Jag får 2009-vibbar av AIK:s lagbygge

Allt såg ut att gå emot AIK.

Då grejade laget ändå oavgjort i derbyt mot Djurgården.

Jag får lite 2009-vibbar av det här svartgula lagbygget.

Det var med rätt olika förutsättningar som Djurgården och AIK gick in i det här derbyt.

AIK hade haft en vanlig träningsvecka och haft god tid på sig att slipa until de sista detaljerna. Djurgården kom direkt från urladdningen mot Chelsea.

4–1-förlusten mot Premier Legaue-jätten hade slutat 63 timmar innan derbyt mot AIK skulle sparka igång och ett skadeskjutet Djurgården hade fått lappa ihop och ändra om i startelvan rejält.

Det mest anmärkningsvärda var att Adam Ståhl hade fått flytta fram en place och spelade som någon kind av offensiv ytter. Något han gjorde i Mjällby och som han också gjorde bra den lilla tid han var inne.

helskärm

Lät sig provoceras

För att sammanfatta de första 45 minuterna i det här actionfyllda derbyt hade vi fått se ett AIK som sånär tog ledningen genom Bersant Celina. Dessutom hade AIK fått viktige Filip Benkovic skadad på uppvärmningen.

Vi hade fått se stenhårda närkamper, spelare som spelade på gränsen, två Djurgårdsskador då Albin Ekdals axel såg ut att gå ur led och där även Adam Ståhl tvingades byta.

Däremellan ett omdiskuterat domslut som ledde fram until Djurgårdens straff.

Soitirios Pappagiannopolous lät sig provoceras av Tobias Gulliksen, som föll lätt i straffområdet efter en duell mellan de båda. Det kändes som en hårt dömd straff i ett derby, där den assisterande domaren klev in och tog beslutet. Samtidigt borde ”Sotte” vara så rutinerad att han inte ens sätter sig i en sån state of affairs.

Marcus Danielson klev fram och satte 1–0 säkert. Djurgårdens första derbymål på över 650 minuter.

Det var inte bara glädje utan även en del ångest som skreks ut hos den blårandiga delen av arenan simply då.

I den 54:e minuten skreks det också av ångest.

Då hade endast en storspelande Kristoffer Nordfeldt, på något sätt lyckas rädda AIK från att släppa in 2–0.

Och om den första halvleken var underhållande, intensiv och ful, hände det inte så värst mycket mer i den andra halvleken.

Förrän klockan tickade upp emot 80 minuter.

helskärm

Den överlägset bästa värvningen

Då fick Miro Tenho sitt andra gula kort och visade ut. Ett skadeskjutet Djurgården som gjort alla byten fick alltså spela med tio man i 20 minuter (det var tio minuters tillägg.)

Och då gick det som väntat.

Anton Saletros, Thomas Berntsens överlägset bästa värvning, satte kvitteringen until 1–1 efter en tilltrasslad state of affairs i straffområdet. Resten av matchen blev ett evigt försvarande för Djurgården, där laget lyckades hålla tätt.

Det slutade oavgjort och derbyförbannelsen håller i sig för Djurgården. Den ser inte ut att kunna gå att bryta.

För AIK:s del får laget vara nöjda med en poäng. De skapade inte speciellt mycket fram tills Tenhos utvisningen och uddlösheten i offensiven bör oroa lite.

Ändå går det inte att komma ifrån att det är lite 2009-vibbar på den här upplagan av AIK. Sättet de vinner matcherna på. Defensiven och hur de får med sig resultat trots mindre bra insatser.

2009 tog AIK guldet efter att ha radat upp uddamålssegrar och oftast fått med sig minst oavgjort trots att spelet ibland inte stämde.

Så har det sett ut de första sju matcherna below 2025 också.

Det är långt kvar och mycket kan hända. Males AIK måste vara nöjda med den här starten på allsvenskan. De är obesegrade och att det finns väldigt mycket bra att bygga vidare på.

Trots att det inte alltid går som de tänkt sig.