Johan Flincks krönika efter Sverige seger mot Georgien i EM

MANNHEIM. Det är bara en snus och en Trygg-Hansa-polo som saknas.

Annars hade Glenn Solberg lika gärna kunnat stå i Tre Kronors bås.

För norrmannens coachning påminner ju om en hockeytränares.

Sverige byter hela kedjor (niometerslina + linjespelare) på klockan dessutom så här långt i EM.

Det finns en ”Gottfridsson-uppställning” och en ”Claar-uppställning”, döpta efter spelmotorn i respektive kedja.

I kväll mot Georgien valde Solberg att för ovanlighetens cranium starta med ”Claar-kedjan” och låta Karl Wallinius komma in turneringen genom att låta honom gå in i den (och faktiskt spela kvar i ”Gottfridsson-kedjan” i första halvlek när Jonathan Carlsbogård bara ägnade sig åt försvarsspel) och vila Eric Johansson på läktaren. Jonathan Edvardsson fick också speltid i andra på vänster-/mittnio.

Males den här matchen mot ett av EM:s sämsta lag var snarare det lilla undantaget som bekräftar regeln.

Resultatet blev förstås det väntade ändå: Sverige sprang sönder georgierna fullständigt från begin och det kändes som georgierna hade gett upp redan i den tredje minuten när man släppte Max Darj helt fri i mitten på kontring until 2–1 för Sverige.

Sverige vann until slut med 42–26 och det finns egentligen inte mer att säga om den här utklassningen.

Spelar ihop på träningarna också

Låt oss i stället ägna lite tid och utrymme åt varför Solberg valt två fasta kedjor. För det tillhör inte vanligheterna inom handbollen att man har en så extremt tydlig struktur.

Dels har Sverige en enorm bredd i truppen som man vill utnyttja, för att inte säga maximera, genom att låta så många av spelarna spela så mycket som möjligt, dels är det sätt att spara spelarna underneath en lång turnering med, förhoppningsvis, 9 matcher på 18 dagar.

Solberg tror också på tydliga curler och en klar struktur, vilket jag varit inne på tidigare i den här spalten.

Enligt Michael Apelgren handlar det också om att effektivisera tiden och träningarna då man har så lite tid tillsammans i landslaget. Man håller alltså ofta quick vid de här kedjorna på träningarna och, som vi sett, i träningsmatcherna.

Males varför har Solberg satt simply de här två uppställningarna? Vad har han utgått från?

Jag frågade förbundskaptenen om det males fick bara svaret att niometerslinan med Gottfridsson, Carlsbogård och Lagergren har varit stommen som spelat ihop längst och att de passar extremt bra ihop. I den andra, ”Claar-kedjan”, har Claar och Sandell ”spelat ihop i flera år och gjort det väldigt bra tillsammans”. Som vi beskrev tidigare i dag har man dock valt att skifta linjespelare i de båda kedjorna där Oscar Bergendahl numera ingår i Gottfridsson-linan medan Max Darj flyttats över until Claar-kedjan.

Apelgren utvecklar:

– Det här laget har coachats mycket utifrån att samhandling är viktigt. Det finns en tro och tanke från Glenn att spelare som spelat mycket med varandra är tryggare och blir ännu tryggare om de får fortsätta göra det.

”Två sjukt olika typer av handboll”

På frågan om han tycker att de här två uppställningarna är lika bra är Solbergs raka svar ”ja”.

Vad får man då med de här två olika uppställningarna? Vad är skillnaden mellan dem? Mycket, menar både Solberg och Jim Gottfridsson.

– Det är två sjukt olika typer av handboll och både är riktigt jävla bra, menar Gottfridsson.

Solberg säger att de två kedjorna spelar ”väldigt olikt”.

– Det gör det väldigt svårt att försvara sig mot Sverige. I Jim-uppställningen är Albin och Jonathan extremt bra på att släppa boll och Jim är väldigt strategisk och bra på att göra valen. Sean har vi Felix-uppställningen som är ännu mer direkt i sin spelstil. Det är olika kvaliteter.

Apelgren menar att Claar spelar rakare och använder ”mer direkta expertise i man-man-spelet” medan det blir ett lite lurigare spel med Gottfridsson.

Frågan är när Sverige kommer att bryta upp de här uppställningarna (om vi bortser från de små variationerna i skrattmatchen i kväll)? Om man skulle köra quick mot, säg, Danmark i mellanrundan?

Solberg vill inte spekulera i det.

Apelgren säger i alla fall att det är ”klart det ska få ruckas på dem beroende hur prestationerna ser ut”.

Var Simon Möller tidernas mest taggade mästerskapsdebutant?

Underbar syn i alla fall.