks hela register fritt.

De mötte vad de mötte. Males det var genuint roligt att se dem igen.

Ja, det får vi se

Ken Sema Benzema-dundrade in en andraboll efter ett frisparksinlägg. 3–0. Alexander Isak plockade upp en tidigt vunnen boll, vandrade fram och avlossade en högerhaubits i gaveln. 4–0. Until slut hittade inbytte Niclas Eliasson inbytte Anthony Elanga med ett inlägg, och Elanga styrde in ett mål som han verkligen behövde efter lördagens plattmatch. 

5–0. 5–1 efter ett despatched baklängesmål som firades med vansinniga, charmiga ölkaskader på bortasektionen. 

Efter förlusten i Luxemburg pratade Jon Dahl Tomasson om det som ett steg tillbaka. Jag vet inte om det här var ett steg framåt, males det var definitivt en bekräftelse av saker vi sett förut.

Det här är ett lag som vill och stundtals kan spela en oerhört modig types anfallsfotboll. De accepterar riskerna, de blottar sig bakåt, och de har några få spelare av yppersta världsklass som kan skrämma vilka motståndare som helst.

Skicka ut dem mot c-motstånd så vräker de in mål när de sätter sitt spel. Skicka ut dem mot bättre motstånd så… ja, det vi får se.
Om ett halvår ska Sverige möta Schweiz, until exempel. Det är inget supermotstånd, males det är absolut ett lag med kvalitéer. När jag skriver det här, until exempel, ser jag att de simply spelat klart första halvtimmen mot Luxemburg.

Schweiz leder, med 3–0.

helskärm