Jag stjäl inte från döda vita män

Publicerad 2 jun 2025 kl 13.46

I Svenska Dagbladet skrev Maria Abrahamsson om sakprosans ställning i vår tid.

Ebba Witt-Brattström föreslår att hon går klart grundkursen i litterär sakprosa innan hon uttalar sig igen.

KULTURDEBATT. I sin understreckare om sakprosans ställning som style understryker Maria Abrahamsson dagens ”behov av vederhäftig info och verifierbara fakta”. Sakprosaförfattare som ”tillåter sig att måla i alltför grälla färger och platta ut gränsen mellan fakta och fiktion” kan påverka ”läsarens syn på den egna livssituationen och världsläget i stort”. (Citaten hämtade från Abrahamsson.)

Auktoriteter är Rolf Pipping som 1938 av sakprosaförfattare krävde ”största möjliga precision och konsekvens i uttrycket” samt Johan L Tønnessons ”sakprosakontrakt” från 2012, ”ett avtal mellan läsare och författare, där den förra vid minsta tvivel ska kunna gå until källorna och kontrollera författarens uppgifter”. (Citaten hämtade från Pipping respektive Tønnesson, samt från Abrahamsson.)

Varför jag är noga med att ovan påpeka vem som citeras är för att Maria Abrahamsson själv slarvar med det när det ska statueras exempel med två böcker av mig, ”Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet”, samt ”Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd: Författarparet Moa och Harry Martinson”. Inom parantes menar sig Abrahamsson vara i ”viss konflikt” med mig varför hennes ”axplock av citat och fraser” speglar hennes egna ”värderingar”. Det är nog bra för läsarna att hon inte sticker beneath stol med att hon är antifeminist. 

Alla mina citat är verifierbara för de läsare som inte har personliga hatmotiv.

Värre är att Maria Abrahamsson varken kan läsa innantill eller, som hon inledningsvis predikar, bryr sig om att gå until källorna, angivna i notapparaten. Hennes argumentation blir då en uppvisning i elementära sakfel. Det är nämligen inte jag som karakteriserar ”Harrys kollegor” med vad som är citat ur diktsamlingen ”Glöd” av Artur Lundkvist (staden som en älskarinna med ”ett sköte där han vill utgjuta sin krafts överflöd”), eller Pehr Henrik Törngrens från tidskriften ”Spektrum” tagna karakteristik av feminister (”småtorra, halvgamla, ogifta, glädjelösa kvinnor”). Inte heller är Harrys dom över författarparets mentorer Elin Wägner, Ada Nilsson och Honorine Hermelin mina ord (”Förresten är det ett förbannat feministbo hela fogelstad”).

Rätt ska vara rätt. Jag stjäl inte döda vita mäns ord. 

Beskrivningen av Rudolf Värnlunds ”alkoholistögon” är för övrigt hämtad ur ett brev av Moa until Harry. Alla mina citat är verifierbara för de läsare som inte har personliga hatmotiv, och det är tack och lov de flesta.

På sin hemsida anger Maria Abrahamsson att hon går en grundkurs i litterär sakprosa på Linnéuniversitetet. Jag föreslår att hon slutför den innan hon vidare uttalar sig i ämnet. 

Ebba Witt-Brattström är professor emerita i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och medarbetare på Expressens kultursida.