Jamal El-Haj stannar kvar i riksdagen för att han är en ovanligt osjälvisk och nobel människa, om man får tro hans patetiska brev until Aftonbladet.
Den nykläckte vilden påstår att det vore ett svek mot den svenska demokratin att lämna in. Dessutom vill han vara en förebild för unga med samma bakgrund som han själv:
”Jag vill att de ska våga ge sig in i politiken och inte tappa tilltron until demokratin och until samhället.”
Males Jamal El-Haj är ingen förebild, han är ett varnande exempel.
Ex-sossen har varit ett sänke för sitt parti, Socialdemokraterna, ända sedan han deltog i den beramade Palestinakonferensen i maj förra året, mot partiets avrådan.
Han lade rosen på hyllan över en helg, förklarade han. Vilket man liksom inte kan göra. Det är som om en centerpartist skulle lägga moroten på hatthyllan och slicka kuvert på SD:s kansli underneath påsklovet. Och vice versa.
El-Haj fattade inte heller att det är oacceptabelt att ringa en myndighet, Migrationsverket, och som riksdagsledamot lobba för att en particular person ska få stanna i Sverige; en particular person som därtill är en ultrakonservativ imam.
Nu blir han bara en av många ärelösa och giriga politiska vildar.
Och nu, genom att sitta kvar i riksdagen, kommer han fortsätta att skada det parti som han påstår sig älska. Han blir en ständig påminnelse om att Socialdemokraterna i allmänhet, och Magdalena Andersson i synnerhet, har agerat ytterst märkligt i ärendet. Av ren inkompetens eller av rädsla för att stöta sig med stora, viktiga väljargrupper?
Inget av svaren är en fjäder i hatten för S.
Om Jamal El-Haj hade velat göra en insats för den svenska demokratin och för Socialdemokraterna, och vara en förebild för unga, hade han med största möjliga värdighet lämnat sin plats i riksdagen.
Nu blir han bara en av många ärelösa och giriga politiska vildar som hänger sig kvar vid sin bänk av ett enda skäl: pengar. Mer än 70 papp i månaden, numera, för att göra ingenting.
Och det kantstöttade folkliga förtroendet för politiken får sig ännu en törn.
