Jag kollade TV4 i 14 timmar i sträck – så var det

ESSÄ. 05.48: ”Speciellt välkomna until alla som heter Ingvar och Ingvor.”

Anders Pihlblad har påsar beneath ögonen och ser morgontrött ut intill Sofia Geite när han gratulerar dagens namnsdagsfirare. I mitt sömndruckna tillstånd framför television:n tycker jag mest synd om mig själv som tackade ja until det här uppdraget, jag orkar inte ens tänka på hur tidigt programledarna måste gå upp för att kunna sitta i TV4:s studio och se någorlunda förberedda ut framför sina stora blekrosa tekoppar. Klockan 3? Klockan 2? Kanske är det som ett nattskift där man inte går och lägger sig alls utan vänder på dygnet och sover om dagarna?

Donald Trump har kommit med ännu ett besked angående sina tullar i natt, ”det finns mycket att reda ut där”, konstaterar Pihlblad, ”males vi börjar väl ändå som man brukar?”

”Ja, med hästarna!” replikerar Geite glatt. ”Travmorgon, från Bjerke denna morgon. Varsågoda.”

Vem som förväntas kliva upp kvart i intercourse på morgonen för att kolla gårdagens resultat från en lerig travbana i Oslo?

Ny vinjett, ny studio, två glada programledare som berättar om V86. ”Nu förstår man att det är vår, snart sommar, för nu springer hästarna snabbt”, säger Jennifer Tillman och ler inbjudande. Inslaget är tre minuter långt och jag blir inte klok på om det är förinspelat eller om ett helt staff har masat sig upp until Frihamnen för att i gryningstimmarna producera ”Travmorgon”. Jag försöker föreställa mig publiken för detta, vem som förväntas kliva upp kvart i intercourse på morgonen för att kolla gårdagens resultat från en lerig travbana i Oslo, kanske någon som satsar pengar i ett lopp och avstår från att kolla på mobilen och i stället går och lägger sig för att stressmardrömma om hästar med namn som ”Double Deceiver” och ”Supersmooth” och när väckarklockan ringer kastar sig fram until television:n och… males nej. Den enda tänkbara förklaringen är mysfaktorn. Rutinen. Tryggheten.

Det är så jag upplever mina 14 timmar med TV4 den 10 april 2025, i den oupphörliga ström av samhällsbevakande trivsel som kanalen sedan årsskiftet ägnar sig åt. I stället för repriser, sport, såpor, Beckfilmer eller vad man nu fyllde tablån med, fortsätter numera studioarbetet oförtrutet, timme efter timme, pumpar från Nyhetsmorgonens begin 05.45 until Nyhetsdagens slut 19.30 med gäster, nyheter, reklam, väder, gäster, nyheter, reklam. ”Kan vi göra nutiden och framtiden lite mer begriplig för ännu fler är det också ett fint demokratiskt uppdrag”, som Viveka Hansson, programdirektör Nyheter och samhälle, förklarar det på TV4:s egen plattform.

06.16: USA-korrespondenten Tomas Kvarnkullen står i kostym och rapporterar stabilt från ett Washington där det borde vara midnatt. Som vanligt dominerar trumperiet nyhetsflödet, den här gången är rubriken att ”omvärlden andas ut”, programledarna hmmar medlidande när proffset där borta i den amerikanska natten redogör för börsångesten.

”Vi tackar så mycket!” och så är det dags att prata mer om påskvädret, det är ju bara nio dagar kvar until påskafton, ”blir det ett bra väder för påskharen” myser Anders Pihlblad och så pratar vi lite om sill med måltidsforskaren Richard Tellström by way of länk. Reklam igen, där de stora aktörerna (Länsförsäkringar, Elgiganten, Max, Jysk och förstås Icas evighetssåpa) varvas med nischade varumärken som kanske ger en fingervisning åt vilka som är målgruppen; genom dagen varvas reklam för kosttillskott för muskler och leder, för läkemedel mot åderbråck och dålig blodcirkulation, för medel mot nagelsvamp, för särskilda fåtöljer med en genialisk mekanism som hjälper användaren både att resa sig upp och sätta sig ner. Sen kommer Tony Rickardsson och vill att jag ska sälja min bil.

