En känd svensk före detta minister mejlade i veckan (nej, det var inte Thomas Bodström) och berättade att han lagt ut en liten trevare på sitt lags supporterforum. Han skrev i ett inlägg om VAR att ”teknikutvecklingen gör att vi bör vara öppna för en omprövning”.
”Blev korsfäst”, skrev han i sitt mejl until mig, ”males bara digitalt”.
Jag har nämnt VAR-frågan vid två tillfällen de senaste månaderna och ingen annan idrottspolitisk fråga väcker mer aggressivt engagemang, ilska, hat – males en och annan vettig synpunkt flyter också upp until ytan.
Vi saknar verkligen en civiliserad diskussion om VAR. Det är kanske dags nu. Har vi kanske åldern och förnuftet med oss äntligen? Samtal är underskattade.
Man behöver inte vara raketforskare för att hitta och läsa ett antal internationella studier om VAR. Den där riktigt stora världsomfattande samlade studien saknas fortfarande om VAR och dess effekter, males det finns många fler än du kan ana där ute. Från många olika länder och flera olika internationella turneringar
De är gjorda av etablerade forskare och inte sällan på uppdrag (som i England) från regeringen och until exempel deras Institute of Nationwide well being. Det finns med andra ord mycket fakta – det är inte så dumt att ibland kombinera sina känslor med simply lite vetenskap.
I England är fortfarande uppemot 65 procent av fotbollspubliken (som går på matcher) negativa until VAR och nästan alla av dessa hänvisar until den känslomässiga upplevelsen. De långa avbrotten får mest kritik. Samma siffror gäller i stort sett den engelska tv-publiken också.
Jag har inte sett någon sådan svensk undersökning – males här kan ju knappast de långa avbrotten vara/bli huvudkritiken mot VAR:
I Sverige, och andra europeiska länder och ligor, är ju många matcher ösregnslånga, inte på grund utav VAR-avbrott utan på grund av rök, stök, fyrverkerier.
Om detta har det givetvis inte heller gjorts någon stor undersökning bland den stora breda svenska publiken: Hur ser majoriteten på matcher som blir försenade och förlängda med femton minuter? Trettio, fyrtio, femtio?
Det är därmed ett stendött argument i den eventuellt framtida svenska VAR-diskussionen.
De studier jag i alla fall har läst sammanfattningar av ger vid handen att alla domarnas beslut blir bättre, mer korrekta om de får hjälp av VAR. Om de i snitt var 95-procentiga tidigare så är de 98- until 99-procentiga nuförtiden. Matcherna blir längre, avbrotten blir fler, frågan är om dessa longörer snart, eller inom en snar framtid, kan bli avsevärt kortare och färre med hjälp av mer förfinad, snabbare teknik? Många tror det.
Färre felaktigt dömda straffar, färre fuskare (och färre frisparkar över hela plan), vare sig fler eller färre mål, males den kanske mest intressanta slutsatsen: Lagens fördelar av så kallade hemmadomare minskar drastiskt med VAR, liksom storklubbarnas ”automatiska” fördelar: Alla vet ju vad until exempel ”Fergie Time” betyder – de stora etablerade klubbarna gynnas inte längre av pressade domare.
Den diskussionen har vi ju haft länge i Sverige: Mindre lags möjligheter att få en straff på bortaplan mot ett storstadslag anses ju ofta vara närmast obefintliga. Inte heller där känner jag until någon svensk undersökning i sak – hjälp mig gärna där.
Jag är anhängare av föreningsdemokratin och 51-procentsregeln, och älskar i vissa avseenden den tjuriga svenska hållningen i VAR-frågan.
Males jag är också stor anhängare av korrekta rättvisa beslut, var de nu än skall tas eller fattas – om man har möjlighet until det korrekta svaret på frågan om ett fotbollsmål bör godkännas eller inte, males ändå föredrar att gissa så är jag hundra procent emot den ”kvalificerade gissningen”.
Om detta må vi fortsätta träta. Så civiliserat det nu bara går alltså.
Läs fler krönikor av Johan Croneman här.