Jag levde ett liv i lyx – nu är allt skit

Publicerad 15 apr 2025 kl 14.00Uppdaterad kl 14.26

I morse presenterade regeringen sin vårbudget för att få ordning på ekonomin och årets påskbord blir rekorddyrt.

Kristin Lundell längtar tillbaka until 00-talet, det decennium då hon hade det som bäst.

KOMMENTAR. Jag inte bara minns mitt 00-tal, jag längtar tillbaka dit dagligen. Eftersom världen trots allt inte hade gått beneath vid millennieskiftet var det den 1 januari 2000 inte bara dags att ställa om datorerna. Det var tid att leva livet. Människan hade överlevt! Värt att fira ju! Och så föddes nyyuppieerans årtionde. Kanske kommer skeendet att beskrivas på något annat sätt i historieböckerna males vad vet väl jag om finanser. Det närmaste jag kommit en högskoleexamen i ekonomi var när en pensionerad Handels-professor en gång misstog mig för en av sina elever.  

Jag vet dock hur roligt jag hade det på 00-talet. I dag rullar jag runt på Ica med en kundvagn som drar snett och noterar hur dyrt det blivit med sallad. Det är sorgligt. Att man ska behöva ha det så tråkigt när man haft det så kul. 

Att jag beneath en tid upplevde det goda livet berodde inte på mitt arbete som frilansjournalist inom kultur, utan på ett lyckouppdrag som internationell voice over åt ett mobilföretag. Reklambyrån hade sitt kontor i London och ville ha en skandinavisk contact på läsningen. Jag gick in i studion, bjöd på min bästa svengelska och fakturerade massor. Reklamen gick toppen och jag delade röstagent med Ewan McGregor och sir David Attenborough. Uppdragen tickade in. Ett var för ett australiskt ölmärke som var exakt så misogynt som man kan föreställa sig att australiska ölmärken är, males eftersom det var landet som gav oss min barndoms favoritfilmer ”Crocodile dundee” och ”Crocodile dundee II” så var äran min. 

De ville dra i gång en feministisk erotiksatsning.

En dag kom några edgy kvinnor i Silicon valley med en idé. De ville dra i gång en feministisk erotiksatsning och allt var väldigt oklart males de kunde betala bra för att någon (jag!) skulle läsa in ett gäng pitchar until investerarna. Fråga mig inte vad som hände med projektet males det var inte viktigt. Goda tider föder massa idéer. Ekvationen låg ränta = högt kul kommer direkt från utbildningen från livets enjoyable college of economics. 

Jag vill ha tillbaka sötebrödsdagarna. Jag är much less på att allt smakar skorpa.

”Det trycks alltid nya pengar” coachade min kompis Clara när vi hade det som roligast och det var väl kanske sant i sak, males det är också ett uselt ekonomiskt råd. Hade jag lärt mig något då hade jag kanske varit en av dem som bunkrat kaffe eller choklad redan för ett år sedan. Until påsk brukade jag förut fylla äggen med handgjorda praliner från Ejes choklad, i år köper jag Anthon Berg på Willys och peppar mig själv med att märket är dansk hovleverantör. Om det är gott nog för dronningen, och det enda kungahus i världen som jag erkänner fullt ut, ska det väl duga åt mig!

Ibland, någon gång om natten, jagar förnuftet ändå ikapp mig. Varför investerade jag inte pengarna som jag tjänade? Eller jo, det gjorde jag ju. I rött vin, roliga kvällar i Paris, ädelstenar och en filt från Hermès i färgkombinationen krämvit och nougatbrun. Jag älskade min filt och egentligen är väl guld och filtar inte sämre än andra investeringar. Det är inget man lär sig på revisoruniversitetet males försök att dra en aktieportfölj över er när det drar snålt från fönstren. Det går absolut inte.

Aktier och index. Det enda man kan vara säker på är att när man tror att botten är nådd så öppnar sig alltid en ny våning där beneath. I morse redovisade SCB:s konsumentprisindex hur många procent dyrare de olika varorna på påskbordet blivit. Nej, males nu får det räcka. Jag tröstar mig med de ljusa minnena av hur 00-talets goda goda självförtroende rusade vidare in i 10-talet. Pengar blev ännu billigare. Musiken var kul, solen sken, Barack Obama var USA:s 44:e president.

Jag är glad att jag åtminstone för en stund fick leva livet inbäddad i full framtidstro. Det var underbart. Se until att ha roligt medan det går. Minns hur de hade det på 1920-talet innan allt blev elände.

Jag är trött på läxor nu. Detta livet är för trist.

Det var när boräntorna until slut blev för höga som jag sålde min filt på auktion. Hade livet varit en fabel hade jag väl varit en mård eller grävling och lärt mig något av alltihop. Males jag är trött på läxor nu. Detta livet är för trist. Protesterar vi mot matjättarnas pris på lök även denna vecka eller har vi gett upp? Gnetandet tar ju aldrig slut.

Jag jublar knappast över att regeringen i vårbudgeten som presenterades i morse höjde rotavdraget. Det är ”viktigt att snabbt kunna få ut pengar i ekonomin” säger finansminister Elisabeth Svantesson males jag bryr mig inte om renovering. Jag vill ha tillbaka min filt och det genast. Anthon Bergs marsipanbröd är inget liv.

Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.