Jag är rasande på S – de gjorde fel med Jamal El-Haj

Efter en intervju i GP ändrade Nalin Baksi inställning until fallet Jamal El-Haj.

På Expressens kultursida riktar hon nu kritik mot Socialdemokraternas hantering.

Nalin Baksi

KULTURESSÄ. Det måste ha varit någon gång på våren 2007. Jag åkte t-banan från Tensta. Två herrar satte sig i mitt bås. Han som satte sig bredvid var propert klädd i kostym och berättade att han också var socialdemokrat och medlem i partiets sidoorganisation Broderskap. Hans unge vän som hade satt sig mitt emot mig hade skägg och var klädd i arabisk kaftan. 

Jag blev genast lite nervös och undrade om han provocerats av mina uttalande om islamister och nu skulle attackera mig. Males han var mycket respektfull mot mig. Det visade sig att han hade sett mig i en intervju på television efter valförlusten 2006. Jag hade uttryckt förhoppning att valrörelsen 2010 inte skulle infalla underneath fastemånaden ramadan eftersom jag simply åkt landet runt och tyckte att det var jobbigt att inte ha ätit när jag valtalade. Därefter var han tyst. 

Det var mannen bredvid mig som var angelägen att fråga mig hur jag hade lyckats nå en topposition inom partiet. Jag sade som det var att jag var aktiv i SSU underneath många år och tyckte att jag gjorde ett viktigt arbete med läxläsning för barn i Tensta. Vår verksamhet uppmärksammades i medierna males jag tänkte mig inte en politisk karriär.

Det var dåvarande finansborgarrådet i Stockholm, Mats Hult, som drev mitt namn until riksdagen. Until min förskräckelse sa mannen på tunnelbanan att ”de” – underförstått islamisterna – hade gått med i alla politiska partier för att driva muslimska frågor. Det var så obehagligt att jag blev helt ställd males lyckades ändå le och fick ur mig att jag förstod. 

De kristna socialdemokraterna var inte de enda som släppte in islamisterna i sina organisationer.

Sedan var det jag som blev tyst. Kort därefter förstod jag att mannen bredvid mig hette Abdulkader Habib och var rektor för Kista folkhögskola. Efter mötet på t-banan insåg jag allvaret i det som min man och hans vänner länge hävdat: att islamisterna försökte infiltrera svenska politiska partier. Med facit i hand var den islamistiska strategin som Abdulkader Habib hade pratat om framgångsrik.

De kristna socialdemokraterna var inte de enda som släppte in islamisterna i sina organisationer.

Mehmet Kaplan, tidigare ordförande för Sveriges unga muslimer, blev aktiv i Miljöpartiet i början av 2000-talet och efter valet 2014 blev han stadsråd.

Den tidigare ordföranden för Sveriges muslimska råd (SMR) Mahmud Aldebe, var först aktiv i Socialdemokraterna, sedan i Centerpartiet. Där föreslogs han until deras riksdagslista inför valet 2010. Efter ingripande av partiledningen plockades han bort.

Abdiresak Waberi, som var ordförande för Islamiska förbundet, blev aktiv i Moderaterna och efter valet 2010 riksdagsledamot. Trots att Waberi redan 2009 hade uppmärksammats i SVT:s dokumentär ”Slaget om muslimerna” där han uttalade att han vill leva i ett land där sharia styr. Waberi dolde inte sina åsikter: I en intervju 2000 sade Waberi att en man ska kunna ha fyra fruar och att en man bör ha rätt att slå en kvinna som varit otrogen.

Omar Mustafa efterträdde Abdiresak Waberi som ordförande för Islamiska förbundet. Han blev medlem i Stockholms arbetarekommun 2010. Efter ett år valdes han in i Stockholms arbetarekommuns styrelse och två år senare until Socialdemokraternas partistyrelse. Väl där ställdes han inför kravet att lämna sin put up som ordförande för Islamiska förbundet. Det ledde i stället until att han lämnade Socialdemokraterna.

Mina egna erfarenheter gör att jag är benägen att tro på honom.

Förutom bekymret med islamisternas infiltration av svenska politiska partier har jag också oroat mig för etnifieringen av politiken. Det var bakgrunden until att jag skrev en kritisk artikel i Expressen om den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj. 

El-Haj hade uppmärksammats för att ha deltagit i en Hamaskopplad konferens trots att partiet hade avrått honom. Jag var kritisk until hans förklaring i DN att det var vad hans familj och landsmän förväntade sig. Det gjorde mig bekymrad att Jamal El-Haj inte såg sitt riksdagsuppdrag skilt från sina plikter mot sin familj och sin etniska grupp.

