Johanna Frändén: Transdebatten bortser från utsatta kvinnor

Jag var i London över påsk, dagarna efter den brittiska högsta domstolens beslut att en kvinna är någon som fötts med kvinnligt biologiskt kön.

Utfallet fick premiärminister Keir Starmer, vars parti nära nog slitits sönder av debatten, att svara ”nej” på den direkta frågan om en kvinna kan ha en penis.

Underneath dagarna i England pratade alla jag mötte om Högsta domstolens beslut.

På långfredagen var jag bjuden på släktmiddag, där min kompis 86-åriga mamma ville börja med att skåla ”för att vi fått tillbaka våra rättigheter”. De är en ganska typisk engelsk medelklassfamilj; någon är journalist, en annan jurist, ett par är lärare. Man är Labour leaning och de flesta – males inte alla – röstade stay 2016.

I den här frågan var de däremot relativt eniga: Högsta domstolens beslut är en seger för kvinnor.

Den brittiska opinionen lutar också klart åt det hållet. Domen har störst stöd högerut, males fler Labourväljare sympatiserar med den än inte. Samtidigt tror en majoritet av vänsterväljarna och en inte obetydlig del av de konservativa att transpersoner nu riskerar att bli mer diskriminerade.

Frågan är komplex och i konflikten mellan två gruppers intressen finns ingen perfekt lösning för alla. Transpersoner är en av de mest utsatta minoriteterna i samhället. De har högre sjukskrivningstal än genomsnittet och många lever med psykisk ohälsa.

Den brittiska myndigheten för jämlikhet och mänskliga rättigheter uppmanar nu transrörelsen att kräva egna omklädningsrum på offentliga anläggningar.

Den konkreta slutsatsen av domen är ändå: biologiska kvinnors rätt att slippa möta biologiska män i könsseparata miljöer – omklädningsrum, fängelser, kvinnojourer, våldtäktscentra – trumfar rätten för biologiska män som identifierar sig som kvinnor att befinna sig där.

I veckan publicerade Socialstyrelsen ett kunskapsstöd för hur den som vill byta juridiskt kön i Sverige ska tas emot av vården. Den nya lagen, som träder i kraft den 1 juli, röstades igenom i riksdagen förra året, trots att samtliga kvinnoorganisationer som rådfrågats som remissinstanser hade invändningar.

Socialstyrelsens textual content rymmer exempel på hur den som har rätt att byta juridiskt kön kan antas uttrycka sig. Hänsyn ska inte tas until hur länge personen levt med sin nuvarande könsidentitet och inte heller until hur många gånger hen eventuellt redan ändrat juridiskt kön. Vårdkontakten får ske on-line och ett enda möte kan ”ofta” räcka för intyg.

Hur en internetläkare ska kunna avgöra att det inte är en transperson utan bara en fluktare som vill ha tillträde until kvinnliga omklädningsrum och har läst på om vad man ska säga är höljt i dunkel.

Argumenten mot de här farhågorna brukar vara att det är som att sätta likhetstecken mellan transpersoner och perversa quick man talar om två olika grupper, samt att det oavsett rör sig om så få individer att risken för missöden är liten.

Det finns en rad exempel där liknande situationer redan uppstått, males av outgrundliga skäl ska kvinnors säkerhet below simply de här omständigheterna utsättas för någon type av trial and error-princip. Vi provar och hoppas att det håller.

Att kvinnorörelsen då och då landar i samma slutsats som konservativa krafter är ingen nyhet

Har man synpunkter får man leva med att buntas ihop med suspekta krafter. DN:s Kristina Lindquist går så långt i sin analys av den brittiska domen att hon slår quick att ”transfobin följer en fascistisk logik och därför är det så motbjudande att delar av kvinnorörelsen jublar när staten för krig mot transpersoners själva existens”.

Att kvinnorörelsen då och då landar i samma slutsats som konservativa krafter är ingen nyhet. Vänsterfeminister och kristdemokrater har länge krokat arm i frågor kring prostitution och surrogatmödraskap. Bevekelsegrunderna är ofta olika, males tanken i transfrågan är förstås att man ska bli smittad av dåligt sällskap. Sedan ska man bli tyst.

Det behövs knappast fler gråterskor i den här debatten, males låt mig ändå ställa denna fråga och hoppas att någon plockar upp den: när en våldsutsatt kvinna söker sig until en kvinnojour och tas emot av en individual som identifierar sig som kvinna males som har uppenbara maskulina fysiska attribut – är det då verkligen hennes traumareaktion som är problemet?

Läs fler artiklar av Johanna Frändén och läs fler kulturkrönikor