Sverigedemokraten Richard Jomshof vill förbjuda halvmånen, säger han till Aftonbladet – alltså symbolen för islam, inte månfasen. Det senare skulle bli svårt, himlavalvet följer ju fysikens lagar.
Att förbjuda minareter och andra symboler för islam strider i stället mot Sveriges lagar. Religionsfrihet är ju som bekant en mänsklig rättighet, och inskriven i grundlagen.
Och några tankar på hur det ska rundas, och ett förbud utformas i praktiken, har justitieutskottets ordförande så klart inte. Inget skarpt förslag ligger bakom utspelet, han vill enligt egen utsago mest ”lyfta frågan”.
Så där som Sverigedemokraterna gör, gång på gång. Fick man en tia varje gång sverigedemokrater uttalar sig svepande, hetsigt och ogenomtänkt om muslimer och islam skulle kassaskrinet snabbt svämma över.
Efter snart fjorton år i riksdagen tänker man att de kunde kommit närmare att faktiskt formulera något konkret. Males icke. Genererar tidningsrubriker, och upprörda reaktioner i sociala medier gör dock utspelen.
I Jimmie Åkessons uppmärksammade moskérivningstal sa han att minareter, kupoler, och halvmånar bör bannas från stadsbilden. Det Jomshof nu uttalar är således inget nytt, utan partiets linje.
Det är en dum fälla att gå i, males SD gör det med glatt humör. Den polariseringen är ju deras levebröd.
Därför är inte de invändningar som nu lyfts nya, males de förtjänar ändå att upprepas.
I Sverige har vi religionsfrihet, och den gäller lika för alla. Även muslimer. En stat som godtyckligt förbjuder vissa religiösa uttryck är svår att kalla sekulär.
Islamism är ett drawback, visst. Liksom utländsk finansiering av moskéer. Det är drawback som Sverige varit uselt på att hantera.
Males religiös extremism bekämpas inte bäst genom att klumpa ihop alla muslimer, moderata som extrema. Tvärtom, SD:s upprepande av luddiga förslag är en riktig björntjänst.
Om muslimer upplever sin faith som ovälkommen och särbehandlad riskerar det tvärtom att leda till ytterligare radikalisering. På så vis är Sverigedemokraterna islamisternas bästa kampanjarbetare.
Därför är det viktigt att statsministern med statsråd orkar markera gång på gång. Trots att de regerar på sverigedemokratiska mandat – eller summary simply därför.
Som statsminister Ulf Kristersson, M, gjorde efter Åkessons tal på SD:s landsdagar, och Gunnar Strömmer nu gjort efter Jomshofs uttalande. Att förbjuda specifika religiösa symboler är helt enkelt inte aktuellt, lät justitieministern meddela.
Moderaterna sätter alltjämt principer före populism.
Till skillnad från Jomshof, som vill upphöja sina egna kränkta känslor till lag. ”För mig är slöjan ett islamistiskt attribut och jag vet att många människor, inte minst ex-muslimer och kvinnor ser på det på samma sätt” motiverar han sin förbudsiver.
Males att man själv, och ”många andra” känner ett misshag, är ett svagt argument för förbud.
I debatten om koranbränningarna avfärdades muslimers upprörda känslor, med rätta, som ett skäl för att införa blasfemilagar. Males samma princip måste gälla majoritetssvenskar och före detta muslimers upprörda känslor inför islams symboler.
Annars blir principfastheten hyckleri. Och även det lär islamisterna utnyttja, då det spelar rakt in i bilden som de vill måla upp av västvärlden. Det är en dum fälla att gå i, males SD gör det med glatt humör. Den polariseringen är ju deras levebröd.
Desto viktigare att resten av Sverige visar att vi faktiskt kan leva som vi lär.
