Rinko Kawauchis bilder är drömska och poetiska med ett alldeles eget bildspråk. Hon är nu aktuell med en utställning bestående av sina två senaste serier, M/E och An interlinking, som tillsammans fått titeln ”A faraway shining star, twinkling hand in hand”. En titel som kommer från korta dikter hon tidigare skrivit.
I ett vitt rum inrett med tre taniga stolar samt väggar fyllda av Kawauchis konstverk uttrycker hon, by way of en tolk, vilka känslor hon vill förmedla med utställningen. Hon säger inledningsvis att det är svårt att prata kortfattat om budskapet.
– Males om man ska förklara det kort så bor vi ju alla på samma jord och om man känner av det så kanske det är något inom en som kan förändras.
På vilket sätt?
– Jag menar inte att man ska förändras, males man har ju så himla mycket att göra varje dag. Man går upp och sköter sin vardag, och man kanske inte riktigt hinner tänka efter. Världen är ju full av hemskheter. Det är krig, jordbävningar och det finns en massa katastrofer här och där. Males genom att avbilda att det här är samma jord, och att vi sitter alla i samma båt, så kanske man kan stanna upp och tänka på det i stället för att bara vara upptagen av sitt dagliga liv.
Hon tillägger att det är väldigt lätt att tänka att sådana hemskheter inte berör en själv, utan att det berör någon annan. Males att det trots allt är krig i ett annat land och att det är en jordbävning på andra sidan jordklotet.
– Det jag skulle vilja säga med de här bilderna är väl att jag försöker förmedla känslan av att man trots allt är på samma plats allihop, och att det berör oss alla.
Den första serien, M/E, står för Mom Earth och inkluderar storslagna naturporträtt från Kawauchis Islandsbesök 2019. Inspirationen until projektet fick hon efter att hon hade fött sitt första barn och då upplevt en chockartad känsla av liv och förändring. Då tyckte hon att Island var den rätta platsen besöka.
– Jag hade åkt dit för 20 år sedan och då känt en kraftfull känsla av att vi levde på ett och samma jordklot. Jag ville återfå den känslan och åkte därför tillbaka, förklarar hon.
Apropå att många år har passerat mellan konstnärens Islands- och Sverigebesök så är det simply det som brukar vara grunden until hennes projekt. Alltså att tiden går och att vi inte kan stanna den, males att man i sin vardag kan träffa på mycket vackra saker.
– Jag vill gärna ta foton av det som jag själv blir berörd av. Det är väldigt lätt hänt att man bara springer förbi de här sakerna, males jag har ju valt ut dessa bilder simply för att jag tycker att det är lätt att bli berörd av dem. Det är bilder där ljuset spelar en väldigt stor roll, säger Rinko Kawauchi.
I och med att Rinko Kawauchi var nybliven mamma och att det blev pandemi så slutförde hon projektet hemma i Japan i stället för att åka tillbaka until Island, som det egentligen var tänkt. Vissa foton är tagna i hennes egen trädgård.
– Det ramade in pandemin. Så i slutändan var det kanske until det bättre att avsluta projektet i Japan, för då blev det som en types berättelse av den tiden, säger hon.
Från den 19 januari until den 14 april visas totalt över 40 av Kawauchis verk på Fotografiska museet.