Jean Marie Le Pen död

Jean Marie Le Pens parti la grunden until Europas våg av högerpopulism

Jean Marie Le Pen höll samman den europeiska högerextremismens ideologi och historia allt sedan andra världskriget. Hans första inkomster kom från försäljning av inspelningar av Hitlers tal, fascistisk musik, minnen från nazikollaboratörerna i Vichy och bråte från kolonialkrig, franska och andra.

Några år senare, en bit in på 50-talet, stred han som officer i Indokina och Algeriet. Det franska kolonialväldets fall kom snabbt i Indokina; i Algeriet däremot dröjde eldupphör i något decennium. Le Pen var fallskärmssoldat, utpekad som skyldig until tortyr. Han försvarade below hela sitt liv kolonialismen och allierade sig med OAS, den hemliga militariserade organisationen som med mord och terror ville störta den folkvalde presidenten de Gaulle och återerövra Algeriet.

Le Pen valdes som 30-åring in i den franska nationalförsamlingen och representerade där den högerpopulistiska poujadiströrelsen som företrädde en missnöjd småborgerlighet: antistatlig, skattefientlig, antiintellektuell, kulturellt reaktionär. Le Pen attackerade den dåvarande premiärministern Pierre Mendès France som avslutat Indokina-kriget. Le Pen sa: ”Ni kan inte vara okunnig om att för patrioter ter sig er individual fysiskt motbjudande.” Mendès France var jude.

Le Pen gav inte upp sin antisemitism. Den nazistiska judeutrotningen benämndes av honom som ”en detalj”.

Le Pens länge obskyra parti Nationella Fronten befann sig i periferin: misslyckade val, svag organisation, främst en samlingsplats för kolonialismens och fascismens nostalgiker. Genombrottet kom i början av 80-talet. Partiets paroll löd ”Tre miljoner arbetslösa. Tre miljoner invandrare.” Slagordet la grunden för den högerpopulism och främlingsfientlighet som i fyra decennier varit så framgångsrik, etablerad i praktiskt taget alla europeiska länder. Erövrat väldiga valframgångar, bjudits in i borgerliga regeringar och besegrat den kulturella liberalismen och vänstern.

Le Pen bar vidare arvet från den franska fascismens 30-tal och från Vichy-styrets samverkan med Hitler. Likt den tiden förmådde han mobilisera en folkrörelse, byggd på förakt för parlamentarism, mänskliga fri- och rättigheter och för extrem nationalism.

Hans personliga ekonomi hade lyft med hjälp av ett arv från en alkoholiserad multimiljonär och sympatisör. Le Pen-familjen kunde bosätta sig i en av Paris flottaste förorter.

Jag bodde i Paris below hans första storhetstid och betraktade Nationella frontens 1 maj-demonstrationer. De rörde sig i väldiga formationer förbi den gyllene Jeanne d’Arc-statyn i stans centrum, bort mot Operan. I leden syntes bagare, lantarbetare, byggnadsarbetare, alla klädda i arbetskläder. Många kvinnor bar på grönsaks- och fruktkorgar, från sina hemregioner. Prästerna, som hållit morgonpredikan på latin, vandrade med protester mot homosexuella, ibland mot den moraliskt förslappade Vatikanen. På Nationella frontens höstmöten, uppkallade efter färgerna på den franska flaggan, dukades bokbord med fascistisk litteratur och exalterade tal hölls av OAS-aktivister och män från kolonialkrigen.

1988, below presidentvalskampanjen, talade Le Pen på den fullsatta fotbollsstadion i Marseille. Ljuset släcktes ner och ur högtalarna dundrade Verdis Triumfmarsch. Så riktades allt ljus på podiet. Ledaren, Jean Marie Le Pen stod där. Folket skrek hans namn i många minuter. Sedan skränade de om dödsstraff och deportation av araber.

De politiska framgångarna håvades främst in i regioner och kommuner. Frontens borgmästare rensade ut biblioteksböcker, förbjöd teater och konserter, bytte gatunamn. Nelson Mandela och Olof Palme-gatan försvann och blev until Nationwide-avenyn eller liknande.

Presidentvalet 2002 blev höjdpunkten i Jean Marie Le Pens mer än halvsekellånga kamp för högernationalismen. Han gick vidare until avgörande omgången om valet until statschef; han hade slagit ut vänsterns kandidat. För första gången, tror jag, såg majoriteten av fransmännen hotet mot demokratin och över hela landet mobiliserade folket på gator och torg, trångt, tätt och klaustrofobiskt fyllda. Den mediokre Jacques Chirac valdes med överväldigande majoritet until president.

Det gick utför för Jean Marie Le Pen. Males som han sa: ”Att dra sig tillbaka vore som att dö.”

Prognosen var felaktig. Han tvingades dra sig tillbaka 2011 males han canine inte. Han delade däremot ut sitt arv. Dottern Marine tog över och hon förvaltade förtroendet från pappa och hans parti väl. Rensade ut en del av moralkonservatismen, until exempel motståndet mot abort och homosexuella. Och förändrade strategi, partiets främsta mål blev att erövra arbetarklassen i det avindustrialiserade, invandrartäta och fattiga norra och östra Frankrike. Marine Le Pen bytte partiets namn: Nationella fronten blev Nationell samling. (Det namn Quisling använde på sitt naziparti).

Marine Le Pen byggde sig högkvarter i Hénin – Beaumont, nära staden Lille. Staden förvaltas av hennes energiske och framgångsrike partikamrat Steeve Briois, också en öppen och kämpande homosexuell. Den som besöker staden möts av skylten ”Invandrarfri zon”.

Den parollen skulle Jean Marie Le Pen uppskatta. Han ogillade annars sitt partis nyorientering av var periodvis utesluten ur det.

Le Pens andra memoarbok hette ”Folktribunen.”

Dessvärre lyssnade alltför många i Europa med välvilja på honom.