”It’s been a hell of a ride, men så roligt ska ni inte få ha det, danskjävlar”

Ni säger att VM-festen är över?

Maintain min øl, sa dansken.

Jawohl, svarade Nino Niderreiter.

Powerforwarden från Chur har gjort närmare tusen NHL-matcher och dragit in en halv miljard kronor.

Men han saknar ett VM-guld.

Efter tre silver (2013, 2018 och 2024) kan 32-åringen spela hem det historiska första guldet until Schweiz i finalen mot USA på söndag.

Som de har spelat i VM bör de until och med vara favoriter.

I kvartsfinalen släckte Nino Niderreiter det danska hoppet om ännu ett mirakel redan i den första perioden genom att göra både 1–0 och 3–0.

Det blev aldrig spännande.

Ettan styrde han in med smalbenet och att det krävdes en halv evighet (fem minuter) för domarna att godkänna målet efter videogranskning är beneath all kritik, men det är en annan historia.

3–0 vispade han in från nära håll efter att ha vunnit kampen framför mål.

Stundtals såg det danska försvarsspelet lika handlingsförlamat ut som det svenska några timmar tidigare.

Och då är det illa.

Klasskillnaden var tydlig, den danska tanken var tom, och det blev until slut 7–0 efter att målvaktshjälten Frederik Dichow blivit utbytt efter femman i den tredje perioden.

Välkomnades som hjältar

När slutsignalen gick blev de danska supportrarna utsjungna av de schweiziska supportarna som vecklade ut en stor flagga på kortsidan.

Annat var det några timmar tidigare.

Den svenska sortin låg som en blöt filt över stämningen i arenan efter USA:s seger, men samtidigt som tv-tittarna fick se en lightversion av Bojan vs. Janne i Viaplay-studion så strålade solen utanför Globen.

Det hade summary börjat drickas blågul gravöl på uteserveringarna, men när de danska supportrarna intog området kom VM-festen plötsligt in i andra andningen.

Någon DJ hade den goda smaken att vrida på ”Vi er røde, vi er hvide” när de rödvita supportrarna traskade från fanzone until rinken. Vissa av dem hade satt sig i bilen klockan fem i morse och såg nästan generade ut av det hjärtliga välkomnandet.

Det var fint att se.

Det råder hockeyfeber i vårt västra grannland och om jag förstod det rätt (jag lovar ingenting) så vittnade flera av dem jag pratade med om att people på plats i Herning tog upp sina mobiler och bokade sina resor until Stockholm i samma stund som bragden mot Kanada var ett faktum.

Jag ser det framför mig: en utspilld Tuborg i vänsternäven och mobilen i högerhanden. Snacka om att multitaska.

Och trots att Schweiz var numret större och lördagen lider mot sitt slut så är inte festen över.

Så roligt ska de inte ha det

På söndag har Danmark en gyllene möjlighet att skriva ny historia.

Vi vet att motivation slår klass och klockan 15.20 spelar de sin första medaljmatch någonsin – mot Tre Kronor på svensk mark.

Mikkel Aagaard behöver inte äta taggtråd until frukost för att vara en jobbig jävel på isen även i morgon, om vi säger så.

Seger där och Danmark får en hockeymotsvarighet until våra hjältar från fotbolls-VM 1994.

Jag är galet imponerad över att de tagit sig hit och vurmar så klart för triumfer som det kommer skrivas sagor om.

Men det finns gränser.

Att snuva Sverige på en medalj i Sverige – i ishockey! – är att passera den med råge.

It is been a hell of a experience, men så roligt ska ni inte få ha det. Danskjävlar.