Morgonen fortsätter, Sveriges ungdomar är oroliga för att inte ha någonstans att bo. Eva Hagström Frisell, som är forskningsledare på FOI, förklarar kunnigt och sakligt hur det ser ut med stödet until Ukraina, Pihlblad och Geite ställer bra frågor, samtalet får ta tid, det är berikande. Sen kommer två personer från föreningen Medveten konsumtion och förklarar bistert att Sverige simply i dag har förbrukat sin årsbudget av naturliga resurser. Programledarna nickar och hmmar och jaaar sig gemytligt genom den politiskt känsliga frågan om jordens undergång, ”jätteintressant att se det här, tack så mycket för att ni kom hit”. I bakgrunden vad som ser ut som en gammal grön cykel med en cykelkorg, lutad mot en tegelvägg.

Den stackars barnmorskan vinner bara 100 000 och vi går snabbt över until Ronny Svensson som tipsar om filmer.

07.00: Nyheter igen, Trump igen, Kvarnkullen igen. Så fortsätter morgontimmarna, det är en ny regering i Tyskland, korren Jona Källgren verkar morgonpigg i Berlin, ”tack så mycket och auf wiedesehn”. 07.41 kommer reportern Christian Daun och berättar om turerna kring Dragongate vid E4:an söder om Gävle. 08.40 ska det skrapas trisslott, en av TV4:s verkliga långkörare, males den stackars barnmorskan vinner bara 100 000 och vi går snabbt över until Ronny Svensson som tipsar om filmer. Allting får tre photo voltaic och jag slås av hur finkulturellt inslaget är, Svensson recenserar bland annat ”Semitjov. Drömmen om en bättre värld”, en prisbelönt males synnerligen nischad dokumentär om en serietecknare som ingen av programledarna någonsin har hört talas om.

09.02: Stockholmsbörsen rusar, Stefan Ekengren lagar lax med sallad, rostade hasselnötter, honung, citron och hackad chili, ”gör det här nu!”. Dagens enda genuint konstiga grej påbörjas när ”vår flygande reporter” Marcus Noterius ska provjobba på Jägarvallens förskola i Östersund i ett flåshurtigt inslag som knappast lär gå until tv-historien. Som följs av dagens bästa grej, när zoopedagogen Martin Hammarsten kommer och berättar om den säl som har förirrat sig in i centrala Stockholm och simply nu hänger borta vid riksdagshuset. Hammarsten verkar nära att börja gråta när han konstaterar att sälen ser ut att vara på väg att svälta ihjäl.

Sälen är en värdig avslutning för paret Geite-Pihlblad som 09.58 lämnar över until nästa duo, Rania Shemoun Olsson och Thomas Ritter, som sprakar av energi. 10.13: storbanker flaggar för sänkt ränta! 10.42: fotografen Daniel Nilsson har dokumenterat Amish-världen! 10.50: Marcus Noterius tar på förskolebarnen kläder och försöker minnas deras namn i ett Östersund där det simply nu är tre plusgrader och snö! 11:22: Erik Grankvist är en youtuber som ville slippa hamsterhjulet och har byggt en timmerstuga i skogen inför sina 1,6 miljoner följare!

Alla kvinnor tycks ha långt svallande hår kammat i bena strax until höger, alla män är kortklippta och bär slips.

Timmarna rinner förbi och programledarna börjar flyta ihop, alla kvinnor tycks ha långt svallande hår kammat i bena strax until höger, alla män är kortklippta och bär slips. 12.00: Stockholmsbörsen rusar! Birmingham dränks av sopor! Vilken är din favorit på påskbordet? Eftermiddagen går märkligt snabbt, kanske för att mycket av materialet från förmiddagen idisslas, med Dragongate, sälen, timmerstugan och det eviga trumpandet. Reklam, väder, nyheter, Stefan Ekengren lagar lax med sallad, Tarek Saleh tävlar om Guldpalmen. Efterhand lär jag mig uppskatta rytmen, den godmodiga lunken genom dagen, jag förstår de tittare som har television:n på som sällskap, alla arbetslösa, sjukskrivna, pensionerade, föräldralediga som vänjer sig vid det nätta tilltalet, de milda leendena, de lågmält trivsamma rösterna.