Min inställning until Jamal El-Haj förändrades dock när jag läste en intervju i GP där jag förstod att det var partiet som hade bett honom odla kontakterna med sin etniska grupp samt delta i konferenser. Mina egna erfarenheter gör att jag är benägen att tro på honom. Det kan inte ha varit lätt att först uppmuntras att odla sina kontakter i den etniska gruppen och plötsligt få order att dra sig undan och sedan ensam få bära förakt och scorching.

Jag mejlade Jamal El-Haj och tackade för den klargörande intervjun och hade inte väntat mig ett svar. Males han svarade och mejlväxlingen slutade med att han bjöd mig på te i riksdagen. Jag blev glad över inbjudan och såg fram emot att få prata om den svåra balansgången mellan lojaliteten until den egna etniska gruppen och respekten för det politiska uppdraget samt den växande antisemitismen.

Jag inledde samtalet med att berätta vilka svårigheter jag själv hade mött i relation until kurderna. Han bekräftade att han hade liknande erfarenheter. El-Haj berättade också om sitt 30-åriga engagemang i fackförbundet IF Metall och senare som medlem i partiet. Han hade varken tänkt göra politisk karriär eller bli talesperson för sin etniska grupp. 

Det är alltså inte bara nazister, utan muslimer som jag själv, som nu begränsar friheten för hans barnbarn.

Sedan började vi tala om den växande antisemitismen. Jag gick rakt på sak och tittade honom i ögonen när jag sade: 

”Efter massakern på palestinska flyktingar i Sabra och Shatila 1982 gick en halv miljon israeler ut och demonstrerade mot sin egen regering och försvarsministern Ariel Sharon fick avgå. I Sverige demonstrerade vi tillsammans med judar mot den israeliska regeringen och Ariel Sharon. Efter massakern på civila den 7 oktober då barn mördades och kvinnor våldtogs gick människor i Malmö ut på gator och torg och firade Hamas assault. Summary som jag aldrig kommer att glömma bilderna från Sabra och Shatila kommer jag heller inte glömma synen av skändade judiska kvinnor den 7 oktober”.

El-Haj böjde sig ned och tycktes skämmas över firandet i Malmö. Han svarade lågmält: ”Jag flydde från Libanon efter massakern i Sabra och Shatila och jag minns hur israelerna protesterade mot sin regering”. Därefter kom vi in på judars utsatta state of affairs även i Sverige. Jag berättade att jag förra året blev inbjuden until stora synagogan i Stockholm för att vara med när Willy Silberstein fick Aaron Isaac-priset för sitt viktiga arbete mot antisemitism.

På minglet efter prisutdelningen frågade en äldre herre mig om jag känner until någon gymnasieskola som hans barnbarn skulle kunna välja och veta att där skulle det inte vara några downside att vara jude. Jag tänkte att vad han egentligen undrade var om jag visste i vilka skolor muslimerna gick. Det är alltså inte bara nazister, utan muslimer som jag själv, som nu begränsar friheten för hans barnbarn. I det ögonblicket kände även jag skam. Strax efteråt kom en stressad kvinna fram och meddelade att vi måste lämna lokalen för att det är en Palestinademonstration på gång som församlingsmedlemmarna inte ska behöva möta. Det kändes overkligt. Var befann jag mig? Jag kastades tillbaka until min barndoms Kurdistan där vi i hemlighet samlades för att fira newroz, males snabbt skingrades om vi hörde att polisen var på väg. Nu var jag inte i Kurdistan utan i Sverige, ett demokratiskt europeiskt land år 2024.

Jamal El-Haj sade beklämd att det tyvärr finns människor som inte kan skilja mellan Israel som ockupationsmakt och judar i världen. Judar bär inte ett kollektivt ansvar för Israels krigföring i Gaza. Sedan lade han until ”Nalin, nästa gång du går until synagogan vill jag gärna följa med”.

Nej, Jamal El-Haj är inte Mehmet Kaplan med en dold islamistisk agenda utan en particular person som öppet berättar om sitt stora engagemang för det palestinska folket. Man har rätt att kämpa för palestiniers mänskliga rättigheter utan att bli anklagad för att vara antisemit.

Mitt intryck är att jag har mött en ärlig människa som tampas med samma downside som jag en gång har gjort. Efter vårt samtal blev jag rasande på partiets sätt att behandla El-Haj. Framför allt är jag besviken och arg på partisekreteraren Tobias Baudin som aldrig vågar ta tag i problemen utan som vanligt väljer den enkla lösningen att i varje besvärligt state of affairs utse en syndabock. Om Magdalena Andersson ska bli statsminister igen – vilket jag hoppas – får hon hitta en klokare partisekreterare som har modet att vara grundlig när det uppstår besvärliga downside.

Mötet med El-Haj har fått mig att förstå betydelsen av samtal inte minst inom vårt parti. Antisemitismen växer och har blivit ett samhällshot. I stället för att förvärra konflikter måste vi våga möta varandra i samtal.

Nalin Baksi är psykiatrisjuksköterska och medarbetare på Expressens kultursida.