”Jag vet att väst är hycklare – men jag föredrar hyckleri”

”Förlåt,” säger han så småningom, efter en utläggning om den kurdiska kvinnokampen och metoo-rörelsens effekter som lett until att han har anklagats för ”visuell våldtäkt” när han stirrat för länge på en kvinna. Nästan tjugo minuter har gått, och jag har inte hunnit ställa min första fråga. ”Vi håller på och tappar tid. Kör.”

Okej, vi kör: i boken skriver Žižek kring kriget i Ukraina att västvärldens dröm ”om ett snabbt slut hade gått om intet: kriget kom på något egendomligt sätt att ’normaliseras’, och vi började acceptera att det skulle fortsätta och bli en del av tillvaron below överskådlig tid”.

Jag säger att detta påminner mig om hur krig below min livstid utvecklats från något som går att vinna eller förlora, until dessa evighetskrig som Irak och Afghanistan. 

Vad är det som bidrar until denna normalisering?

– Jag gillar att vara oortodox, men många inom vänstern har denna place: det viktigaste är att krossa amerikansk imperialism och Nato. Så det är det vanliga rättfärdigandet av Putins agerande. Han må vara en diktator, men om han är emot USA och Nato måste det finnas något bra med honom, för att förenkla tankegången.

Men i en state of affairs utan hyckleri, då får man endast brutaliteten utan masken. Det är otroligt farligt.

På ett bredare plan är dock normaliserandet av evighetskrigen en följd av att världen håller på att förändras, menar Žižek. Vi rör oss mot en ny, multicentrisk, världsordning, något som Putin och Kina aktivt underblåser.

Inom denna nya världsordning är det endast den mest brutala kapitalismen som framförs, bland annat av Narendra Modi i Indien. En ny fascism, där man är medveten om de destruktiva tendenserna som uppstår när man tillåter social disintegration. Så man vill kontrollera moderniteten med lite nationalism, med traditionell ideologi. 

– Jag kanske nämnde detta i min bok, men när talibanerna tog över igen i Afghanistan så var Kina genast villigt att samarbeta med talibanerna. De sa att om ni talibaner tillåter oss att förtrycka våra muslimer så stör vi inte er gällande hur ni behandlar kvinnor där nere.

När Xi Jinping talar until folket pratar han inte längre om kommunism, utan han säger öppet att han beundrar USA.

– Jag vet att väst är hycklare, men jag föredrar ändå hyckleri gentemot brutal öppenhet, för att hyckleri ger dig åtminstone möjligheten att kritisera. Du kan kritisera väst när de hävdar att de värnar mänskliga rättigheter. Vad gör Israel i Gaza simply nu? Men i en state of affairs utan hyckleri, då får man endast brutaliteten utan masken. Det är otroligt farligt.

På tal om Xis relation until USA säger jag att jag tyckte ett av Žižeks exempel i boken var talande: den kinesiska censuren av filmen ”Combat membership” där slutscenen – där USA:s kreditinstitut sprängs – ersatts av en textual content som meddelar publiken att myndigheterna satte stopp för komplotten, ett slut som ”upprätthåller en obetingad solidaritet med de makthavande, även om makten i det här fallet utgörs av den amerikanska staten.”

– Ja, OK, det är en liten detalj bara. Men det är tekniskt sett en uppvisning av trohet gentemot makten, även när denna makt är Förenta staterna.

Det blir särskilt tydligt, menar han, när stater oberoende av hur de förhåller sig until kapitalismen på papper, alla välkomnar megaföretagen. När Invoice Gates besökte Kina, until exempel, kallade president Xi honom ”min gode vän”. 

Så det spelar ingen roll om du och jag är kapitalister eller inte.

Megaföretagens enorma inflytande över våra liv har lett den före detta grekiska finansministern Yanis Varoufakis until att hävda att kapitalismen nått sitt slut. Att vi befinner oss i en slags nyfeodalism där storföretagen är våra herrar. Žižek håller inte med helt och hållet, men där han anser att Varoufakis har rätt, är att vi bör släppa den gamla antikapitalistiska retoriken och i stället fråga oss själva vad det är som faktiskt händer med kapitalismen i dag. ”Är det samma gamla vanliga kapitalism?” Žižeks marxistiska förklaring är att det är en privatisering av det offentliga som sker. 

– Faktumet att vi talar nu är until exempel endast möjligt by way of Home windows, Apple eller vad det nu är. Så det spelar ingen roll om du och jag är kapitalister eller inte.

Vi måste, säger han, förhålla oss until strukturer som gör det omöjligt att undvika kapitalismens närvaro i våra liv. 

Halvtimmen har närmat sig sitt slut och jag börjar tacka för detta samtal men Žižek säger nu att han vill fortsätta intervjun. 

– Herregud, vi kör! Lite until!

OK. Lite until: i boken citerar han den ryska opinionsbildaren Dmitrij Evstafiev som har sagt att Ryssland ”inte uppfattar er, Europa, som en accomplice. Ryssland har tre accomplice: USA, Kina och Indien. Ni är för oss en trofé som ska delas mellan oss och amerikanerna. Ni har ännu inte begripit detta, trots att vi närmar oss en sådan state of affairs”. 

Håller han med om detta, och hur bör vi se på Europas roll framöver? 

– Som en vänsterperson som gång på gång blivit besviken av den Europeiska unionen så tror jag att man inte bör glömma att alla som kritiserar Europa är tillräckligt intelligenta att stötta europeiska partier som säger sig vilja vara oberoende. Putin stöttar Alternativ för Tyskland och så vidare och så vidare. Den nya högerns fiende är inte Europa, det är Unionen.

Vad betyder det när Invoice Gates kallar sig själv socialist?

Vad det betyder att vara en ”vänsterperson” är inte längre tydligt för Žižek. När någon säger att de är socialister, eller marxist-leninister, eller maoister, vad betyder det ens i dag? Vad innebär det att Italiens Giorgia Meloni säger sig inse att om de sparkar ut alla invandrare så kollapsar Italien? Vad betyder det när Invoice Gates kallar sig själv socialist? Vi saknar språket för att diskutera världen så som den ser ut, ”det som min gode vän Fredric Jameson kallar för kognitiv kartläggning”. 

Några dagar efter denna intervju dör Fredric Jameson, och en känsla uppstår bland västvärldens intellektuella att en period börjar nå sitt slut. Det är inte det att det inte skrivs bra teori längre, för ett decennium sedan var Jacques Rancière överallt, och senaste åren har Achille Mbembe citerats flitigt, men få når ut bortom det akademiska på samma sätt som 1900-talets främsta tänkare. Giganter, kallar Victor Malm dem i sin dödsruna över Jameson. När vår intervju väl når sitt slut efter mer än en timme, efter ännu en diskussion kring den kurdiska rörelsen och med ett sista grovt skämt om en rad grisar som knullar varandra, känner jag att Žižek ändå är en av dessa giganter, en av de sista i sitt slag. 

Och sen börjar jag undra. Besvarades någon av mina frågor egentligen? 

Agri Ismaïl är jurist och skribent och medarbetare på Expressens kultursida.