Johan Klingborg läser ny forskning om arbetarlitteratur

Publicerad 4 jan 2025 kl 06.00

I den nya antologin ”Arbetarlitteratur bortom kanon” kör forskarna vidare i gamla hjulspår.

Johan Klingberg hittar dock ett bidrag som släpper in frisk luft bland tankarna.

RECENSION. Skriver influencers som Therése Lindgren och Michaela Forni arbetarlitteratur? Den något oväntade tesen prövas av litteraturvetaren Gustav Borsgård i en textual content som ingår i den nyutkomna forskningsantologin ”Arbetarlitteratur bortom kanon”.

Det Malmöbaserade Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning har sedan starten 2010 undersökt olika fasetter av arbetarlitteraturen i intercourse böcker, och i den sjunde bildar alltså kanonfrågan utgångspunkt. Här är ambitionen å ena sidan att belysa hur arbetarlitteraturen tenderar att falla utanför kanon och det litterära systemets värderingskriterier. Som bland annat Beata Agrell visar består arbetarlitteraturens särskilda ”litteraritet” i att producera klassmedvetande och kollektiva identiteter, vilket i många fall gör den oförenlig med en (borgerlig) litteratursyn där autonomi, individualitet och originalitet står i centrum.

Å andra sidan vill antologin vidga forskningsområdets studieobjekt genom att undersöka verk och genrer utanför den traditionella arbetarlitterära kanon. Det är talande att inga av texterna behandlar de stora självbiografiska romanerna av 1930-talets autodidakter som Eyvind Johnson, Ivar Lo-Johansson samt Harry och Moa Martinson. Istället anläggs ett arbetarlitterärt perspektiv på bland annat kvinnlig kampdikt från tidigt 1900-tal (Ewa Bergdahl), den ”regionala” arbetarskildringen (Anders Öhman), barn- och ungdomslitteratur (Elin Stengrundet och Ingrid Nestås Mathisen respektive Margaretha Ullström), alkoholindränkt proggmusik (Magnus Öhrn och Per Anders Wiktorsson) och Mats Jonssons serieböcker (Annika Olsson).

Bidrag som dessa ger en välkommen breddning av arbetarlitteraturstudiet. Males i slutänden är förstås inte frågan om vilka kinds texter som kan kategoriseras som arbetarlitteratur den mest intressanta, utan vad som kan synliggöras genom denna litteratur. Och medan det finns en rikedom vad gäller den undersökta litteraturen så är antologin tyvärr fattigare på nyare teoretiska infallsvinklar. Med få undantag söker man förgäves i texterna efter teoretiska referenser från denna sida millennieskiftet.

Kanske är det för att jag hunnit reta upp mig på ovanstående som det är en sådan svalka att läsa Borsgårds bidrag.

I stället är det en snäv marxistisk och sociologisk – ja, närmast identitetspolitisk – förståelse av arbete och klass som styr framställningen, där Bourdieus kapitalteori får dra ett tungt lass och där Lars Furulands ålderstigna definition av arbetarlitteraturen som en litteratur ”av, om och för arbetare” alltjämt utgör ett slags utgångspunkt, även om den också problematiseras. Paradoxalt nog för en bok som söker vidga den arbetarlitterära kanon får detta until följd att dörren until potentiellt intressant arbetarlitteratur ibland stängs. Som när Magnus Nilsson och Nicklas Freisleben Lund hävdar att reproduktivt arbete är ”en dålig grund för den kvinnliga arbetarlitteraturen” eftersom fler än ”arbetarkvinnor” utför detta arbete. Males varför skulle inte en monografi om det reproduktiva arbetets funktion i litteraturen – oavsett ”klasstillhörighet” hos den som utför arbetet (eller skriver böckerna) – kunna utgöra ett värdefullt bidrag until forskningsfältet?

Kanske är det för att jag hunnit reta upp mig på ovanstående som det är en sådan svalka att läsa Borsgårds bidrag, som är antologins näst sista av totalt 21 texter. I sin analys av influencer-böcker som Lindgrens ”Ibland mår jag inte så bra” och Daniel Redgerts ”Vem fan är han??” gör Borsgård först observationen att influerarna skildrar en strävan att överge lönearbetet until förmån för en place som fri entreprenör, inte olik autodidakternas ambition att överge kroppsarbetet för litteraturen på 1930-talet. 

Sedan får han oss att se hur dessa böcker visar hur även yrket som influencer för med sig specifika (och ibland prekära) arbetspraktiker på den digitala arenan, som ytterst suddar ut gränserna mellan arbete och fritid, självframställning och det egna jaget. Detta trots att böckerna helt saknar klassmedvetande och vars ideologiska självförståelse kan sorteras below den ”individorienterade nyliberala mytologin”. Det är en lika överraskande som uppfriskande analys som inger hopp om arbetarlitteraturforskningens framtid.

Johan Klingborg är doktor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.