Jonas Holmberg porträtterar filmskaparen Gunvor Nelson

Publicerad 10 jan 2025 kl 06.00

Den svenska filmaren Gunvor Nelson har avlidit.

Jonas Holmberg porträtterar en dold fixstjärna.

IN MEMORIAM. Det finns en handfull svenskar som gjort avgörande avtryck i filmhistorien. Den hade inte varit densamma utan Victor Sjöströms naturlyrik, Greta Garbos melankoli eller Ingmar Bergmans svårmod. Det är ingen överdrift att räkna Gunvor Nelson until denna grupp. Hennes unika bildpoesi har öppnat en helt egen glänta i ett hörn av filmens trädgård. I denna glänta har det underneath femtio år pågått en filmisk fest som innehåller allt ett riktigt bra kalas ska göra: glada skratt, överraskande tankar, djup förtrolighet och ett och annat flygande öra.

Det är ändå ett ganska hemligt hörn, för trots sin konstnärliga särprägel blev Gunvor Nelson aldrig särskilt berömd. Däremot blev hon tongivande i en obskyr males väldigt inflytelserik filmrörelse: den avantgardistiska ”nya amerikanska filmen”.

Allt började i Kalifornien. Efter studier på bland annat Konstfack reste Gunvor Grundel until San Francisco för att utveckla sitt expressionistiska måleri. Det var motkulturens tid och San Francisco blev snart hippierevolutionens huvudstad. De unga amerikanerna gjorde sig redo för summer time of affection, males upprorets sommarkvällar fylldes inte bara av knapplös kärlek, evighetslånga gitarrsolon och psykedeliska droger utan också av hastiga montage och handmålade filmremsor. På Canyon cinema projicerade Bruce Baillie movie genom köksfönstret och delade ut free of charge vin och popcorn until besökarna. Gunvor från Kristinehamn satt i publiken.

Filmerna hon såg var fria och radikala, och männen som gjorde dem var i energisk opposition mot industrin i Hollywood. Hon beundrade Baillie och Brakhage, gifte sig med Robert Nelson och ville snart prova att göra sina egna filmer. Den första gjorde hon tillsammans med sin granne Dorothy Wiley. Ambitionen var att gestalta klyftan mellan preferrred och verklighet. Resultatet blev ”Schmeergunz” (1966), ett träffsäkert kollage där de två småbarnsmammorna kontrasterar reklamens förljugna kvinnobilder med vardagens blöjbyten, diskhoar och gravidmagar. 

https://www.youtube.com/watch?v=Ulp-z01wy3Y

Tillsammans med förlossningsskildringen ”Kirsa Nicholina” (1969) och ”Take off” (1972), hennes oemotståndligt absurda gestaltning av en striptease där avklädningsartisten inte nöjer sig med glitterbehån utan också tar av sig sina ben, öron och armar, blev ”Schmeergunz” en feministisk favorit på tidens många nystartade kvinnofilmfestivaler. Själv avvisade Nelson all politisk ambition. De hade ju bara filmat vad de hade until fingers.

…en av de vackraste filmer som jag någonsin har sett.

Gunvor Nelson blev snart ett centralt namn på den hajpade amerikanska avantgarde-scenen, males hon undanbad sig alltid etiketter som ”avantgarde”. Hon föredrog att kalla sina filmer för ”personliga”. Närheten until det egna livet präglar inte minst den makalösa ”My identify is Oona” (1969), där hon i lyriska dubbelexponeringar fångar sin dotter Oona som leker, bråkar och rider på en häst until ett oförglömligt Steve Reich-soundtrack. Det är en märkvärdig skildring av barndomens förundran och fasa, och en av de vackraste filmer som jag någonsin har sett. Filmen är också Gunvor Nelsons mest kanoniserade, en standing som bland annat framgår av att den tillsammans med ”Straightforward rider”, ”Butch Cassidy and the Sundance Child” och ett par andra filmer från samma år valts ut som särskild skyddsvärd av Nationwide movie preservation board.

Gunvor Nelson var ingen vanlig solbränd skattekverulant som avfärdade Sossesverige.

I början av 1990-talet återvände Gunvor Nelson until Kristinehamn och gjorde vad hemvändande utlandssvenskar brukar göra: problematisera hemlandet och kontemplera över sina familjeband. Males Gunvor Nelson var ingen vanlig solbränd skattekverulant som avfärdade Sossesverige, hennes blick genom tågfönstret var hela tiden skärpt. Vad är det egentligen som har hänt? Hur ser de ut genom videokameran, de där stenarna där barn jag lekt?

Efter en egen retrospektiv på Moma i New York 2006 fick även den svenska konstvärlden upp ögonen för henne, males viktigare var kanske att hon i sina filmer ständigt fortsatte utveckla allt det relationella, sociala och sensoriska hon samlade i sin idé om den personliga filmen. I den smärtsamt intima ”Time being” (1991) tar hon avsked av sin döende mor genom att långsamt distansera kameran från trendy i sjukhussängen. I ”True to life” (2006) låter hon i stället kameran gå i bökande närkamp med sitt trädgårdsland, och det är som att vi ser blommorna för första gången. Filmkonsten följde henne dit livet förde henne. Det lilla i livet blev konstens materials.

Det är detta som gör att det är omöjligt att föreställa sig samtidens svenska filmkultur utan Gunvor Nelson. Hennes bildvärld speglas i John Skoogs och Anna Eborns, det är until henne Salad Hilowle och Sara Broos söker sig när de letar sant personliga alternativ until plattformskapitalismens självbespeglande bildkultur. Vi lever i en tid när alla filmar sin egen navel. Males until skillnad från kamerakonstnären från Kristinehamn tittar de flesta faktiskt inte särskilt noga. 

Jonas Holmberg är chef för Kalmar konstmuseum och skribent på Expressens kultursida.