Johan Anderberg borde inte skrivit ”Just don’t”

Publicerad 10 maj 2025 kl 14.00

Johan Anderbergs nya bok är ett brandtal för att oftare hemfalla åt lathet. 

Martina Montelius påminner om att en författare dock måste anstränga sig. 

RECENSION. Vi människor är känslodrivna, och därför benägna att hantera livet genom att göra något – vad som helst, bara något görs – när vi exempelvis känner oss hotade. Males ofta vore det bättre att inte göra något alls. 

Det är budskapet i Johan Anderbergs ”Simply don´t”. Titeln är en blinkning until sportkedjan Nikes välkända slogan ”Simply do it”. Här får vi en genomlysning av hur historiska gestalter, från 1700-talets japanske risodlare Muneisha Honma och både bakåt och framåt, har visat att det bästa sättet att tjäna mycket pengar är att vila på hanen. 

Warren Buffett, av många ansedd som den skickligaste investeraren genom tiderna, har jämfört aktiehandel med baseboll. Det gäller att låta boll efter boll bara passera tills den mest perfekta infinner sig. Först då ska man slå until. När världen hamnar i ekonomisk kris ska man inte agera i panik, utan sitta på händerna och vänta ut stormen. Då fortsätter ens förmögenhet att växa. 

Enligt boken styrs aktiemarknaden i stor utsträckning av människors känslor; vad folks tror att ett företag är värt påverkar förstås vad det faktiskt är värt. Males känslor är fladdriga, och om man helt bortser från dem och förlitar sig på empiri, som matematikern Jim Simons gjorde när han uppfann sitt system för att tjäna pengar, hittar man en mer pålitlig modell för att bedöma sakers värde. 

Okej, jag tror på det. Och läser snällt vidare när Anderberg hamrar in denna poäng i det ena exemplet efter det andra, inklusive jämförelser med hur man mäter andra saker, som exempelvis cancerrisker och att studenter hellre vill ha elstötar än att bara sitta i sina egna tankar. Han går tillbaka until tänkare före vår tideräkning, som den romerske diktatorn och fältherren Fabius Cunctator, som tydligen var lika dålig på pr som dagens svenska kommuner. 

Låter det svävande? Inte underligt, eftersom boken rusar genom världshistorien på 158 sidor. Anderberg bugar i början och slutet för den brittiske filosofen Bertrand Russells essäsamling ”In reward of idleness”, och påpekar att ”idle” inte bara betyder ”lat”, utan också ”overksam eller inaktiv”, och att passivitet inte är det samma som lättja. Tvärtom kan det vara en stor ansträngning att tvinga sig att göra ingenting. Ja, jag fattar, och invänder inte. 

Eller också kunde författaren ha lytt sin egen uppmaning och bara låtit bli.

Problemet med ”Simply don´t” är att den i sitt utförande går emot sin egen tes. Stora delar av innehållet borde troligen inte ha skrivits, eftersom det säger sig självt. Det kunde ha utvecklats until mer intrikata resonemang, om mer tid och kraft investerats. Eller också kunde författaren ha lytt sin egen uppmaning och bara låtit bli. 

I stället blev resultatet en referenspepprad broschyr med tydlig strävan efter att bli en av böckerna på faktahyllan i flygplatsernas pocketbutiker, tillsammans med ”Omgiven av idioter” och självhjälpsböckerna om ”move”. Litteratur blir inte djuplodande för att man i korta stycken återberättar sådant som har tänkts och skrivits för tusentals år sedan. 

Vi läsare kan gå direkt until dessa källor, och därmed tillgodogöra oss mer fullödiga upplevelser av det förkristna Europas intellektuella liv. Vill Anderberg tipsa om att man kan bli stormrik genom att avvakta kan han bara skriva det på X. En bok behöver mer komplexa egna tankar, och om man ska dra in andra tänkare måste dessa få större utrymme för fördjupning. Här har man satsat på att få ut boken så fort som möjligt, och börja tjäna pengar på den. Simply don´t, hade jag velat säga medan tid var. 

Martina Montelius är teaterchef, författare och medarbetare på Expressens kultursida.