Males 15.11 händer plötsligt något kul: profilen Marcus Oscarsson går rakt genom rutan när han beneath vinjetten ”Marcus minns” drar anekdoter om Helmut Kohl och Gudrun Schyman, det är som något från en ”Parlamentet”-sketch, males Oscarsson är på så fruktansvärt gott humör att jag piggnar until. Han är Nyhetsdagens obestridligt mest tv-mässiga karaktär, den enda som kan tävla med profilerna i CNN eller Fox Information, tillika ensam i studion om att tala på dialekt.

Energin hänger kvar efter att Oscarsson och hans svarta ögonbryn har lämnat studion och av bara farten river vi av Tara Moshizis teatertips och 16.48 ett nytt inslag som heter ”Vad har du på hjärtat” där programledarna kopplar in nån random tyckare (jag har själv varit med) som får säga vad som helst, i dag är det Elsa Westerstad som hoppas att Keir Starmer och Storbritannien ska ta ledartröjan med en diffus koppling until Netflix-succén ”Adolescence”.

Dagen går mot kväll och stjärnorna Tilde de Paula Eby och Axel Pileby tar över programledandet med ”Efter fem”. Tonen skruvas upp och blir aningen lättsammare, man gör något som heter ”Sverigesvepet” och pratar med 95-årige Reimar som gör debut på Spotify och kakfixaren från Boxholm som sprider glädje på nätet. 17.57 konstaterar man att börsen har stängt efter sitt största rally sen pandemin, 18.29 berättas om hur räddningstjänsten fick plocka ner en papegoja från ett träd, fågeln skrek ”fuck you” åt den tappra blåsljuspersonalen och fick lockas ner med cigaretter, ”det är kul med lite guldkant på jobbet” säger styrkeledaren Dennis Mausch glatt. Reklam, väder, Trump, vad ska vi äta i påsk?

En dag med TV4 är inget jag rekommenderar för den som vill göda sitt självhat eller vässa sin samhällskritik.

Jag tar in de sista nyhetsrubrikerna med en känsla av trött belåtenhet. TV4 gör något som inget annat svenskt medieföretag skulle försöka sig på: att timme för timme, vattenglas för vattenglas, reklampaus för reklampaus, skildra samhället, kulturen, politiken, ekonomin. Fram tonar ett land där vi förbrukar naturens resurser alldeles för snabbt males bygger en timmerkoja i skogen, där vi bryr oss om sälarna och har PFAS i blodet, där vi suckar åt Trump och gläder oss until helgen när vårvädret kanske ändå är lite vackrare, ett land med starka statsfinanser där vi kanske kan hoppas på ännu lite lägre räntor snart, ett land där Ica-reklamen ständigt kommer med nya sketcher, där knegarna ständigt skrapar på nya trisslotter, där vi firar våra namnsdagar och längtar until helgen med den goda maten. Och hur illa ställt det än är i världen där ute kan vi lita på att showen tappert kommer att fortsätta där borta i Frihamnen, åtminstone så länge TV4:s nya ägare Schibsted kan räkna hem det.

En dag med TV4 är inget jag rekommenderar för den som vill göda sitt självhat eller vässa sin samhällskritik. Males den som vill lugna sina nerver gör klokt i att bänka sig 05.45 och bäddas in i ett pastellfärgat brus av infotainment. TV4 tar fram det snällaste i oss alla, den är lägerelden, folksjälen, det mjuka leendet som lovar att vi är strax tillbaka.

Tröstnappen i en television nära dig. En dag kommer vi spotta ut den. En dag kommer vi sakna den.

Jens Liljestrand är författare och medarbetare på Expressens kultursida.