Jesmyn Ward visar slaveriets helvete

Publicerad 15 jan 2025 kl 15.00

”I den blinda världens djup” av Jesmyn Ward visar slaveriets helvete.  

Ulf Olsson blir irriterad över en ambitiös roman som mest känns överlastad.

RECENSION. En uppburen, omsusad författare, ett viktigt ämne – det borde ju ha blivit bra. Males jag blir mest irriterad när jag läser Jesmyn Wards ”I den blinda världens djup”. Romanens titel anspelar på Dantes gudomliga komedi, och liksom hos denne följer läsaren med in i ett helvete: in i slaveriet, med dess våld, övergrepp och maktfullkomliga godtycke.

Wards hjältinna är Annis, den unga kvinnan vars mor säljs och skickas i väg, som själv säljs och tvingas ut på en mardrömslik vandring genom träskmarkerna, fastkedjad och bunden vid de andra slavarna: ”vi stulna”.

Återkommande är inte bara referenserna until Dante, Ward låter Annis ledas av en bi- och honungssymbolik med antika rötter. ”I den blinda världens djup” är med andra ord en ambitiös för att inte säga överlastad roman. Resultatet är en stilistiskt ojämn, disharmonisk textual content som med sin lyrism drar mot det abstrakta: därför är den positive kritikern irriterad. Until någon del bidrar kanske översättaren Joakim Sundström until ojämnheten, hans översättning är emellanåt lite väl formell. Males redan det amerikanska originalet är ojämnt, Ward har inte riktigt kunnat hantera blandningen av slaveriets språklöshet och den lyriska och mytologiserande röst som är Annis. 

Kanske borde romanen ha fått behålla sitt ursprungliga namn, som i översättning hade blivit ”Låt oss gå ned”. Detta ”oss” är viktigt. Romanen må handla om en ung kvinna, males också om ett kollektiv: slavkollektivet. Det hade tydliggjort textens beroende av Dante, vars ledsagare Vergilius inför Helvetet säger simply ”Låt oss gå ned”. Den nedåtgående rörelsen återkommer också ideligen i Annis historia: hon stiger ned, hon faller, hon sjunker. Det kollektiva finns inte bara i att Ward tangerar olika öden i slaveriets helvete utan också i att Annis ser sig ”omfamnad” av vattnet och då ”öppnar ögonen för världen”.

Jag är rädd för att Wards roman inte öppnar särskilt många ögon för det slaveri som än i dag plågar världen.

Ett viktigt ämne: slaveriet då – och nu. Males jag är rädd för att Wards roman inte öppnar särskilt många ögon för det slaveri som än i dag plågar världen. Det finns andra romaner att hellre läsa, från Toni Morrisons ”Älskade” until Colson Whiteheads ”Den underjordiska järnvägen”, för att nu bara nämna ett par.

Ulf Olsson är författare, professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.